För varje dag blev han galnare, räddare, trasigare. Men bättre på att inte visa det. Hela dagarna var tillbringad i det lilla rummet med mjuka väggar. Ibland tog de av tvångströjan. Oftast inte.
3 veckor senare.
Han hade aldrig blivit så glad av att åka in på psyket. Äntligen fick han gå runt, gå ut ibland, kolla på TV, läsa sig bort till en bättre plats.
Han gick friviligt in genom porten. Det var första gången det hände...
"Välkommen tillbaka..." sa Kajsa besviket.
Den personalen som kände Raiden bäst.
Han kom in i "aktivitetsrummet". Det var där det fanns TV, pussel och böcker. Det luktade alltid handsprit och plasthandskar där, som ett sjukhus.
Han kollade sig runt och blicken fastande i soffan.
V-vad i hela friden??
Han blev helt stel. Till och med att blinka krävde kraft. Han bara stod där och gapade.
"D-devlin?" fick han ur sig.
Han kollade snabbt upp.
"Vad gör du här?!" sa Devlin skräckslaget.
"Det här är ju i princip mitt andra hem?" sa han och gick ett steg närmare.
"Kom inte närmare!!"
Raiden kollade förvånat på honom.
"Ä-är du fortfarande tillsammans med henne?" frågade han.
Han skakade på huvudet.
"Åh... Då kan vi äntligen vara tillsammans!!" hojtade han lyckligt.
"Är du sjuk i huvudet!? Du knivhög Riana!!"
Personalen kom snabbt springandes.
"Är det ett problem här?"
"Ja, det kan man verkligen säga. Vad gör han här??" frågade Devlin förrvirrat.
Personalen såg ännu mer förvirrad ut.
"Han knivhögg min flickvän!"
"Ex flickvän" sa han och hostade.
"Hela landet har brist på psykplatser just nu. Det finns tyvärr inget vi kan göra. Men vi kan ta er till separerade rum ett litet tag." svarade Kajsa lugnt.
Han suckade och blängde argt på Raiden. Han bara log snett och kliade sig i huvudet.
