Tainted (A Justin Bieber FanFiction)

15 - I'm not charming, just forced

''Bra jobbat idag, Abby.'' Sa Diego med ett leende medan han följde mig ut mot parkeringen. Jag nickade.

''Tack.'' Mumlade jag fram och tittade neutralt på honom. ''Är det lönt att fråga hur du mår?''

''Jag tror du redan vet svaret, så nej.'' Jag öppnade bildörren och vände mig försiktigt mot honom.

''Ännu en gång, jag beklagar verkligen Abigail.'' Han rörde vid min överarm och kollade medlidande på mig. Jag nickade bara då det inte fanns något att säga.

''Är det okej mellan dig och Justin förresten?'' Han såg osäkert på mig. Det var tre veckor sedan Justin kom hem. Tre veckor sedan min mamma dog. Tre veckor sedan allting bara rasade för mig. Och tre veckor sedan jag åtminstone kunde leva utan att jämt oroa mig eller känna mig tom, då jag trodde att jag hade Justin vid min sidan. Men nu... Inte längre. Dock är en del av det mitt fel. Men jag är glad över mina beslut, som att hålla mig undan från Justin. Att se honom nu skulle vara hjärtkrossande.

''Jag har inte sätt honom sedan...- Nej, ingenting är riktigt som det ska.'' Jag pressade ihop mina läppar och höll hårt om ovansidan på bildörren.

''Antagligen pågrund av hans uppdrag. Han kommer hem idag, när som helst faktiskt.'' Diego harklade sig.

''Jag vill inte första din dag - då jag förstår att du kanske inte vill träffa honom - men, du har ett möte i kväll med Peter på hans kontor och med, din mentor.'' Han drog en hand genom sitt bruna hår.

''Med mentor menar du'' han tog snabbt mitt slutliga ord ur munnen på mig ''Justin.'' Nickade han.

''Men... Jag har saker att göra så... Det är nog bäst att jag går. Jag hoppas vi ses igen.'' Han log och vände på hälen och började gå, men hann inte långt förns jag stoppade honom.

''Hoppas?'' Jag blev förvirrad. Han log charmigt och tog ett kliv mot mig.

''Detta var din sista dag Abigail. Nu är det dags för dig att börja jobba på riktigt, det betyder att du kommer flytta från Chicago.'' Han lade huvudet på sned.

''Åh... Jag hade glömt bort det. Ja... Jag antar, att vi kanske inte ses lika ofta då?'' Jag suckade och han skakade på huvudet som svar. Jag lade mina armar om hans nacke och kramade honom försiktigt innan hans armar funnit sig runt min midja.

''Tack, för allt.''

''Är du redo Abigail?'' Tori ropade från undervåningen med en lugn ton. Hon visste om vad som hänt, precis som Justin och företagsägaren - chefen - Peter Stone. Och hon hade förklarat att det var för mitt egna bästa att inte veta om det. Men nu blev det som det blev, och jag orkade inte gå runt och vara arg på någon som tog hand om mig och lät mig bo i ens hus. Så jag - försökte - släppa det, så gott jag kunde. Dock låg det och tryckte i bakhuvudet mer eller mindre hela tiden.

''Ja, jag kommer!'' Ropade jag tillbaks medan jag stod och speglade mig i den svarta kortklänningen som tight satt om min kropp. Hur mycket jag än ville styra min klädsel så fanns det ingen chans att jag fick göra det. Klänningen skickades i Justins namn, så det var mer eller mindre hans val av klänningens färg och längd. Han visste vad jag tyckte om alldeles för korta kläder, och ändå fortsatte han att välja kläder jag avskydde. Först var jag chockad, för det var bara ett möte, ett simpelt möte med Justin och Peter. Sedan öppnade jag den lilla lappen som hängde med där det stod att det blivit ändrade planer. Vi skulle byta mötes plats till en finrestaurang en bit in i stan. Jag pressade ihop läpparna då jag försökte smeta ut det jordgubbsröda läppstiftet till en jämnare mängd, smackade ljudlöst, kammade håret med fingrarna och försvann ut ur mitt sovrum och vidare ner.