Tainted (A Justin Bieber FanFiction)

2 - Trouble

Fan. Fan. Fan. Fan.

''Sätt på dig bilbältet.'' Beordrade denna brunögda killen mig snabbt. Jag stirrade konstigt på honom.

''Nu!'' Sa han samtidigt som han startade motorn med ett kvickt drag. Jag ryckte lätt till men valde att bara lyssna på hans hårda ord, så jag drog bältet över min kropp och knäppte fast det.

''Vad ska du göra med mig?'' Frågade jag vagt. Han struntade för tillfället i mig. Två män kom utgåendes från ingången, de fastnade direkt på killen jämte mig innan de tjöt till och drog fram vapen från ryggen.

''Oh herre!'' Jag duckade hastigt och knep ihop med ögonen. Killen - som jag fortfarande inte vet namnet på - tryckte foten mot pedalen och gasade på så vi körde ut ur garaget. Oturligt nog hade männen fått tag på en bil och var snabbt efter oss. Det var overkligt hur snabbt det kommit ikapp oss. De sköt, skrek, försökte köra deras bil in i våran.

''Vad fan är det som händer!?'' Frågade jag med hjärtat i halsgropen. Som jag förväntade mig svarade han inte. Jag visste bara att jag var i trubbel med någon polis kille jämte mig. Men vad var värst? Att bli tagen av ''polisen'' eller att bli jagad av kriminella snubbar, med polisen? Magen drog ihop sig då han svängde så hårt i kurvorna. Jag spände hela kroppen och slängde nervösa blickar i backspegeln för att fortfarande kunna skymta dessa männen.

''Håll i ratten.'' Sa han i en ovanligt lugn ton. Jag tittade förfärat på honom. ''Va?''

''Ta ratten!'' Denna gången hade jag inget val, då han själv släppte den, drog fram ett vapen och stack överkroppen ut genom den nerhissade fönsterrutan. Mina händer fattade tag om ratten och blicken fäste jag på vägen. Det var rent ut sagt omöjligt att styra från de sätet jag satt på, jag fick sicksacka mig fram mellan alla bilar och höll nästan på att krocka med hälften av dom. Skott hördes avlossas, hårda ord kastades mellan dom och bilar tutade och bromsade för att förhindra att köra in i oss. Slutligen slank han in i bilen igen, lätt svettig men fortfarande onormalt lugn.

''Vem i helvete är du!?'' Frågade jag andfått. Hans händer grep tag om ratten igen, jag släppte den försiktigt och sjönk ner i sätet.

''Du är ingen polis, eller hur?'' Jag hoppades på att få höra ett nej, men kände på mig att få höra någonting värre än så.

''Nej'' för första gången tittade han in i mina ögon och inte rakt igenom mig. Jag svalde hårt och trodde han först då var kriminell. ''jag jobbar för FBI.'' då vände allt. Plötsligt blev jag alldeles illamående och snurrig. Jag bröt ögonkontakten och vände ansiktet mot fönsterrutan, knep ihop med ögonen och bad till gud att jag inte skulle hamna i fängelse.

''Vad har du tänkt göra med mig?'' Vågade jag mig på att fråga. Jag ville inte veta svaret.

''Eftersom du försökte råna mig - vilket du säkert gjort med många andra - så måste jag ta dig till polisstationen.''

''Jag tänkte inte råna dig.'' Jag hörde hur dumt det lät och ångrade genast att jag sagt det.

''Du får ta det på förhöret.'' mumlade han ointresserat. Jag blängde ett tag på honom. Killen hade ljusbrunt hår - nästan som min hårfärg - och hasselbruna ögon. Ansiktet hade tydliga och hårda drag, speciellt käkbenen som var otroligt attraherande.

''Får jag åtminstone veta vad du heter, om jag så ska sitta med dig hela vägen till stationen?''

''Du har ingen anledning att veta det.''

''Jag...-''

''Vill du göra detta enkelt, så ber jag dig att hålla käften.'' Spottade han smått irriterat.