Personalen diskuterade vilt i vardagsrummet. Devlin satt mot Raidens kalla dörr.
"Allt kommer att bli bra Raiden"
"Hur vet du det?" bölade han fram.
"Jag bara gör det."
Så fort Raiden blev lugnare bråkade personalen högre.
"F-få dem att sluta bråka... Jag får sån ångest!!" sa han snyftandes.
Han sa till dem. Men det hjälpte inte.
"Alla behandlar mig som..." hann Raiden bara säga innan Devlin avbröt.
"Jag kan behandla dig som en kung. Alltid!"
"V-vad menar du?" frågade han.
"Vill du bli min pojkvän?"
Raiden kunde inte tro sina öron. Sa han verkligen det han trodde?
"P-pojkvän?" sa han knallröd.
"Ja?" svarade han lugnt.
"J-ja, ja! Det vill jag gärna."
"YES!"
Båda hojtade lyckligt.
"Du e lite gay asså måste jag säga." retades Raiden.
"Ja, ja. Jag kanske sa att jag inte var gay... Men jag bryr mig inte om ditt kön... In that way..."
När Raiden trodde att han inte kunde bli rödare i ansiktet... Vad fel han hade.
En i personalen kom snabbt gående. Han låste upp för Raiden. Han sprang ut och kastade sig i Devlins armar.
"Avdelningen har kommit överens om att ni får sova tillsammans. Om det gör att Raidens aggresionsproblem blir bättre. Gör inget olämpligt. För då låser vi in er båda." berättade han.
"Å-åh ja, absolut!"
Han var precis påväg att gå, när han vände sig om.
"Raiden, förresten. Din syster hälsar på imorgon." sa han.
"Åh ja!!"
Som han hade saknat lilla Brenda.
