Kapitel 2 Dantes persp

709 18 0
                                    


Mitt liv just nu är underbart, jag festar, är med vänner och har hur kul som helst. Jag bor kvar i samma lägenhet som jag hade när det var jag och Isabelle. Men den tjejen är glömd för längesedan hon är som luft. Har nästan glömt av att hon finns och jag tror inte ni fattar hur skönt det är att vara singel, jag gör vad fuck jag vill, jag ligger runt hur mycket jag vill och är med vem jag vill. Idag ex så ska jag skjutsa Noel till någon tjej, antagligen någon han håller på med men han vill inte berätta mer än så. Det enda jag vet är att tjejen bor i ett gult lägenhetshus och att det ligger typ 30 min med bil från vårt område. Alltså där jag och Noel bor. Jag står i badrummet framför spegeln och fixar mitt hår lite, jag vet egentligen inte varför jag ska ju trots allt bara släppa av och hämta Noel men aja jag kanske får med mig ett ligg hem vem vet. Samtidigt som jag lägger rätt håret plingar det på dörren och jag ropar kom in. Jag hör att dörren öppnas. "Tjaa" Noel stänger dörren och jag svarar honom "Tjoo Bram" Han följer min röst och kommer in till badrummet. "Oj vad du fixar dig för att köra mig" Jag nickar till "Man vet ju aldrig vem man får med sig hem" Noel suckar "Trodde du hade slutat va sån" Jag himlar bara med ögonen som svar. Okej jag har liksom fattat att han och Isabelle fortfarande är vänner och att jag sårade både henne och honom den där dagen jag fuckade upp allt men kom igen man måste ju släppa det nån gång, right. Utan att säga något till Noel går jag med raska steg till hallen dels för att jag är lite smått irriterad på honom eftersom det känns så kefft att han ens tar upp att jag borde sluta typ. Men också för att jag inte orkar öppna munnen han fattar väll vad jag gör annars måste han ju va riktigt jävla pantad. Och han är tydligen de också "Vart ska du?" jag suckar och vänder mig om där han är hack i häl på mig "Tänkte ta på mig ytterkläder om det är ok jag ska ju tydligen skjutsa dig till ett ligg" Noel ger mig en blick som är svår att läsa av "Asså bror sluta va arg jag sa inte att du är dum för att du håller på som du gör jag trodde bara att du hade slutat" Jag känner hur jag kokar inombords och känner att det bara är lika bra att lägga ned diskussionen nu innan jag exploderar totalt. "Okej de är lugnt men snälla ta inte upp de igen" Noel sträcker upp båda händerna som att jag står framför honom med pistol typ och ser oskyldig ut. Jag pallar inte ens se på det så jag vänder mig om och fortsätter gå mot hallen. Vi tar på oss våra kläder och det dröjer inte många sekunder innan vi sitter ute i bilen.

Jag hinner precis starta bilen innan Noel öppnar sin käft igen "Vad tycker du att nya albumet ska heta?" Jag funderar en stund "Typ Heartbreak eller gudarna på västerbron de är dom låtarna som träffat mitt hjärta starkast" Noel nickar "Jo jag känner typ samma eller typ hon dansar vidare i livet kanske" Jag svarar med en enkel nick och börjar köra iväg. "Hallå du får guida mig lite när vi kommer in i området där hon bor är liksom inte så säker i just de området" "Absolut" Samtidigt som jag kör räcker jag min mobil till Noel "Sätt på något bra" Noel fattar genast vad jag menar och går in på Spotify några sekunder senare hör jag hur gråzon börjar spelas. Jag höjer ögonbrynen och kollar mot Noel "Vadå? Jag tycker att vi är grymma" Egentligen tycker jag också det men just denna låten får mig att må dåligt just för att den påminner mig om Isabelle och vår sista tid, den tiden jag bara gick och väntade på att hon skulle svara på alla mina förlåt sms, men det hände aldrig. 

Nästan hela albumet hinner spelas innan Noel börjar lägga sig i min körning "Sväng vänster här och sen höger nästa" Jag följer hans instruktioner och tillslut stannar jag bilen utanför ett gult lägenhetshus "Ha så kul nu" Säger jag och ger Noel en liten peddoblick "Absolut det ska jag" Han öppnar bildörren och innan jag vet ordet av det har han försvunnit in i det stora gula huset. Jag står kvar en stund på parkeringen och kollar upp mot ett fönster. I fönstret ser jag en tjej invirad i handduk som verkar gå till något kanske till sovrummet för att ta på sig kläder eller något annat jag vet verkligen inte. Men jag fastnar ändå med blicken på den tjejen för hon är läskigt lik Isabelle, men det kan väll inte va hon eller? Jag gnuggar mig lite snabbt i ögonen och när jag kollar mot fönstret igen är tjejen borta så jag tvingar mig att slita blicken från fönstret jag kommer aldrig få se henne igen. Jag startar bilen och gråzon börjar spelas, jag kan inte hålla inne det längre tårarna rinner ner för mina kinder. Jag saknar henne verkligen, Isabelle.

Är du känd? Hov1Där berättelser lever. Upptäck nu