Fallen angel |svenska

Kapitel 6

Oscar har precis berättat sin hemlighet. Även om jag inte förstår allting vet jag att det jag inte kan berätta för någon. Det jag har förstått är att Oscar har gåvan, en magisk kraft. Hans pappa har den också och det var fullmåne när han föddes och därför fick han den. Den blir starkare när hans pappa är i närheten och därför flyttade han när Oscar var tre. Men en ska måste jag fortfarande fråga.
"Oscar?" Frågar jag osäkert.
"Ja." Säger han och ser på mej med en blick full med tårar.
"Jo" börjar jag lite osäkert "om det nu är någon sådan där fullmåne sak" jag skruvar lite på mej "vad händer då när det är fullmåne?" Jag ger honom en undrande blick.
"Mina krafter är extra starka och jag har svårt att kontrollera dom." Svarar Oscar. Han ser på mej. Hans ögon är så vackra att ja håller på att svimma. Jag lutar mej fram och ska precis kyssa honom när det knackar på dörren. Jag är tvungen att resa mej och gå och öppna. Utanför står Amanda.
"Hej." Säger jag förvånat.
"Ni måste ge er av härifrån hotellet! Polisen är på väg hit." Säger hon och går därifrån. Jag stänger dörren och går tillbaks till Oscar. Utan att säga någonting reser han sej upp och går fram och börjar packa ihop sina saker. Jag gör likadant och tillslut har vi packat ihop allting.
"Vi kan inte ta dörren ner. Polisen kommer att ta den vägen." Säger Oscar med blicken mot golvet. Jag tänker efter en stund. "Vi kan väl klättra ut genom fönstret." Säger jag tillslut. Oscar lyfter blicken och ser på mej. Någonting i hans blick säger mej att det är något jag inte vet. "Chell," han tar ett andetag innan han fortsätter "det är fullmåne ikväll." Jag släpper alla mina saker som faller med en dums mer på golvet. Jag ser rakt in i hans ögon men han vänder bort blicken. "Vad ska vi göra?" Min röst är osäker och jag känner hur hjärtat slår innanför bröstet. "Vi måste ta oss härifrån till ett ställe ute i skogen." Säger Oscar och tar upp mina saker ifrån golvet. Då händer något märkligt. Halsbandet jag fick utav Oscar, som jag har runt halsen, börjar lysa. Det bränner mot halsen och jag får svårare att andas. Jag håller på att falla ihop men då kommer Oscar fram snabbt som en blixt och fångar mej. Jag känner hur mina ögonlock blir tunga och jag svimmar. Det sista jag hör är Oscars förtvivlade röst som säger "Chell!"

När jag vaknar är jag i ett mörkt rum. Jag ser till vänster om mej men ser inget där. Jag kollar höger om mej istället och där står det en stol. På stolen sitter en kille pch sover. Han har mörkt hår och svarta kläder. Jag kan inte se hans ansikte men jag förstår att han sover. Jag försöker sätta mej upp i sängen, eller vad jag nu ligger i, men känner en stark smärta i ryggen. Jag lägger mej ner igen och landar med en lätt duns. Det räcker för att killen höger om mej ska vakna. Blixtsnabbt är han framme vi min säng. Nu är han tillräckligt nära för att jag ska kunna se hans ansikte. Ansiktet tillhör den vakraste personen i världen, Oscar. Han lutar sej ner över mej och ser in i mina ögon. Hans är så vackra och jag kan inte vända bort blicken. "Så du har äntligen vaknat." Hans röst är så vacker och jag blir lugn när jag hör den. "Hur länge har jag sovit?" Min röst låter osäker och hes. "Du har inte sovit. Du svimmade. Men du har varit borta i 3 timmar nu." Hans svar ger mej en liten chock och jag blir tvungen att ta ett djupt andetag. "Vart är jag?" Blir min nästa fråga. "Du är i DarkGold nästet." När jag hör det namnet ryser jag till. Något med det namnet känns inte bra. Oscar måste märkt det för han säger "Det är inget farligt. Jag lovar." Jag blir en aning lugnare. Jag försöker sätta mej upp igen. Den här gången går det lite bättre men det gör fortfarande ont. Oscar lägger en hand på min rygg och smärtan försvinner omedelbart. Jag ser på honom och han ler. Han älskar mej så mycket att han använder sin kraft så att jag inte ska ha ont. Han sträcker ut sin hand och hjälper mej upp. "Kom, jag ska visa dej runt." Säger han och vi går ut genom rummet. Därute finns det en lång korridor med några svaga lampor på väggarna. "Oscar vänta" säger jag och stannar. "Vad är det?" Frågar Oscar undrande. "Först och främst, hur hamnade jag här och för det andra, vad hände med min rygg?" Jag ser undrande på honom. Han tar ett andetag innan han svarar. "Du kom hit genom att jag lyfte upp dej och" han tar en liten paus "flög hit." Jag får en chock och håller på att tappa balansen. Oscar tar ett hårdare tag om min hand och drar upp mej. "Ja, du hörde rätt. Jag flög hit." Okej. Han flög hit. Det är helt normalt... Försöker jag övertala mej själv, även om jag vet att det inte är normalt. "Okej, vad hände med min rygg?" Säger jag tillslut. "Det som hände med din rygg var att jag råkade hålla i dej lite hårt." Han tittar ner i marken när han säger det sista. "Oscar, när du säger lite hårt, hur hårt menar du då?" Jag höjer lite på ena ögonbrynet. "Okej, jag hade lite svårt att kontrollera min kraft och jag ville inte tappa dej så jag råkade liksom knäcka din ryggrad en aning." Säger Oscar lite tyst. "Råkade knäcka min ryggrad!" Utbrister jag. Sen kommer jag på att han faktiskt inte kunde rå för det. "Förlåt." Säger jag. "Det är lugnt, kom nu." Säger Oscar och börjar gå vidare.
----------
Hejj hejj!! Såååå ledsen för förseningen men jag har haft annat för mej. Nu har ni säkert frågor om vad DarkGold nästet är för något, men det kommer i nästa kapitel. Som ni kanske märkt så har jag bytt sätt att skriva när någon säger någonting. Jag har ändrat dom andra delarna också.

//olivia❤