Det här är uppföljaren på Niike, Living in the Dreams, så om du ska läsa denna skulle jag rekommendera dig att läsa den först! <3
=================
Det är absolut becksvart så jag har alltså ingen som helst nytta av att ögonbindeln nu är av.
Jag förstår på ljudet omkring mig och kraften som skakar min kropp att jag sitter i en bil. Då och då under den skumpiga färden känner jag hur min axel stöter emot en annan axel. Med tanke på att den axeln nästan är i höjd med min, kan den inte tillhöra någon annan än Omar.
Great! Nu sitter jag alltså instängd med munkavel i en främmande bil tillsammans med den enda av killarna som jag inte känner mig helt trygg med.
Missuppfatta mig inte. Jag tror inte att Omar någonsin skulle skada mig men det är fortfarande något med sättet som han far fram som skrämmer mig.
Jag hör hur det börjar röra sig på min högra sida och en viskning som jag knappt skulle höra om jag stod en meter bort når mina öron.
-Niike är det du? För första gången sen jag träffade denna spralliga kille så låter han rädd. Rädd på ett helt annat sätt än när man kollar på skräckfilm eller har drömt en mardröm. Utan på riktigt rädd.
Den goda nyheten är att han i alla fall verkar ha sluppit undan munkaveln. Fast hur ska det hjälpa oss?
Jag gör ett försök att mumla ett ja genom det tjocka tyget som är i vägen för min mun då jag avbryts av att vi båda flyger fram när bilen sladdar och stannar. Den hörs en hög smäll som av en bildörr och jag vänder skrämt min blick åt det hållet som Omars röst kommit från.
Helt plötsligt smälls en dörr upp och ljus strömmar in i det lilla utrymmet som jag förstår är bakluckan på en skåpbil. Först nu kan jag också se Omar och jag möter snabbt hans blick innan jag vänder blicken mot den blonda gestalten i dörröppningen.