Fallen angel |svenska

Kapitel 2

"Vart? Vart skulle vi ta vägen?" Oscar ser skeptiskt på mig. "Bara härifrån. Vi slipper allt och alla." Säger jag uppspelt. "Hur skulle vi komma ut? Vi är inlåsta om du kommer ihåg." Säger Oscar. "Det är klart jag kommer ihåg." Säger jag och blänger lite surt på honom på skoj. "Allvarligt Chell." Skrattar Oscar. "Vi får väl klättra ut genom fönstret." Säger jag på skoj. "Men vi sticker, kom igen, nu." Säger Oscar och nickar lite mot fönstret. "Jag skojade bara." Säger jag. "Men det var ju en bra idé." Säger Oscar och går fram till mig. "Okej då. Jag ska bara ta min väska. Jag tar min väska och går fram till fönstret som Oscar redan öppnat. "Damerna först." Säger Oscar och skrattar. Smidig som en katt klättrar jag ut och hoppar ner på marken. "Kom nu." Säger jag till Oscar som fortfarande står i fönstret. "Kommer." Svarar han. Sen klättrar han ut och hoppar ner bredvid mej. "Så, vart ska vi nu?" Frågar Oscar mej. "Vi sticker till tågstationen. Vi måste bort härifrån innan någon märker att vi är borta." Svarar jag honom. "Okej, vi sticker till tågstationen.

Vi går och går. Vi kommer in i en stor skog. Då ringer min mobil.

*Ring ring* *ring ring*

"Det är mamma." Säger jag och trycker på knappen för att inte svara. "Hon har väl märkt att vi är borta." Säger Oscar och ser på mej.

Äntligen är vi framme. Vi går in på den lilla stationen och går fram till luckan där man köper biljetter. Det sitter en gammal tant i luckan som kollar upp på oss när vi kommer in. "Vad kan jag göra för er?" Frågar hon med sin gamla darriga röst. "Vi skulle vilja boka två tågbiljetter till Stockholm." "Hur många är ni?" Frågar den gamla tanten i luckan. "Vi är två stycken." Svarar Oscar. "Det kommer ett tåg om 10 minuter, här är era biljetter." "Tack så mycket." Säger vi och går och sätter oss i soffan vid tv:n (fanns en liten tv hörna på tågstationen). Jag sätter på tv:n och bläddrar till nyheterna. Dom håller på att prata om någonting jag inte bryr mej om. Då börjar nästa nyhet. "Dom två 15-åringarna Oscar Pettersson och Chelsea Silversmith försvann idag på eftermiddagen. Det var Chelseas mamma som märkte att ungdomarna var borta." Säger tv rösten. "Oscar! Titta!" Säger jag och petar på honom. När Oscar tittar på tv:n ser han bilder på oss och han öppnar munnen av förvåning. Jag stänger av tv:n och kollar på Oscar som fortfarande har munnen öppen. "Vi kanske ska gå ut, tåget kommer snart." Säger han och tittar på mej.

Nu kommer tåget. Vi tar våra saker och går på. När vi kommer in ser vi att vi delar kupé med två gamla damer. "Vad har ni gjort med era ansikten?" Frågar den ena damen. "Vad menar du?" Frågar jag. "Ni är ju helt svarta runt ögonen." "Det är smink." Svarar Oscar snabbt. "Opassande för killar." Muttrar den andra damen. "Om ni håller er till er och vi till oss så blir nog allting bra." Säger Oscar och sätter sej ner på en stol. Jag sätter mej ner bredvid honom och ger honom en kyss.
"Äckligt." Mumlar tanterna. Bara för att reta dom börjar vi att kyssas ännu mer. Kyssarna övergår till hångel. Så håller vi på ända tills konduktören kommer. "Biljetter, biljetter tack." Säger han och avbryter oss. Jag räcker fram våra biljetter och han ser på våra namn. "Oscar Pettersson och Chelsea Silversmith, är inte ni dom två försvunna tonåringarna?" "Nej du måste nog blanda ihop oss med några andra." Säger jag och ler mot honom.
"Det måste jag nog." Säger han och går iväg. "Det var nära ögat." Viskar jag till Oscar. "Ja det var det. Vi måste vara mer försiktiga." Viskar han tillbaks.
Sen somnar jag i hans knä och sover resten av tågresan.
-----
Halloj! Så nu är del 2 uppe! Hoppas att ni gillar den! Som ni nu såg så är det en bild på Taylor Momsen som Chelsea (Chell) i det här kapitlet. Jag kommer att fortsätta ha med bilder som hör till berättelsen. Kom ihåg att kommentera och rösta så blir jag väldigt glad! Nästa kapitel handlar om när Oscar och Chell är i Stockholm och vad som händer där!
//Olivia  ❤❤