Fallen angel |svenska

Kapitel 5

"Det var min pappa." Svarar han...
---
Jag hade alltid vetat att Oscars pappa hade flyttat till Stockholm när Oscar var 3 år gammal. Men att han bodde nere under marken hade jag ingen aning om.

Vi fortsätter att gå uppför trappan i tystnad. När vi kommer ska Oscar precis öppna den när jag hejdar honom.
"Vad menar du med att det där var din pappa?" Nästan skriker jag åt honom.
"Lugna ner dej. Jag ska berätta allting när vi kommer tillbaks till hotellrummet." Säger han bara och knackar på dörren så att den öppnas. Utanför håller folk fortfarande på att gå omkring precis som förut. Så tyst och försiktigt som vi kan går vi ut genom dörren och ut bland allt folk. Jag hör en lätt duns och förstår att dörren har stängt sej bakom oss. Vi går mot dörrarna när vi blir stoppade utav en polis. "Det här kan inte vara bra!" Viskar Oscar till mej. "Stopp där." Säger polisen och gör ett tecken med handen att vi ska stanna. "Vad vill du?" Frågar Oscar och tittar upp på polisen. "Ni ser ut som dom två försvunna tonåringarna Chelsea Silversmith och Oscar Pettersson. Jag vill att ni följer med till stationen." "Spring!" Ropar Oscar. Vi springer ut ur banken. Jag kollar bakom mej och ser att vakten springer efter. Vi springer allt vad vi orkar in i en gränd och ser hur vakten springer förbi utan att märka oss.

"Det där var nära ögat!" Säger jag när vi försäkrat oss om att ingen lyssnar. Mitt hjärta bultar hårt och jag andas andfått. "Det får inte hända igen. Då är vi dödens!" Säger Oscar och sjunker ner mot en vägg. Jag sätter mej ner bredvid honom och pustar ut.

"Jag tror att vi kan gå till hotellet nu." Säger Oscar och ställer sej upp. Jag gör likadant och vi börjar gå mot hotellet. Det är fullt med folk som går på gatan så det är lätt att smälta in. Ändå får vi konstiga blickar, speciellt av äldre män och kvinnor. Vi struntar i det och allt går bra tills att det kommer fram en äldre dam. "Ni vet väl att det är fult att vara ihop med samma kön." Säger damen som har vitt hår och vita kläder. Först fattar jag inte vad hon menar men sen förstår jag att hon måste tro att Oscar är en tjej. "Han är faktiskt min pojkvän." Säger jag och lägger handen på Oscars axel. Damen skrattar till och säger "vad heter dom små damerna då?" "Jag heter Chelsea och det här är Oscar." Säger jag med arg röst eftersom tanten inte verkar fatta att Oscar faktiskt är en kille. "Du kanske borde skaffa glasögon och hörapparat lilla dam. Säger damen och ger mej en elak min. "Ursäkta men det är faktiskt så att jag är en kille och om du skulle vilja vara vänlig och sluta ge oss massa onödiga kommentarer och vara elak mot min flickvän så skulle det vara väldigt trevligt." Säger Oscar och ser med en menande blick på tanten. Ilsket vänder hon på klacken och går därifrån. Jag ser in i Oscars vackra ögon och ger honom en kyss. Sen fortsätter vi gå mot hotellet.

Väl på rummet sätter vi oss ner i sängen och jag frågar honom om det jag undrat länge, om hans pappa.
"Vem är din pappa egentligen?" Säger jag pch tar Oscars händer i mina. Han sitter tyst en stund men sen börjar han att berätta. "Allt började när jag föddes. Det var fullmåne den natten. Mamma höll på att dö när hon skulle föda mej. Jag var ute men mammas hjärta hade slutat slå. Då kom pappa in i rummet och la sina händer på mammas hjärta och av ett mirakel började det slå igen. Efter det levde vi ett vanligt liv tills jag fyllde tre år. Det var då vi började upptäcka att jag hade gåvan. Det är väldigt ovanligt och kan bara hända om en förälder har den och det är fullmåne när man föds." Oscar tar en paus och ser in i mina ögon. Hans är fyllda med tårar som han försöker hålla tillbaka. Då fortsätter han. "Pappa hade gåvan och det var den som räddade mamma. Den kan vara väldigt farlig om man inte kan kontrollera den. Man brukar inte märka några tecken förens man är runt 10 år men min var så stark att det började när jag var tre. Det började med att jag fick saker att sväva och fick fram saker ur tomma intet. Med pappa i närheten så blev min gåva allt starkare och det finns grymma människor därute som vill döda dom som har gåvan. För att min kraft skulle bli mindre kraftfull så flyttade pappa till Stockholm. Min gåva försvagades men den försvann inte. Efter några år när jag var 7 blev den starkare för varje dag som gick. Jag kunde styra och trolla fram vad som helst ur tomma intet. Några män fick reda på det och försökte döda mej. Därför flyttade jag och mamma därifrån. Jag lärde mej att hantera min gåva och att jag var annorlunda. Det var en utav anledningarna till att jag bytte klädstil. Chelsea jag vet att det här är svårt att förstå men det finns folk därute som försöker döda mej för den jag är, folk som går mitt ibland oss." Han tystnar och ser mej i ögonen. Nu har jag en fråga jag måste få svar på. "Hur fungerar gåvan?" Frågar jag osäkert. Oscar tar ett djupt andetag innan han svarar. "Det är något med att fullmånens kraft kommer in i hjärnan och ger dej en extra sak som jag inte vet vad det är men det är inte normalt iallafall. Därför kan jag aldrig vara med om en vanlig undersökning utan måste gå till en special doktor som vet om allting. Du får lova att inte berätta för någon!" Han ger mej en allvarlig blick. "Jag lovar att inte berätta din hemlighet för någon någonsin!.."
-------
Äntligen lite mer spänning i den här berättelsen! Om ni har frågor om gåvan är det bara att fråga i kommentarerna! Rösta och kommentera gärna så hörs vi!
//Olivia ❤❤