Is it just me? || Zayn Malik

Kapitel 6

Eric och jag hade bestämt oss för att vara hemma hos mig och kolla på film hela dagen, då båda två va slitna från gårdagen. Huvudvärken spred sig i hela kroppen och illamåendet va fruktansvärd.

Vi ville inte ha något godis utan vi nöjde oss med ett glas vatten och en alvedon var.

Vi hade transformers-maraton, jag hade sätt filmerna minst 10 gånger. De va fortfarande lika bra och det bästa va att en ny film kom ut i år(!!)

Filmen hade knappt börjat innan Eric drog mig intill sig. Han kysste mig och fortsatte ner emot halsen, hans händer letade sig innan för min tröja. Och då förstår jag vad han egentligen vill. Varje gång vi har haft filmkväll har de alltid slutat med att vi ha haft sex, jag är ingen flickvän för honom. Jag är bara sexmateria.

"No,Eric stop"

Jag sätter mig upp men han drar ner mig igen. Han fortsätter kyssa mig.

"What the heck? I told you to stop!"

Jag sliter mig ifrån honom och ställer mig upp. Bryr mig inte om hur dåligt jag mår. Zayn va rätt, han hade helt rätt. Eric är inte bra för mig.

"Get out now! I don't wanna see you again, it's over!"

Jag pekar emot dörren och han reser sig upp.

"What the hell did I do? Honey, I'm so sorry"

Han skriker först men hans tonfall tonas ner och blir normalt igen.

"It's just that I've trying to look at a movie. Just cuddle. But every time we end up having sex and that's not cuddle for me. If it's for you so fine, but I need some one who just don't use me like a sex doll!"

Tårar börjar rinna längs mina kinder och han tar sina grejer och går ut. Jag gjorde precis slut med Eric och de va skönt. Fast tårarna forsade ner likt vattenfall, jag älskade honom. Men det funkade verkligen inte.

Jag behövde rensa tankarna därför tog jag på mig spring kläder. När jag kom ut från den stora byggnaden så stirrade jag bara upp emot himlen. Det började små regna, ju längre bort från lägenheten jag kom desto mer forsade vattnet ner från himlen. Men det gjorde inget för de va så skönt att kunna gråta och känna mina tårar blandas ut med regnet.

Desto mer jag tänkte desto fortare sprang jag. Mina tårar forsade ner för kunderna och jag började komma från stan. Jag kände knappt igen mig längre, när jag kommit tillbaka till verkligheten så känner jag att det är kallt och mörkt.

Jag stod framför en kyrka, kyrktornet sträckte sig så högt upp att man knappt såg toppen. Ju mer jag studietids tornet ju mer kusligare blev det, jag visste inte vart jag va. Och nu stod jag framför en kyrka i ut kanten av staden, visste ingen väg hem, hade ingen aning om vad klockan va. Fast på kyrkor finns de väll klockor? Jag kollade upp mot tornet igen, fast inte på den här kyrkan. Alla kyrkor hade klockor på tornen, varför kan inte bara den här ha det?

En bil åker förbi mig där jag står och när den passerar mig saktar den in. Den stannar och en lång gestalt hoppar ur, när han vänder sig om får jag se att det är Zayn. Vilken tur!

Fast de kunde vara vem som helst och Zayn? Varför kommer han nu? Klockan måste vara runt 03. Jag hade lugnat mig och de som hände med Eric känns faktist helt okej nu.

"What're you doing here?"

Han små ler, så att man ser tänderna och varje gång han ler så så sticker han fram tungan bara någon millimeter. Så sjukt sött!

"What're YOU doing here?"

Han svarar med min fråga och jag har ingen aning om jag ska berätta eller om jag bara ska säga "jag sprang lite, sen tappade jag bort mig och nu kan jag inte komma hem, får jag åka med dig? "

"Can we talk in the car? I'm freezing!"

Han nickar och öppnar dörren åt mig, such a gentleman.

_____

Dåligaste uppdateringen jag varit med om, förlåt för det. Men jag har läxor att göra sen så tar mina fritids intressen En stor del av tiden. Men hoppas ni gillade kapitlet, blev inte spm jag tänkt.

Hare bra så ses vi snart