Is it just me? || Zayn Malik

Kapitel 7

Jag satt tyst som en mus bredvid Zayn, inte ett ord sa vi på flera minuter. Men Zayn avbröt tystnaden.

"You know, you've to explain why you were here someday."

Jag nickar och kollar tomt framför mig, jag känner Zayns blick bränna på mig. Ibland kollar han på vägen och ibland mig, jag blickar över på honom. Våra ögon möts och han biter sig i underläppen, jag stirrar länge på hans läppar. Hans mjuka underbara läppar.

Han kör in i en parkeringsficka och stannar. Jag nästan kastar mig på honom, jag kysser honom hårt och länge. Sedan krånglar jag mig över sätet så jag sitter gränsle över honom. Han flyttar sina händer till mina höfter och jag tar tag runt Zayns kinder och försöker komma så nära honom som möjligt. Kyssen övergår till hångel och han är så fruktansvärt bra på det han gör. Hans tunga leker med min och hela världen har stannat upp.

Zayn flyttar sina läppar från mina och ner på min hals han kysser den flera gånger och mina andetag blir tyngre.

"Zayn"

Det kommer ut som ett stön och jag kan känna hur han ler emot min hals, jag kan inte vänta längre utan tar tag i hans ansikte och återförenar våra läppar igen.

-

" Oh, Malik not so bad "

Han ler och drar en hans genom håret.

" Ha, you too! Bad enough to leave a hickey just behind your collarbone"

Jag ler, fast ändå inte. Han lämnade ett sugmärke på min hals, om Eric ser det så är Zayn så gott som död.
Men vem bryr sig? Jag lutar mig fram emot hans hals.

"Then it's my turn now"

-

ZAYNS P.O.V

Hon lämnade ett sugmärke precis vid samma ställe som jag, om Eric ser de så är vi döda båda två. Shit, hur kunde jag göra det där med Cate när hon har pojkvän? Skuldkänslorna väller över mig.

"And don't worry about Eric, we're finished."

Den här gången var det min tur att bli förvånad över att kunna bli läst så bra.

______

Så bjuder på ett kapitel till när jag ändå är på gång. Men nu mina vänner ska jag sova så godnatt med er vi ses imorgon.
Puss:**