Is it just me? || Zayn Malik

Kapitel 5

ZAYNS P.O.V

Jag vaknade av ett jobbigt ljud, först fattar jag inte alls vad det är. Men när jag vaknat upp och fattat vart jag är och hur hela världen ligger till så fattar jag att de är dörrklockan.

Jag dra täcket över huvudet och hoppas på att idioten utanför ska fatta att jag inte tänker öppna.

Men det fortsätter, och fortsätter och fortsätter.

Jag suckar och ställer mig motvilligt upp, gårdagen känns i hela kroppen. Huvudvärken är värst.

På mig har jag bara ett par kallingar, men jag orkar inte bry mig. Jag öppnar dörren samtidigt som jag gäspar, till min stora förvåning så står Cate där.

Gårdagen verkar ha slitit på henne också. Hon kollar generat på mig och det är då jag kommer på att jag bara har kallingar. Hon granskar mig från topp till tå och stannar extra länge vid min mage.

"Need too talk. Put some clothes on!"

Hon går in och stänger dörren efter sig, sätta på mig kläder? Skulle inte tro det!

"Wanna talk? Then don't tell me what to do!"

Hon suckar och går in till mitt sovrum, sedan sätter hon sig på sängen.

"Fine"

Jag granskar hennes ansikte varje millimeter av det. Det är så vacker, hennes ögon lyser gröna och hennes mörka hår är i en perfekt nyans.

"Eric doesn't answer when I call him. Have you said something about last night?"

Hon spänner ögonen i mig och hennes tonfall är mörkt. Går kväll? Vad hände igår kväll. Kvällen börjar spelas upp i mitt huvud, flaskan, komplimangerna, Eric och Sasha gick ner för att röka, kom aldrig upp igen, jag och Cate kysstes, jag gick hem.

"I haven't talked to Eric scenes he went down to smoke yesterday"

Hon kollar förvånat på mig. För visst hade jag inte det. När jag kom ner från porten så syntes ingen till förutom Sasha. Men hon såg mig aldrig för hon va för upptagen att knappa på sin mobil nervöst och röka.

Jag hann i väg innan hon ens lyst blicken från telefonen .Efter de gick jag direkt hem och sov.

"Where are he? He wasn't at home either"

Hennes tonfall har förändrats från mörkt och hårt till svagt och oroligt.

Hennes ögon har också förändrats, nyss va dom arga.

"I don't know? Should I call him?"

Hon nickar lätt innan hon fiskar upp telefonen ur sin jackficka.

Jag lägger en hand på hennes.

"Don't be worried"

Vår ögonkontakt håller för en evighet. Men jag avbryter den med att gå in på Erics kontakt och ringa honom.

Signal efter signal. Inget svar.

Jag ger upp och lägger på, Cate kollar oroligt på mig.

"No answer, I promise he's going to call soon"

Hon nickar och lägger sig ner på min säng, jag gör det samma. Vi ligger helt tyst i säkert 5 minuter, det är ingen obekväm tystnad. Den är rätt skön, vi får liksom tänka lite. Fast ibland kan tänka vara dåligt, för då tänker man på allt som kan ha hänt. Allt dåligt, det bra utelämnar hjärnan alltid när man är nervös. Man fruktar alltid det värsta.

Tillslut vänder hon sig emot mig, så jag vänder mig mot henne. Våra pannor snuddar vid varandra och en stöt for igenom mig.

"That you said last night, about that Eric isn't good for me. What do you mean?"

Hon kollar på mig och jag suckar, jag visste att jag inte kunde komma ur de här nu.

"I just mean that he didn't even say goodbye to you yesterday. He just went down to smoke, then he left. He hasn't even answer when you're calling or knocked on his door. And I know this isn't the first time, right?"

CATES P.O.V

Han hade rätt, så fruktansvärt rätt. Fast jag älskade Eric, över allt annat.

Därför svarar jag inte utan förde bara mina läppar emot honoms, han blir först förvånad men sedan besvarad han kyssen. Han lägger mig uppe på honom och han är så bra. Så extremt bra på det han gör.

Jag för handen längst hans magrutor och upp till hans ansikte igen. Sen kommer jag på vad jag gör.

Jag flyger ifrån honom.

"I'm sorry, this is so wrong. I have a boyfriend"

Med dom orden tar jag tag i mina skor och springer ut från Zayns lägenhet. Fast jag hinner inte långt innan jag har krockat i Eric.

Fuck.

"What the hell?"

Börjar han men ser sedan att det är jag, jag backar undan och är irriterad för han står med sin telefon.

"Hey where have you been? I've called you for like 50 times and you don't even answered. I was fucking home to you, what's wrong with you? I was so worry!"

Alla känslor sköljde över mig och jag for ner på marken i tårar. Jag bara satt där och grät. Eric satte sig bredvid mig och drog in mig i en lång kram. Han pussade mig på pannan och viskade i mitt öra.

"Hey honey, I went with Ian to a party , then I slept there. My phone was off and I should just call you. Why was you at Zayns?"

Han stryker mig över håret. Och jag ler genom tårarna. Jag känner mig helt slut.

"I thought you was there. But you wasn't"

Han tar tag i min haka och jag kollar in i hans isblåa ögon, han tar insidan av tumme och torkar bort några tårar från min kind. Sen för han sitt ansikte närmare mitt och våra läppar möts. Jag tänker på att Zayn är så mycket bättre, att han nyss kysste mig. Så då måste det vara som att Eric och Zayn har kysst nu också. Eller hur?

______

Okey, jag tänkte såhär. Eftersom att skolan tar upp mycket av min fritid så kommer jag nog bara uppdatera på helgerna. Vi får se om det blir 1 eller 2 gånger per vecka, men hoppas ni gillade kapitlet.

Rösta gärna!

Tack u förhand!:)