23:00
Alla hade gått och lagt sig för natten. Raiden kunde inte sova. Han ville inte vara osams med Devlin. Det kändes fel i hjärtat, magen och hela kroppen.
Varför älskar han inte mig? Jag gör ju allt för honom. Jag dödar för honom.
Han tog tag i handtaget. Personalen hade glömt att låsa, som vanligt. Han smög sakta ut i den mörka korridoren. Han hörde snabba fotsteg. Snabbt sprang han in i närmsta rum.
Det var nära...
Han kollade sig runt. Det såg precis ut som hans rum. I sängen låg Devlin och snarkade. Det var inget irriterande snark. Snarare ljust och gulligt.
Varför är han ens på psyket?
Han ville ha svar. Men han visste att det inte skulle bli det lättaste.
Tyst satt han sig på en stol bredvid hans säng. Han var så fin när han sov. Så oskyldig. Han kunde inte ta bort blicken från hans vackra ansikte.
Just då öppnades hans ögon. Raiden flög upp från stolen.
"Vad gör du här inne!?" sa han förvånat.
"Shh.. De kommer höra oss."
Han satt sig snabbt upp i sängen.
"Varför är du här??" viskade han.
"Jag vill att det ska vara lugnt mellan oss."
"Jag är inte gay!" svarade han.
Han kollade sårat in i hans ögon.
"Det var inte så jag menade..." sa Raiden.
"Åh nej förlåt... Vänta."
Han vände sig om och sa "Jag ångrar det jag gjorde. För det gjorde dig upprörd. Jag bryr mig inte ett piss om henne!... Så är det lugnt mellan oss?"
Han nickade. "Ja."
