Hårt knackade Raiden på den lilla ytterdörren. Devlin öppnade snabbt. Han hade en stor blåtira runt ena ögat. Det var alldeles rött och svullet runt om.
Ingen får röra min fina skatt!! Den som gjorde det här ska få sota rejält...
"Raiden... Riana vill inte att jag träffar dig längre."
"Det var hon som slog dig, ellerhur?" frågade han allvarligt.
Han nickade tungt.
"Får jag komma in?" sa han och la sin hand på hans axel.
"Okej då. Men säg inget till henne."
Han fnittrade till.
"Sa jag något roligt?" frågade han förvirrat.
"Nej då. Det var inget."
Det var en mindre verision av hans så kallade "psykskratt". Varje gång han kände mycket känslor skrattade han högt och skrämmande.
Han klev sakta in och tog av sig skorna.
Jag är äntligen i hans hus!!
De gick upp på hans rum och satt sig i sängen. Dem var mjuk, varm. Han hade nyss legat i den.
"Ska bara på toa." sa Devlin och ställde sig upp.
"O-okej."
Så fort han gick ut ur rummet sträckte Raiden sig snabbt efter en tröja som låg på golvet. Han kramade om den. Den luktade som honom. Den luktade söt herrparfym och rök. Snabbt knölade han ner den i sin väska innan han kom tillbaka.
Devlin satt sig på sängen igen.
"Varför gör du inte slut med Riana?" frågade han plötsligt.
"Ehm... Jag... Hon... Jag vet inte."
Han svalde hårt och frågade "Ä-älskar du henne?"
"... Nej."
Allt inom Raiden började lysa. Han kunde äntligen se klart.
"Jag älskar dig." flög det ur honom.
Han höll snabbt för munnen.
Devlin kollade ckockat på honom.
"V-va?..." sa han.
"EHMM JAG EHH"
Hela han blev så röd att det inte gick att gömma.
"Men? Jag trodde du bara stalkade mig för att du typ... såg upp till mig??" sa han förvånat.
"VADÅ STALKA? HEHEH" svarade han panikslaget.
"Raiden, ta det lugnt. Andas."
Han la handen på hans axel och de andades lugnt.
"Jag har en flickvän. Jag kanske inte älskar henne. Men det är som det är. Okej?"
"O-okej." sa han och svalde tårarna.
