Finn Wolfhard - Maybe

022

"Kommer du idag?"

Det var från Finn, klockan var 07.30 och det var fredag, tror jag iallafall. Jag hade varit sjuk i två dagar, eller ja inte riktigt sjuk direkt. Men jag var ju tvungen att fejka lite förkylning, för mamma skulle aldrig i hela sitt liv låta mig vara hemma på grund av lite mensvärk. Hon skulle nog säga ungefär "ta en Ipren, och sen är det bara att bita ihop". Det är nog exakt vad hon skulle sagt, men hon förstår inte hur ont det kan göra.

Angående att jag sov med Finn förra veckan var något jag kind of ångrade nu. Jag hade pratat med Maja om det, men jag vet inte om jag har känslor för honom, än. Fast, det är klart jag gillar honom, det gör jag verkligen. Jag hade inte pratat så mycket med honom om det, jag hade mest bara undvikit det samtalsämnet.

"Nej, jag har ont i magen typ, du fattar", svarade jag och la ner telefonen igen.

Okej, så ont hade jag kanske inte, men jag var jätte trött okej. Jag kände inte för skola idag.

"jag fattar", svarade han plötsligt.
"Krya".

Jag svarade inte på hans meddelande, jag har aldrig fattat vad man ska svara när någon skriver "krya", ska man skriva "tack" då eller va? För det låter ju jätte konstigt tycker jag.

Jag drog mig ur sängen och ut till tv rummet, jag drog åt mig en filt och sedan la jag mig i soffan. Jag satte på teven och försökte hitta något underhållande att kolla på, men efter ett tag insåg jag att det verkligen inte fanns ett enda program som verkade minsta lilla intressant. Jag la huvudet mot en av soffkuddarna och slöt ögonen.

                                        ...

Jag ryckte till och satte mig snabbt upp i soffan. Det var något konstigt, knackande ljud som lät. Jag kollade mig förvirrat omkring innan jag tillslut insåg att det var någon som knackade på dörren. Jag släpade mig trött mot hallen och låste upp dörren genom att slå in den där jobbiga säkerhetskoden, det är verkligen så jävla osmidigt att man alltid behöver knappa in den där koden varje gång. Men antagligen ganska bra, för säkerhetens skull alltså. Jag funderade på vem som egentligen stod utanför dörren samtidigt som jag öppnade och såg Finn stå utanför med ett leende som gjorde att mitt hjärta hoppade över ett slag. Han hade på sig en vinröd tjocktröja och svarta byxor, hans hår var lockigt som vanligt och han hade sin ryggsäck hängande över ena axeln.

"Vad gör du här?", sa jag förvånat och försökte att reda ut mitt toviga hår, om det ens var möjligt.

"Jävlar vad glad du var att se mig", sa han sarkastiskt och gav mig ett flinande leende. Jag skrattade lite.

"Det var inte så jag menade", svarade jag honom och puttade till honom lätt med handen, samtidigt som jag inte kunde dölja hur glad jag var att se honom.

"Jag tänkte bara kolla hur då mådde, typ", sa han sedan. "Kan jag komma in?", tillade han och höjde på ögonbrynen.

"Ja, visst!", svarade jag honom och lät honom komma in, sedan stängde jag dörren bakom honom.

"Du kunde snapat att du skulle komma, så jag hade hunnit sminka mig", sa jag samtidigt som jag gick ut i köket för att hitta något jag kunde äta.

"Du ser bra ut, Lia", sa han lugnt. "Du ser alltid bra ut".

Jag skrattade lite och gav honom ett leende, men kollade bort lite för att inte visa att jag rodnade. Jag stängde kylskåpet och öppnade det igen för att se om något jag kunde äta plötsligt skulle dyka upp, men nej. Jag stängde kylskåpet igen och kollade på Finn som stod lutat mot köksbänken.

"Mår du bättre nu?", frågade han och la huvudet på sned.

"Ja, lite grann", svarade jag honom, han log lite tillbaka. Men sedan blev han plötsligt allvarlig.

"Asså du, vi kanske borde prata", började han. "typ, om oss", tillade han sedan.

"Aaaaa", svarade jag honom. Jag försökte låta så normal som möjligt men bara det faktum att han precis sa 'oss' gjorde att jag inte kunde koncentrera mig.

"Typ, är allt okej mellan oss", sa han och stannade upp. "Liksom, är vi okej?", fortsatte han. Jag nickade till svar.

"Vi är okej", besvarade jag sedan honom och log.

Han tog några steg närmare mig innan han drog in mig i en mysig kram. Jag lade armarna om hans hals och drog honom närmare, hoppades på att han inte skulle släppa taget. Han drog ifrån lite och kollade mig i ögonen innan han sedan lutade sig närmare och kysste mig.

-
hejsan på er allihopa, sorry för dålig update som vanligt hihi. men jag har mina skäl💗💘💖

daily reminder :
vill bara berätta en väldigt viktigt sak till er alla, och det här går speciellt till de som har känt likadant som jag. jag har länge gått i en klass där jag inte trivts, där mina vänner och hela det coola gänget (som jag var med i innan) gått emot mig. jag insåg att jag inte ville vara som dom, att jag inte mådde bra av att trycka ner andra, eller se andra bli nedtryckta bara för att de har en annan stil eller inte anses som 'populära'. jag har verkligen varit en hemsk människa, som inte ens kunnat stå upp mot mina så kallade vänner när de förolämpat mina riktiga vänner. jag började gå till kuratorn i hopp om att få byta klass (vilket inte är så lätt i vår skola). de i min klass började frysa ut mig, och tillslut var det jag som ensam. jag spenderade mina hål, och mina raster på skolans toalett. bara för att undvika att de andra skulle börja ifrågasätta varför jag inte hänger med dom längre. jag har alltid mått dåligt, men pga det i skolan blev allt så mycket värre. jag började fundera på om någon ens skulle bry sig om jag plötsligt försvann, vad som skulle hända om jag tog mitt liv. till alla er som har känt eller känner lika dant. tänk inte så. jag vet hur det känns, när man sitter och gråter på skolans toalett, när man vaknar på morgonen och bara inte klarar att gå till skolan, fast man måste. alla de gånger man fejkat huvudvärk eller feber. men det blir bättre. jag pratade med kuratorn, och för två veckor sedan fick jag byta klass. nu går jag i en ny klass, med några av mins riktiga vänner jag haft sen dagis. jag har lärt känna så många nya människor på så kort tid och jag kunde inte vara med lycklig.

kom ihåg att kämpa, om jag kan, så kan du också. ❤️