Tainted (A Justin Bieber FanFiction)

8 - On for each family member I left behind

Detta gjorde mig minst lika nervös som hans beröringar gjorde.

Jag rullade in mina läppar och svalde hårt med min grus torra hals. Jag fick en dålig magkänsla om att detta skulle bli svårare än vad jag tänkt mig.

''Kom igen, gå, prata, skaffa vänner. Det lär du behöva här.'' Justin lät plötsligt mycket hårdare än vanligt och puttade lätt fram mig. För att inte göra det svårare än vad det redan var så steg jag in bland all folk. Jag kastade en snabb blick bak för att se om Justin kollade på mig, chockat nog stod han inte kvar. Men jag tänkte inte ägna fler tankar åt honom.

''Ny?'' En vänligt röst fick mig att tvinna runt. Ett mycket vackert ansikte log mot mig, bruna ögon och ett hårsvall med stora vågor fick ansiktet att framhävas ännu mer. Jag nickade och log.

''Nicole Stone.'' Presenterade hon sig och sträckte fram sin hand mot mig. Det tog inte långt tid för mig innan jag gjorde detsamma och slöt mina fingrar om hennes hand.

''Abigail Pott.'' Sa jag leendes. Vi släppte lätt taget om varandras händer och tittade oss omkring.

''Så... Hur kom du hit?'' Hon tittade fascinerande på mig ''Jag menar, hur kommer det sig att du valde just MI9? Alla har sin historia.'' När hon sa historia, kunde det betyda att det fanns fler i min sits? Fanns det fler som inte kommit hit med sin egna vilja?

''Vi kan säga såhär: Jag hade inget val.'' Jag försökte le, men det gick åt skogen.

''Du är inte ensam om det, kan jag direkt säga.'' Hon log försiktigt, jag sken genast upp och kände mig inte ensam längre.

''Min pappa är ägaren av MI9. Eftersom att han är en agent och dessutom chefen så ser han inget annat än en framtid för mig här. Jag fick inte ifråga sätta eller ens välja, det bara var så.'' Hon ryckte på axlarna och la huvudet på sned.

''Nya studenter till sektion 4. Sektion 4 väntar de nya studenterna.'' Kvinnans röst ekade i lokalen och upprepade samma sak flertals av gånger.

''Det är vi de.'' Hon suckade djupt och viftade till mig till sig för att finna sektion fyra. Det var inget svårt då det fanns lysande bokstäver ovanför ingången för de ''nya''. Även för alla andra sektioner. Alla ungdomar radade upp sig på ett led - då de förmodligen var mer informerade än mig - och var så tysta de bara kunde bli. Nicole stod med en rak rygg framför mig och var lika tyst som alla andra. Jag som inte hade någon att prata med hade dock inget val vid de fallet. Sakta men säkert började ledet röra sig framåt. Jag såg Justin stå där fram med händerna prydligt bakom ryggen. Hans blick var hård och stabil medan han fick ögonkontakt med alla som steg in och gav varje person en enkel nick. Tillslut var det min tur. Jag var tyvärr inget undantag som han innan hade fått klart för mig. Han var inte den Justin jag kände till nu, utan endast Justin Bieber, min lärare. Och jag var bara en i mängden. Det kändes en aning i bröstet, men jag trodde och hoppades på att det var ett undantag för utbildningen. Hade jag fel så förstod jag mig inte på denna personen. Han var knepig för att vara kille. Han kollade neutralt på mig och nickade innan jag tillsammans med resten av gruppen fick stiga in. Då jag var sist i ledet fick jag Justin bakom mig. Jag var nära på att flera gånger snegla bakåt. Men precis som Justin så skulle jag agera som att han inte betydde någonting i mina ögon. Han var bara en lärare, en person i mängden. På det sättet kändes det bättre. I gången var det först mörkt, men sedan ljusnade det till och en stor silvrig sal klarnade upp framför oss. I den salen fanns det konstiga stolar med apparater vid sidan om på bord. Det fanns runt 10 sådana stolar. Och varför de existerade skulle de förklara med rätta ord.

''Välkomna till MI9.'' Alla studenter stod i en halvcirkel runt Justin och en annan kille som var runt Justins ålder. Jag visste dock inte Justins ålder, men gissade på någonting runt 20. Denna killen som jag också antog var en utav lärarna såg extremt bra ut. Hans intensiva ögon stirra djupt in i mina, jag blev alldeles hypnotiserad.