Tainted (A Justin Bieber FanFiction)

17 - And she's mine

''Så redo man kan bli.'' Himlade jag med ögonen och följde Justin ut mot en bil som väntade på oss.

''Lycka till!'' Ropade Peter efter oss. Jag tittade snett bak mot honom och nickade.

''Hem och packa kläder och saker du behöver. Se till att gå in för rollen, och välj kläder efter vad du ska agera som person. Du är kriminell, kaxig...-''

''Jag vet, hur man väljer saker till detta Justin.'' Avbröt jag honom.

''Och fixa håret lite snyggt eller något.'' Rörde han lätt vid mina toppar. Jag suckade och nickade. Jag hade ingen ork att säga emot, men heller ingen ork att fixa det långa håret som endast irriterade mig. Det var varmt och klibbade sig jobbigt nog mot huden. Chauffören började snabbt att köra iväg. Jag kunde inte låta bli att tänka på Bad Blood Gang. När jag tittade på Justin så såg jag bara så mycket ondska i honom. Inte det sättet att han dödade människor precis som Ashton och dom andra. Utan bara... Kriminell, på något vis. Han på något sätt hörde till deras gäng. Det skulle inte förvåna mig om han i sitt förra liv varit ledare för något Maffia gäng. Jag fnös inombords åt mina tankar och funderingar och tänkte istället på vad uppdraget ens handlade om. Gänget har en tanke om att ta sig in i MI9 och stjäla en viktigt kod - som jag dock inte fick reda på vad det var till för - och även stänga ner hela MI9. Möjligtvis även döda Peter. Och då är tanken, Peter måste ha gjort någonting för att de så gärna skulle vilja döda honom. Vårt uppdrag är att ta reda på hur och när de ska utföra detta, ta reda på så mycket fakta som möjligt och alltså tillslut kunna få stopp på dom.

*

''Flyget går om 30 minuter Abigail!'' Ropade Tori från trappan.

''Jag är snart klar!'' Ropade jag tillbaks medan jag tryckte ner den sista tröjan. Vi skulle till Houston i Texas. Justin hade sagt att vi skulle vara hos killarna vid 6 tiden så vi var tvungna att åka nu då det tog drygt 2 och en halvtimma dit, eftersom att vi tog direkt flyg. Med andra ord, privatplan. Jag rusade in i badrummet och började kamma håret med en svart borste för att få ut de stora tovorna. När det väl inte ville fungera så blev jag förbannad.

''Förfan, kom igen!'' Tjöt jag viskandes med tårar i ögonen. Dock var inte tårarna pågrund av hårets tovor, utan pågrund av exakt allt annat. Som att jag ska flytta till Houston med Justin, att min mamma är död, att min syster är hos en främmande familj, att jag känner mig värdelös och helt enkelt pågrund av allt annat också. Håret är väl bara en ursäkt för att kunna gråta, för att jag är stressad. Skärp dig Abby.

''Fixa håret? Visst, Justin. Jag ska allt fixa mitt hår.'' Viskade jag med sammanbitna tänder och började stressat rota bland lådorna under vasken. Tillslut fann jag objektet jag letat efter. Jag grep tag om den silvriga saxen med högerhanden och tog tag om mitt ljusbruna hår med vänsterhanden med ett bestämt grepp.

JUSTINS PERSPEKTIV

''Erat flyg går om en halvtimme Mr Bieber. Det tar max 20 minuter dit.'' Den indiska chauffören som stod utanför bilen med mig sneglade försiktigt mot mig.

''Hon är påväg.'' Nickade jag lugnt mot mannen. Han nickade till svars och lät blicken återgå mot deras ytterdörr.

''Bieber.'' Svarade jag kvickt i telefonen som plötsligt börjat ringa i min skinnjacka.

''Yo Biebs. Hur går det? On your way?'' Ashtons raspiga stämma fyllde mina öron. Jag nickade samtidigt som jag svarade.

''Yes, vi ska kliva på planet alldeles strax.''

''Hurry up Bieber. Vi är nyfikna att få träffa din lilla flickvän.'' Jag kunde höra hans breda flin.

''Sure, låt bara bli att dregla över henne.'' Himlade jag med ögonen, men fick det att låta som ett skämt. Han skrattade hest.