"Berätta, hur tog Johannes det att du nu har ett förhållande?" frågar Erik som sitter tillsammans med mig och Saga i soffan.
"Alltså, jag sa bara att vi inte kan ses mer sen började jag gråta och han vädjade typ att ge honom och oss en chans, så när jag skulle säga att jag nu har ett förhållande fastande orden på tungan, det gick bara inte... vi skiljdes åt och jag typ sprang min väg..."
"Och det kallar du ett snyggt avslut?" fortsätter han och rynkar frågande på ögonbrynen.
"Nej eller... ja men egentligen, vad kunde jag ha sagt? Jag hade ju inte sårat honom mindre med att förklara att jag nu är i ett förhållande med den killen jag lämnade honom för mitt i natten."
"Nej det är såklart sant, jag tänkte så han verkligen förstår att det är slut nu."
"Jo, ja men det förstår han... det måste han väl göra om jag säger att vi inte kan ses mer och sedan springer därifrån?"
"Det ordnar sig, ni var ju ändå inte tillsammans som ett par, inte på riktigt menar jag... men jag gillar honom och jag har sett att han har starka känslor för dig, det är bara därför jag undrar."
"Ja, jag tycker också om honom jättemycket men jag är inte väl kär i honom... men han var på väg att säga att han älskar mig men jag avbröt honom, det höll fan på att krossa mitt hjärta av att höra honom säga det... vi har ju bara träffats några gånger, jag trodde inte att han hade så starka känslor för mig, eller så sa han det mer bara i panik kanske, jag vet inte."
"Ojdå, då var det kanske det var lika bra att du avbröt det nu om du ändå inte hade velat ha ett förhållande med honom."
"Det är väl så, men det är klart... hade jag inte träffat Adrian så hade det säkert kunnat bli något mellan oss."
"På tal om Adrian, var är han? Jag har varit hungrig i typ två timmar." säger Saga otåligt.
"Han borde inte vara långt borta nu, jag pratade med honom för ett tag sedan och då var han nästan klar med allt han behövde fixa."
Jag rycker till när det knackar på dörren och känner hur hela kroppen vaknar till liv som tusen kvittrande fåglar.
"När man talar om trollen..." säger Erik och skrattar till åt mina skära kinder.
Jag nästan flyger upp ur soffan och går med snabba steg ut till hallen. Jag sluter ögonen en kort sekund och tar ett djupt andetag innan jag öppnar dörren.
"Hej." säger jag med ett leende och öppnar dörren så att han kan passera förbi mig.
Jag tar påsarna ur hans hand och väntar medans han tar av sig skorna.
"Hej." mumlar han när han reser sig upp och ger mig en hård kyss så jag flämtar till.
Han tar tag om midja och drar mig mot honom och fördjupar kyssen så det går heta svallvågor genom hela kroppen.
"Maten blir kall." säger Erik roat och lutar sig mot väggen bara en bit från oss.
"Tjena Erik." säger Adrian och nickar åt honom innan han vänder blicken mot mig igen och kysser mig lätt innan han lossar på greppet.
Han tar påsarna ur mina händer och bär dom till matplatsen. Jag ställer mig bredvid honom och kan inte undgå att se Sagas roade flin från soffan.
"Jag köpte lite av varje så man får ta av det man vill ha." säger Adrian och lyfter ur dom olika lådorna och placerar dom på bordet.
Saga är snabbt framme och spinner nästan av doften innan hon går ut och hämtar tallrikar och bestick.
"Jag trodde jag skulle dö av svält, men du är en hjälte!" säger hon och lastar upp lite av varje av dom olika rätterna.
"Jag älskar kinamat, du har lyckats väl min vän." säger Erik och hugger in precis som Saga.
Jag kan inte hjälpa att jag skrattar till, det är som om dom inte har fått mat på flera veckor.
När dom har plockat sina tallrikar fulla tittar jag på dom olika rätterna och känner hur det kurrar till i magen.
"Allt ser verkligen jättegott ut." mumlar jag och ler mot Adrian.
"Ta för dig." säger han och räcker mig en tallrik när han lutar sig fram så våra läppar möts.
"Jag vet vad mer som ser jättegott ut." viskar han och kysser mig på halsen.
Jag sluter ögonen en kort sekund och greppar hårt tag om tallriken för att inte tappa den i golvet.
"Jag visste det, jag bara visste att ni inte skulle kunna hålla tassarna borta från varandra." säger Saga och skrattar medan hon tar en till tugga av maten.
Jag sneglar mot henne och Erik som sitter i soffan och höjer roat på ögonbrynen. Jag skakar lätt på huvudet och vänder mig mot Adrian och skrattar till.
"Hon är bara avundsjuk." säger jag och flinar när jag hör henne skratta till igen.
"Så klart jag är, alla vill väl ha en disneyprins."
"Disneyprins?" frågar Adrian roat och lägger upp ena armen över mina axlar.
"Ehm..." börjar jag men Erik avbryter mig.
"Vi kallar dig det, eller framförallt tjejerna men jag är beredd att hålla med, du är alla våra våtaste drömmar." säger han och flinar.
"Herregud..." mumlar jag och börjar ivrigt ta mat innan jag skäms ihjäl men Adrian brister ut i skratt.
"Det var sannerligen något nytt, och jag är oerhört smickrad." säger han roat och ger mig en smällkyss.
Vi tar mat och sätter oss tillsammans med Erik och Saga i soffan. Innan han kom hit med mat hade jag knappt lagt märke till hur hungrig jag faktiskt är.
"Jag hörde att du har varit bortrest, business or pleasure?" frågar Erik Adrian.
"Ja, jag har varit en vecka i Frankrike hos en vän som jag tidigare arbetade för, så mest nöje antar jag."
"Jag har aldrig varit i Frankrike." säger jag och tar ännu en tugga av den goda maten och suckar nöjt.
"Då har du missat något, god mat, gott vin och fantastisk natur."
"Jag tycker Frankrike och Paris låter så romantiskt." säger Saga drömmande.
"Visst är Paris vackert men jag föredrar kusten. Min vän har ett ställa i Camargue, eller rättare sagt Saintes Maries de la Mer om man ska vara mer exakt, det är ett av mina favoritställen att vara på, och jobba på för den delen men hela kusten är magisk."
"Åh, det låter helt underbart." säger jag och lutar mig tillbaka i soffan.
"Det är det." mumlar han och tar min hand.
"Jag antar då att du pratar franska?" frågar Erik och ställer ner den tomma tallriken.
"Ja, det finns inte så mycket att välja på, alla nöjer sig inte med bara engelska." säger han och skrattar till.
"Du är för bra för att vara sann, nu förstår du varför vi kallar dig disneyprins." säger Saga trånande när hon reser sig upp och tar med sig tallrikarna ut till köket.
"Jag kan presentera dig för en av mina vänner, han pratar i och för sig inte franska men italienska och ser rätt bra ut antar jag."
"Han är inte gay då?" frågar Erik och flinar.
"Tyvärr, inte vad jag vet iallafall."
"Åh! Italienska... kan du göra det? Jag vill inte verka desperat men... det är så länge sedan jag var på en dejt."
"Du var ju med min brorsa!" säger jag och skrattar till när hon blir högröd om kinderna.
"Men det var ingen dejt och det vet du nog." mumlar hon när hon sätter sig i soffan igen.
"Jag kan höra med honom, jag tror inte han träffar någon just nu så."
"Ja, snälla, snälla göra det!"
"Okej, absolut."
"Du har ingen på lager åt mig då Romeo?" frågar Erik och plutar med underläppen och blinkar storögt med ögonen så vi alla brister ut i skratt.