Raiden gjorde Devlin sällskap till hans hus. Han visste att Raiden inte hade några vänner och därför var han extra omtänksam.
"Det är här jag bor." sa han och stannade.
Det var ett vitt, ganska litet hus. Flera träd fanns på gården. De stora löven gjorde det perfekt att kunna gömma sig i träden utan att synas.
"Vad fint." svarade Raiden och log.
"Går du vidare?"
Han nickade.
"Bra. Då syns vi kanske imorgon då. Hejdå~"
Han gick snabbt in och låste dörren efter sig.
Det hade blivit mörkare ute. Raiden smög till baksidan och hoppade sakta över staketet. Staketet var vasst och han kände hur har skärde sig på handen. Men han beydde sig inte. En skuggsiluett kom fram runt hörnet. Så han sprang till närmsta träd så fort han kunde. Han tog tag i grenarna och flög nästan upp. Så förvånad han blev över att han kunde klättra och speciellt så snabbt. Skuggan visade sig vara en gammal mans. Han lunkade sakta till trädgården och vattnade lugnt blommorna.
Det kanske är hans farfar?
Raiden tittade sig omkring. Han var precis vid en fönster. Inne där fanns ett skrivbord, en säng, en affish på Pierce The Veil och lite annat. Ptv var Raidens favoritband.
Det här måste vara Devlins rum. Vi är menade för varandra!!
Just då kom Devlin. Han slängde sin väska på sängen och satt sig vid skrivbordet. Han hade röda, tårögda ögon. Hade han gråtit? Han ställde sig upp igen och tog av sig tröjan. Raidens ansikte blev rödare än en stoppskylt. Raiden tog försiktigt fram mobilen och tog kort, flera stycken. Devlin tog på sig en tröja och han skulle ta ännu ett kort. Men blixten var på. Han försökte gömma sig ännu mer, men tappade greppet. Med ett stort dunk föll han i marken. Ändå reste han sig snabbt upp och sprang iväg så fort han kunde.
Devlin såg inte va?? Nej, det kan han inte ha gjort...
Åh jo, Devlin såg. Han såg allt.
