Niikes POV
-Kom! Ogge tar min hand och nästan släpar ut mig ur bilen. Han säger snabbt hejdå till killarna och stänger bildörren.
Med ett stadigt grepp kring Ogges midja går jag upp för grusgången till den gula villan som jag i 7 månader har kallat hem. Pappa låser upp dörren och låter Ogge gå förbi innan han stänger dörren efter sig.
Jag trampar av mig skorna jag har på mig och går sakta upp för trappan till mitt rum. Jag är aldrig uppe särskilt sent och är super trött, och med The Fooo som sällskap blir man ännu tröttare.
Så fort jag kommer in i mitt rum faller jag handlöst på min säng och somnar nästan med en gång. Men min hörsel är tillräckligt vaken för att höra hur Ogge öppnar dörren och kliver in i mitt rum. Han sätter sig på huk bredvid mig.
-Ska du sova sådär? Jag skakar på huvudet och sekunden senare känner jag hur Ogge försiktigt lirkar av mig min tjocktröja. Jag sätter mig sömnigt upp och drar av mig den stora svarta t-shirten som jag har på mig.
-Kan du ge mig min pyjamas? Ogge klättrar över mitt berg av kuddar och kastar min fabulösa pyjamas på mig. Bestående av en orange t-shirt och ett par vita shorts med orangea prickar. Jag drar tröjan över huvudet, och lyckas på något mirakulöst sätt krångla av mig tightsen och dra på mig mina shorts.
Jag kryper ihop under mitt stora fluffiga täcke medan Ogge byter om och drar ner gardinen för fönstret. Han lägger sig sen bredvid mig och jag kryper närmare honom. Jag lägger mig med ryggen mot hans bröstkorg, huvudet på hans utsträkta arm och han lägger armen över mig.
Jag somnar snabbt med hans andedräkt i min nacke.
Oscars POV
När Ogge och Niike hoppat ur bilen kryper jag närmare en viss Felix som lutar sitt huvud mot min axel.
Tänk att jag sitter här, med Felix. Att jag får krama honom, kyssa honom. Jag fylls av en så stark känsla att jag inte kan låta bli att lägga mina armar om hans kropp.
-Kärlekskrank? Han skrattar tyst frågan i mitt öra och jag ler.
-Om! Blir mitt svar innan jag gosar in mitt huvud i hans tröja och njuter av hans armar om mig.
Vi blir sittande så - trots Omars och Kats retsamma kommentarer - hela vägen tills vi når mitt hus. För första gången på flera veckor kommer jag vara tvungen att sova själv, då vi båda måste vara hemma. Jag tittar upp och möter Felix blick. Okej det här kommer att bli lite för känslosamt för att det ska vara hälsosamt!
-Gonatt på dig. Jag låter mina läppar möta hans innan jag drar mig ifrån för att lägga mina armar om hans hals.
-Älskar dig! Min viskning är direkt i hans öra och jag kan nästan höra leendet i rösten som svarar.
-Och gissa vem som älskar dig.
-Du! Med de orden klättrar jag ur bilen och skickar en slängkyss genom rutan innan bilen återigen börjar rulla. Bort från mig.
Felix POV
Jag lutar mig leende mot rutan i bilen. Japp han är bra på att gissa. Det är helt klart jag och det är därför som jag inte kommer tillåta honom att sova själv. Han fyller faktiskt år imorgon och med tanke på att klockan är över elva på kvällen så är han snart födelsedagsbarn.
Därför så ska jag vara lite klychig och göra en sådan sak som annars mest görs i böcker. Och ja, kanske filmer. Sånna filmer som min syster kan gilla att kolla på någon gång ibland men som jag själv aldrig direkt gillat.
Den senaste gången jag sov hos honom, för cirka 24 timmar sedan, checkat och upptäckt en brandstege utanför ett fönster i deras hall på övervåningen. Och impulsiv som jag är så fick jag en idé.
I princip ögonblickligen var min idé i ett sms till Niike. Den ända personen som skulle uppmuntra min idé och inte bara tycka att den är löjlig. Vi är nog ganska lika egentligen. Enligt Oscar i alla fall.
Men nu till min fantastiska idé om ni nu inte redan har listat ut vad det skulle kunna vara. Jag ska nu i natt ta mig hem till unge herr Enestad, aka min underbara pojkvän, klättra upp för denna stege och in i hans hall. Om allt sen går som det ska så kommer han att vakna på sin födelsedag tillsammans den fantastiska Felix aka jag.
Niike har hjälpt mig en del också. Hon har ju faktiskt själv bott i det huset och vet varenda liten detalj som vem som är lättväckt i familjen och vilket trappsteg som knarrar. Bra info helt enkelt om man nu ska göra "inbrott".
Jag har faktiskt kommit henne väldigt nära sedan resan efter Daff i Indien. Hon är sprallig och härlig och ser samma humor som jag. Det har i oförståerliga sig även Oscar och resten av våran lilla grupp men vi skämtar på samma vis jag och Niike och hon är tålig att retas med. Annars så har jag varit tvungen att sänka min retsamhetsnivå några snäpp med andra men med Niike så var det ingen idé. Hon var ju lika dan själv!
Oscar har väl rätt när han påstår att vi är lika. Jag kan faktiskt själv förstå vad han menar ibland.
Den ända i min käre, fluffiga pojkväns familj som vet att jag kommer är hans storasyster Johanna som Niike meddelat så att hon kan ställa upp fönstret. Jag måste ju komma in. Johanna är ju nästan Niikes syster också, och med Niikes övertalningsförmåga i åtanke så är jag inte förvånad över att det tog mindre än tio minuter innan hon kunde meddela att planen kunde gå till verket. Nu är det bara min del kvar.
När Daff stannar bilen utanför mitt hus kastar jag mig snabbt ur bilen och rör mig i riktning mot mitt hus i en takt som jag anser ej mistänkt. Det skulle ju vara bra mycket lättare om jag kunnat berätta för Daff att även jag skulle av hos Oscar. Han skulle ju inte direkt bli förvånad men då skulle ju Oscar få veta och så mycket för en överraskning.
Så fort ljudet av motorn från bilen försvunnit bakom kröken vid min gata började jag springa. På vägen slet jag åt mig den mönstrade ryggsäcken som jag packat tidigare samma morgon. Inte med kläder och tandborste, nej nej det har jag hos Oscar, utan med grejer och presenter till morgondagens födelsebarn.
Jag stannade kort vid grinden till mitt hus och gäspade stort. Detta kommer bli en lång natt! Men priset får jag imorgon när jag vaknar. Eller kanske redan när jag kommer fram.
Med nya positiva tankar på att få somna och vakna upp i Oscars armar är jag snart i garaget för att hämta min moped och jag gränsar snabbt cykeln innan jag gasar iväg med riktning på slutstationen Oscars hus.
Oscars POV
Jag vaknar efter vad som bara känns som en kvart efter att jag stupat här efter grammis. Det låter konstigt utanför mitt rum. Som om någon krafsar på fasaden eller något. Mitt huvud är tungt att lyfta och jag sträcker ut mina armar och känner runt efter Felix innan jag kommer på att han sov hos sig själv inatt. Jag suckar tungt och sjunker tillbaka mot den tjocka blå kudden som Felix oftast använder då han är här. Den luktar som han och får vara stand in då han inte är hos mig.
Då jag precis övertygat min trötta hjärna om att ljudet förmodligen var vinden eller något då det avbryts av ett annat ljud. Det låter som om någon öppnar fönstret i hallen utanför mitt rum och min syster Johannas viskande röst når mina öron.
-Nej men hallå, är du ute och promenerar?
Min ytterst trötta hjärna börjar hitta på alla möjliga löjliga teorier om vad exakt som händer. Johanna kanske har en hemlig älskare som kommer hit på natten. Nej nu får jag ge mig! Det är definitivt inte hennes stil...
Mina knasiga tankar avbryts av att en ytterst välbekant röst svarar henne lika ironiskt. Felix!
På en sekund har jag satt mig upp och jag spanar ut i mörkret som att jag hoppas på att kunna se genom den massiva väggen för att bekräfta för mig själv vad det är jag hör. Varför skulle Felix klättra in genom ett fönster som min syster öppnat, mitt i natten då han klart och tydligt berättat för mig att han var tvungen att åka hem.
Mina tankar avbryts än en gång av den underbaraste rösten i världen:
-Är han vaken?
Jag ryser till av rösten innan jag börjar fundera på vad han faktiskt sagt. "Är han vaken" ja jag gissar att denna han är jag men varför undrar han om jag är vaken?
-Nej, inte vad jag vet. Han däckade direkt när han kom hem och jag har kollat honom med jämna mellanrum, han sover! Min kära systers viskande röst ger Felix svaret på hans fråga och med tanke att det inte låter något mer så nickar eller skakar han bara på huvudet.
Det är tyst några sekunder innan jag hör hur fönstret stängs långsamt Oh hur två par fötter börjar gå över golvet. Utanför min dörr stannar stegen och en tyst röst som jag känner igen som Felix viskar ett kort Tack innan handtaget till min dörr långsamt trycks ner.
Utan att veta varför jag gör det kastar jag mig tillbaka ner i sängen, som för att låtsas att jag inte alls vaknat. Det känns lite som när man ligger och låtsas sova medan man väntar på att hela familjen ska komma och sjunga för en på ens födelsedag... Vänta lite nu... Födelsedag, det är det detta handlar om jag fyller ju år imorgon eller om jag ska tro klockan faktiskt idag.
Jag känner hur den förvirrade minen som lagt sig över mitt ansikte slätar ut sig till ett leende. Han har kommit hit för att överraska mig. Vad söt han är. Dörren till mitt rum öppnas långsamt som om han är rädd för att jag ska vakna. Det knarrar lätt i golvplankorna då han tassar över golvet och jag måste bita mig i läppen för att inte avslöja att jag är vaken genom att kasta nu i hans famn.
Jag klarar det ända till jag känner hur han lyfter på täcket och hör det mjuka knarret få han lägger sin vikt i sängen. Hans armar far runt min kropp bakifrån och jag kan inte hindra med g själv från att kasta mig runt och slänga med mamma armar runt hans hals. Han rycker till och det kommer ett litet ljud över hans läppar som om han kväver ett skrik.
-Oj, det var inte meningen att du skulle vakna, flåsar han nästan fram, potatisgrädde vad du skrämde mig!
Jag skrattar lite och drar honom närmare mig.
-Om jag nu inte ska vakna så kanske herrn ska prova att klättra liite tystare, jag säger det med ett leende i rösten som jag hoppas att han hör. Jag är ju långt ifrån arg på honom.
-Jag tänkte bara överraska dig grattis på födelsedagen förresten, hans röst är i mitt öra och jag ryser till.
Utan ett ord till pressar jag mina läppar mot hans. Jag vill aldrig att denna stund ska ta slut men med tanke på att det är en helt omöjlig önskan så blir jag inte förvånad då han drar ifrån och flämtar lätt för att få luft.
-Du lyckades, suckar jag fram och drar handen utmed hans kalla kind.
Världens bästa födelsedag och den har bara börjat...
=================
Message from Narniaaaaa
Ok, jag har en förkärlek för många vokaler i rad...
Jag (Ida) är ledsen attestera kapitel är försenat och ja ni får ta och lägga all er ilska och sorg på mig för jag är den skyldige...AVSLÖJAD!!!
Nej men ni får skylla på mig för detta kapitel var, när jag kom hem från Frankrike så var Thea färdig med typ hälften och jag hade själv skrivit en liiiten bit men sen så kom min naturliga lathet in i bilden. Och jag tog en dag som jag kunde ha använt till att skriva klart detta fint på min dator. Istället så satt jag en hel dag (bokstavligen) i pyjamas i min säng och läste... Fy på may!!!
Så det blev alltså inget skrivet den dagen och då hade jag gårdagen på mig men då var jag hos mormor och fann alltså inte bli klar:(
Men nu har jag i alla fall skrivit klart den lilla delen som ni kan njuta av (ja, jag är självgod...).
Men ni får ha det trevligt paprikor sås es vi:*♥♡♡♥
PS. Det hände en jättekul grej i flygbussen på vägen till Arlanda när jag kom hem från Frankrike. Det kom en kille från Egypten vi pratade lite (hans engelska var inget att hänga i julgranen) och han frågade han fick mitt nummer. Han var nitton år jag menar det är fem år äldre än mig och han reagerade inte på det. Det är lite skumt men ah nu måste jag verkligen sluta detta meddelande då det ändå inte är någon som läser längre I guess...Men skriv gärna om något liknande hänt er:)
Men ni får hare gött (som jag sa (vaddå tjatig))!!!!!!!
Puss på er:* ♡♥♥♡