Misshandlad av sin egen pappa

Sista delen

(A/N, ja jag uppdaterar den här nu för jag vill det. Jag vet inte hur era reaktioner kommer bli men hur som helst. Kommer prata lite mer i slutet och så får ni se vad som händer nu.)

Det här kapitlet kommer vara som i tredje persons perspektiv.

________

Både Liam och Jasmine står och tittar på varandra. Båda är lika förvånade. Jasmine är förvånad för att en kille kom precis fram till henne och verkar vem hon är och Liam är förvånad att hon inte känner igen honom.

''Men känner du inte igen mig?'' Frågar Liam och kliar sig i nacken. Jasmine vet inte vad hon ska säga, hon står bara och glor på den främmande killen.

''Vänta, du är Liam Payne eller hur?'' Frågar hon och Liam nickar. ''Aha, min dotter brukar ofta snacka om dig.'' Säger hon och ler. Liam står helt fastfrusen utan att veta va han ska göra.

''D...dotter?'' Frågar Liam sakta och Jasmine visslar och snart kommer en liten flicka springandes mot dem. ''Det här är Livvie.'' Säger Jasmine och rufsar om hennes dotters hår och hon skrattar.

''Men det är ju våran dotter.'' Säger Liam och pekar på den lilla flickan bredvid hans livs kärlek. ''Mamma, vad pratar killen om?'' Frågar Livvie och Jasmine tittar ner på henne.

''Han är bara lite galen, spring iväg till pappa nu så kan mamma prata med den här killen.'' Säger hon och Livve springer iväg och skrattar. ''Men Jasmine...'' Säger Liam med gråt i rösten.

''Jag vet inte vem du är eller vad du kom från men min dotter är inte din dotter och jag känner inte dig.'' Säger Jasmine argt och irriterat. Man ser att hon är väldigt irriterad på Liam.

''Men, du och jag är ju ihop och Livvie är våran dotter.'' Säger Liam och tar tag i hennes hand. ''Va fan gör du? Släpp mig!'' Fräser Jasmine åt Liam och en kille i Liams ålder går mot dem. ''Är det något fel här?'' Frågar han och ger Liam en ond blick.

''Nej, jag bara pratar med honom, det är inte du behöver oroa dig för, Tobbe.'' Viskar hon till killen bredvid henne och han nickar och försvinner ifrån oss.

De andra sitter fortfarande kvar i bilen och stirrar stumt på Liam medan han gör bort sig framför tjejen.

Louis reser sig plötsligt upp och går ut från bilen. Han ska stoppa Liam innan han gör något pinsamt. Louis går sakta mot dem och lägger en hjälpande hand på Liams axel.

''Liam låt henne vara, det var bara en dröm.'' Säger Louis sakta och Liam skakar på huvudet. ''Nej det var ingen dröm, det var på riktigt, jag svär på att det inte var en dröm.'' Säger Liam och Louis säger förlåt till Jasmine för att Liam varit så klängig.

''Det är okej.'' Svarar hon och vinkar hejdå till killarna och går till hennes familj. ''men...men.'' Är allt Liam kan säga och Louis hjälper honom in i bilen.

__________

Liam vaknar upp helt svettig och andas häfigt. Det är ingen bredvid honom men han känner den söta doften av Jasmine där hon legat bredvid.

Har lägger sig på hennes plats och sträcker ut sig och andas in doften. Det får han att le. Om Jasmine's doft är kvar på sängen är hon kvar i livet.

Skrammel hörs från köket och Liam sätter sig upp och tar på sig ett par mjukisbyxor och gäspar högt. Han ställer sig upp sömnigt och gnuggar sig om ögonen.

''Pappa! Frukosten är klar!'' Hör Liam en ljus röst från köket och ett leende sprider sig snabbt på Liams läppar och han öppnar dörren från hans rum och kisar för att ljuset är så starkt.

Han går sakta nerför trappan med tunga steg och är nära på att ramla flera gånger för att han går fel.

''Pappa skynda dig då! Hör han den ljusa pipiga rösten och Liam kommer äntligen fram till köket och ser hans dotter Livvie glufsa i sig pannkakor och skratta åt något som är på tvn.

Han går försiktigt fram till Jasmine som står vid spisen och gör fler pannkakor och han lägger hans haka på hennes axel och läger armarna omkring hennes midja.

''När vaknade ni?'' Viskar han i hennes öra och pussar henne lätt på hjässan. ''För en timme sen eller nåt.'' Svarar Jasmine och vänder en pannkaka upp och ner. ''Varför väckte du mig inte Frågar Liam tyst och drar bort en hårslinga från hennes ansikte.

''Ville inte väcka dig, du såg ut att ha en dröm och du skulle säkert blivit arg om jag väckte dig.'' Svarar Jasmine och lägger upp pannkakan hon höll på med på en tallrik.

''Jag hade en mardröm om dig.'' Säger Liam plötsligt och en tår glider sakta nerför hans kind och landar på Jasmine's axel. ''Vad var den om?'' Frågar hon och börjar göra en ny pannkaka. ''Det var så hemskt. En dröm i en dröm. Du dog, och då blev jag och Livve så deprimerade att vi begick självmord." Säger Liam.

''Gråter du pappa?'' Frågar Livvie plötsligt och Liam skrattar och skakar på huvudet. ''Nej jag är bara glad att ni finns.'' Säger han och vänder sig om och kysser Jasmine.

____________

(A/N ja, jag uppdaterar nu efter typ fem månader. Jag slår vad om att ingen fattade att det här skulle hända. Men jag läste precis igenom hela den här och tänkte för mig själv ''Gud vad den här är dålig!'' Så jag bestämde mig att skriva ett slut som var bättre än de andra kapitlerna och några som kommenterat har sagt att de vill inte att den ska sluta nu. Och det är en kommentarer som vill ha mer och jag tittade igenom några kommentarer alldeles nyss.

Här är en kommentar från en tjej som heter @harrystylesguurl och jag vet inte om du fortfarande har denna fanfiction i ditt bibliotek men du sa: Kan inte du fortsätta på den här typ om vad som händer i framtiden? Och det betyder troligen att du vill ha en uppföljare om jag är helt rätt.

Men jag är inte så säker på det och bli inte arga för jag uppdaterar fem månader efter jag avslutat den men jag kom precis på det här typ men ni får kommentera om ni tycker jag ska ha en uppföljare till denna eller inte.)