Is it just me? || Zayn Malik

Kapitel 20

ZAYNS P.O.V

När Cate äntligen ringde för andra gången blev jag lättad att hon var i Sverige. Hon skulle precis hämta sin väska och sedan gå till sin familj. Måste vara kul för henne att äntligen få träffa hennes familj igen efter så lång tid ifrån de. Jag har inte träffat min mamma på ett bra tag, men hon bor iaf i samma land som mig. Jag kan bara sätta mig i bilen oh köra i 2 timmar och så är jag hemma hos henne.

Eftersom vi är i helt olika tidzoner så blir det inte så mycket prat mellan oss. När klockan är kväll här är den tidig morgon hos henne, så när jag sover är hon ute och gör saker med sin familj. Och medans jag är ute med mina kompisar ligger hon och sover, vi försöker prata så mycket som möjligt men det är svårt.

Dagarna gick och det började närma sig jul, jag hade köpt en ny Calvin Klein klocka och ett Michael Kors halsband till Cate i julklapp. Det låg fint inslaget på vardagsrumsbordet, väntades på att få öppnas av världens finaste tjej. Min telefon plingade till när jag satt i soffan och swappade mellan alla de tråkiga programmen som visades på tv. Det var ett sms från Sasha.
" how r u? Just talked to Cate, think you need to call her.."

Jag fick en klump i magen och den släppte inte, jag kände på mig att något var fel. Men vad kunde det vara? Hade hon hamnat i trubbel?
" I'm fine, calling her now!"

Jag blev bara mer och mer nervös när ton efter ton gick fram men ingen svarade på andra sidan, precis när jag tänkte ge upp brusade till i telefonen. Jag hörde Cate snyfta på andra sidan.

" Honey, how are you?"

Hon försökte säga något men jag hörde inte vad, hon grät för mycket. Hon blev tyst, precis som att hon försökte lugna sig själv. Sen tog hon ett djupt andetag och försökte igen.

" Babe something's happened, mom she was..."

Det blev tyst, jag lät henne ta den tid hon behövde. Jag förstod att något var fel, hon gråter inte så här mycket annars.

" she was driving, and then... then a car came out of nowhere. She's at the hospital, and she's not waking up. Zayn she's in a coma. I don't know what to do. "

Jag kände mig illa mående, svimfärdig. Jag hade inte träffat hennes mamma, men vi hade pratat på FaceTime när hon pratade med Cate. Jag hatade att jag inte kunde vara med cate just nu, jag ville hålla om henne. Torka hennes tårar och vara hennes axel att gråta mot.

" fuck, How is she? Will she be okay? I love you!"

Jag kunde se henne ruska på huvudet på andra sidan, se henne försöka torka bort tårarna men det var lönlöst när det hela tiden kom nya.

" I don't know, they won't let me see her. I love you too. I have to go now, Linus is at the hospital with me, I'll call you as soon as I now something"

Hon la på och jag blev nästan lite avundsjuk, jag vet att det är jätte fel att bli det. Linus och hon är bra kompisar och har varit det hela deras liv. Men jag ville vara med killen som fanns där för henne, jag vill vara den ända som är där vid hennes sida just nu. Det är egoistiskt men jag kunde inte hjälpa att känna så.

_______________________________

Hur längesen sen sist??? Fick bara en feeling av att jah verkligen ville skriva lite så fick bli ett kapitel till. Ingen aning när nästa kommer, förvänta inte er för mkt bara 😘

Ni är ändå bäst, pusss