015

466 24 7
                                    

"Vad ska vi se för film då?", sa Daniel och kastade lite av popcornen på oss. Jag försökte plocka upp popcornen igen, för alla vet att det inte är skönt att ha popcorn smulor överallt.
"Någon romantisk komedi", sa jag lugnt. Daniel himlade med ögonen och kastade popcorn på mig igen.
"Det där var det..sämsta förslag jag hört, någon annan som har något bra förslag?", svarade Daniel kort. Jag himlade med ögonen men kunde inte låta bli att skratta.
"Det finns vetenskapligt bevis på att man blir olyckligare om man kollar på romantiska komedier", sa Mason och kollade upp från sin telefon. Jag kollade konstigt på honom.
"Vadå, det är sant", sa han och skrattade. Jag ryckte på axlarna och log.
"Okeeej", jag tog lite chips ur skålen och stoppade i munnen. Vi alla satt i en stor utbäddad soffa. Framför soffan stod en stor tv, som vi förövrigt skulle kolla på film på. Det var halvmörkt i rummet, det enda som lyste var teven. Jack skickade mig några filmer, alla var actionfilmer. Jag suckade. Finn som hade lagt sig ner bredvid mig på soffan satte sig plötsligt upp.
"Vad är det nu då?", sa han och flinade mot mig.
"Inget, men jag är jätte lättskrämd. Jag kan inte ens kolla på sånna här filmer", jag visade upp en av filmerna Jack hade skickat mig.
"Men Lia kom igen, vi är ju här ifall du skulle bli rädd", sa Mason. Jag himlade med ögonen.
"Tack för stödet", jag log. Jack lutade sig över mig och drog åt sig filmen jag visat för Finn.
"Den här ser vi", sa han sedan. "Någon som kan hämta något att dricka?", fortsatte han. Jag reste på mig och hoppade ner från soffan.
"Jag kan hämta, vart är köket?", frågade jag och kollade på Mason som pekade mot en dörr som stod halvöppen.
"Jag kan följa med", Finn reste sig också. Jag nickade. "Okej".

Jag öppnade kylskåpet, den enda drickan jag kunde se var Cola.
"Är Cola bra?", jag väntade på ett svar från Finn.
"Det blir bra", svarade han och jag vände mig om och ställde drickan på bordet bredvid Finn.
"Vart finns glas?", jag kollade upp på hyllorna i köket. Finn pekade upp mot en av hyllorna. Jag ställde mig på tå och tog ner fem glas.
"Ska vi ta med extra chips?", jag hörde ett prasslande ljud från en påse, antagligen en chipspåse. Jag vände mig snabbt om och ett av glasen jag höll i handen träffade Finns kind.
"Ahh", Finn bet ihop och satte handen för kinden. Jag ställde snabbt ner glasen.
"Shit f-förlåt, det var inte meningen Finn", jag kollade osäkert på honom.
"Det är lugnt, det gör inte så ont ändå", han höll kvar handen. Men jag såg på honom att det gjorde ganska ont.
"Jag får se på det", sa jag och sträckte mig upp mot honom. Han drog bort handen från sitt ansikte och jag satte min hand på hans kind. Det hade redan blivit ett rött märke.
"Hur ser det ut?", frågade han och la ena handen i fickan på sina gråa mjukisbyxor.
"Det ser ut att göra ganska ont, det är typ ett rött märke", svarade jag honom. "Gör det ont?", frågade jag sedan och kollade på honom. Plötsligt kände jag hans händer runt min midja, och jag kollade in i hans bruna, mörka ögon. Men hans blick mötte inte min. Hans blick var fäst på mina läppar.
"Inte nu längre", han drog mig intill sig och jag la långsamt ena handen runt hans hals, den andra vilade jag på hans axel. Han lutade sig försiktigt långsamt mot mig och bet sig lite i underläppen. Sedan kollade på mig och jag lutade mig närmare, så nära att våra läppar snuddade vid varandra.
"Går det bra med drickan eller?", det var Mason som kommit in i köket. Jag drog mig snabbt undan från Finn och kollade ner i marken.
"Ja j-juste, drickan är här", Finn drog åt sig Colan och glasen och Mason tog emot det. Jag kollade upp och försökte dölja rodnaden i ansiktet. Mason gav oss en undrande blick, sedan flinade han bara mot oss och vände sig om och gick tillbaks in i tv-rummet. Jag vände mig mot Finn och log lite, sen tog jag chipsskålen och gick följde efter Mason. När jag kom in i tv-rummet så hade Mason redan satt sig ner i soffan och ställt fram glasen. Han började hälla upp Cola i dem. Jag satte mig bredvid honom. Just nu hoppades jag bara på att han inte hade sätt något av det där. Jag försökte att inte tänka på det så mycket, det var redan pinsamt som det var. Finn kom in i rummet och slog sig ner bredvid mig. Han log mig och kollade ner lite. Sedan kollade han upp igen mot Jack.
"Ska vi kolla film eller inte?", sa han.
"Jo, men Daniel sätt dig då. Jag sätter på filmen nu", Jack kollade på Daniel som stod mitt framför teven och läste på baksidan av ett filmfodral. Han kollade upp på Jack och sedan ryckte han på axlarna.
"Sätt på då", sa han och hoppade ner i soffan bredvid Mason. Han kastade upp några popcorn i luften och försökte fånga dom i munnen. Otroligt nog, så fångade han alls popcorn i munnen också. Han kanske hade övat på det. Filmen började och Jack satte sig bredvid Daniel. Det var en aning kallt i rummet, så jag drog åt mig en filt som låg bakom soffan och la den över mig.
"Vi kanske också vill ha filt?", sa Mason och drog filten över sig också. Jag skrattade lite.
"Okej, vi kan dela på den", sa jag lugnt, men jag kunde se att Finn sneglade mot Mason lite irriterat, dock var det lite gulligt.

Filmen var läskig, tyckte jag iallafall. Jag klarade bara inte av att se blod. Jag vände snabbt bort huvudet och drog till mig Finn.
"Tycker du seriöst det här är läskigt?", hörde jag honom skratta.
"Ja?", sa jag och lät som att jag skulle börja gråta vilken sekund som helst, vilket jag kanske skulle också, vem vet. Plötsligt kände jag Finns armar runt mig, han lutade sitt huvud mot mig.
Jag kände de andras blick på oss.
"Vadå kollar ni på? Vi vill ju inte att hon ska bli skärrad för livet?", sa Finn till de andra och skrattade.
"Lia, det här är ingenting", sa Daniel och garvade åt mig.
"Jo, det är hemskt", sa jag och hoppades att Finn inte skulle släppa taget om mig, de gjorde han inte heller. Han var varm, och luktade gott. Plötsligt kom jag på hur konstigt det här var. Jag drog mig snabbt ur hans armar.

                                      ...

Jag öppnade ögonen, det var ljust ute. Det gjorde nästan ont i ögonen, för att det var så ljust. Jag vände bort ansiktet från fönstret och såg mig omkring. Jag kollade mig runt, jag hade antagligen sovit i soffan. Jag vände mig om och såg ett bekant ansikte, Finn. Han låg bredvid mig och jag satte mig snabbt upp. Hur hamnade jag här egentligen. Det kom jag inte riktigt ihåg.

Jag kollade efter de andra. Jack låg i en annan soffa, han sov. Och Daniel bredvid honom, fast med halva kroppen på golvet. Det såg lite ut som att han var påväg att bryta ryggen, för den där positionen såg allt annat än bekväm ut. Men jag kunde inte se Mason.

Jag reste mig tyst från soffan och smög ut i köket för att ta något att dricka. När jag kom in i köket så mötte jag Mason. Han kollade förvånat på mig.

"Har de andra också vaknat?", han öppnade kylskåpet. Jag skakade på huvudet.

"Nej, bara jag", sa jag och hoppade upp och satte mig på bordet bredvid. Mason tog ut smör, juice och lite andra saker och stängde kylskåpet.

"Vad vill ni äta till frukost?", han kollade på mig. Jag ryckte på axlarna.

"Vad som helst blir bra", svarade jag och log. "Förresten..", började jag. Han kollade undrande mot mig.

"Vadå?"

"Jo, sov jag i soffan? Med Finn?", sa jag osäkert och lite generad.

"Ja, antagligen", han ryckte på axlarna. "Kommer du inte ihåg?", sa han sedan och tryckte ner två brödskivor i brödrosten.

"Kommer inte ihåg vadå?", sa jag och la huvudet på sned. Vad menade han?

"Du väckte oss mitt i natten för att du inte kunde sova, och sen så gick Finn med att kolla på film med dig", han skrattade åt mig. Plötsligt föll några av mina minnen tillbaka, jag hade verkligen dåligt minne.

"Just det, vi kollade på Frozen", sa jag och skrattade.

"Av alla filmer så kollade ni på den?", sa han och flinade mot mig. "Frozen".

"Jag var rädd och ville kolla på någon gullig film, som inte var läskig", svarade jag och ryckte på axlarna. Han skrattade åt mig. Jag tog hårsnodden runt min handled och satte upp håret i en slarvig bulle.

Plötsligt kom Finn, Jack och Daniel ut i köket.

-
(I'm so sorry för att jag inte uppdaterat oftare. Men ibland kommer livet emellan. Glöm inte att rösta ifall ni vill ha fler kapitel. Har även bytt bokens omslag, vad tycker ni?💞💓💗💘💕

Finn Wolfhard - MaybeWhere stories live. Discover now