Raiden stod vid sitt skåp och stirrade på mobilskärmen. Han väntade på ett samtal från sin syster. Han hade inte hört något från henne på tre långa dagar. Hennes fosterfamilj lät henne sällan ringa.
Då kom Devlin gåendes. Han gömde sig snabbt bakom skåp dörren.
"Hej Lola!" sa han till en tjej.
"Heej! Jag addade dig aldrig på snapchat?"
"Nähe? Jag heter Devlin76" svarade han glatt.
Devlin76. Raiden tog snabbt upp mobilen och la till honom. Devlin kunde inte veta att det var han. För han hette "113". Inget namn, ingen adress, ingenting. Han hade till och med stängt av sig själv från snapkartan. Han kunde bara se vart andra var. Det var enda anledningen han ens hade appen nerladdad. Just då ringde det. Dolt nummer.
"Hallå? Det är Raiden." svarade han.
"Det är jag!" hörde han Brendas röst säga.
"Åh Brenda! Hur går det? Är de snälla mot dig? Äter du?"
Han var väldigt orolig för henne.
"Ja, de ger mig god mat och är snälla..." sa hon och suckade.
"Är du ledsen?"
"J-jag saknar dig..." svarade hon snyftandes.
"Brenda, lyssna på mig nu. Vi kommer att träffas snart. Jag lovar. Var inte ledsen. Jag älskar dig."
Hon slutade snyfta.
"O-okej... Men jag måste gå nu. Vi ska baka!"
"Okej. Ha det så kul. Hejdå."
Hon la snabbt på.
Skoldagen var slut. Han hade ingen aning om vad han skulle göra. Devlin hade lämnat, själv. Han tog upp snapkartan. Om han skyndade sig kunde han gå på samma buss som honom. Snabbt stack han iväg. Det var varmt ute. Svettet i hans panna kokade nästan. Det var iallafall så det kändes.
Han kom fram precis i tid. Davlin gick sakta på och han efter.
"Raiden? Här borta!" ropade han och klappade på sätet bredvid.
Han gick snabbt och satt sig bredvid honom.
"Vart ska du?" frågade Devlin och log.
"Ehm..." sa han nervöst.
Han bet sig hårt i läppen.
"Sjukhuset?"
"J-ja, precis!" svarade han.
"Åh, jag med! Bor du också runt där?" frågade han nyfiket.
"Nej... Min.. Ehmm... Syster bor där just nu. Hon flyttar runt ganska mycket." ljög han och log snett.
Han visste precis vad han skulle göra när de kom fram. Bara inte Devlin upptäckte det...
