Finn Wolfhard - Maybe

019

"..Du är inte min pojkvän"

Orden ekade i huvudet, speciellt den meningen. Jag vet inte varför, som om jag alltid trott i mitt undermedvetna att vi hade något, fast jag visste att det inte var så. Och att hon sa det, det gjorde på något skevt sätt ont i mig. Jävligt ont faktiskt.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag sa inget. Jag kollade ner i golvet.

"Finn..", började hon innan hon plötsligt avbröt sig själv.

Hon kollade ner i marken, som att hon ångrade sig. Sedan drog hon åt sig böckerna jag höll i mina händer och gick. Jag stod bara tyst kvar.

                                ...

Lia

Jag slängde mig i soffan och drog på teven. Jag skulle inte blivit så arg på Finn. Han försökte bara hjälpa mig. Och jag skulle inte sagt sådär. Allt var bara så oklart nu. Jag drog upp telefonen och ringde Maja på FaceTime, hon kanske kunde hjälpa mig.

"Hellu", Majas ansikte dök upp på skärmen.

"Maja, jag har gjort något dåligt, typ", sa jag och hon kollade med en konstig min på mig.

"Okej? Vad har du gjort då?", sa hon sedan medans hon stoppade hörlurarna i öronen och kopplade i dom i telefonen så att ingen annan skulle höra. Jag berättade hela historian och alla händelser som hänt under tiden jag varit i Kanada.

"Han ville ju bara hjälpa dig", sa Maja och la huvudet på sned. "Varför blev du så arg istället?"

"Men, jag vet inte okej. Jag vaknade väll på fel sida, antar jag", sa jag och suckade.

"Antagligen, men du. Kan du bara förklara en sak för mig, som e väldigt oklar", sa Maja och jag nickade till svar.

"Gillar du Finn, eller gör du inte det?", sa hon samtidigt som hon stoppade ett tuggummi i munnen och kollade på mig genom kameran.

"Ja, eller nej jag vet inte. Jag har bara varit här i vecka typ", svarade jag osäkert.

"Men Lia kom igen. Ja eller nej?", sa Maja uttråkat och blåste en bubbla.

"Jaaa, i guess", svarade jag henne långsamt och suckade. Det här började bli lite jobbigt.

"Prata med honom, och be om ursäkt", svarade Maja och log.

"Vi får se, måste lägga på nu! Hejdå", svarade jag och vi avslutade samtalet.

Plötsligt fick jag en notis från instagram. Jag klickade in och såg att någon hade lagt till mig i en grupp. Det var Mason som hade lagt till mig,  Jack, Daniel och Finn i gruppen, han hade även skickat ett meddelande.

Mason, Jack, Daniel, Finn, Lia

Mason : Vad gör alla ikväll då?

Daniel : Vi kan väll hitta på något eller?

Finn : Jag vet inte.. orkar typ nt.

Jack : Kom igen finn, du är så jävla tråkig ibland.

Finn : Fine, visst vi gör något. Men som vad?

Lia : Jag tror inte jag kan typ.

Jag ljög, för jag hade absolut ingeting att göra idag. Men efter det med Finn så orkade jag bara inte.

Mason : Varför kan du inte då?🤔

Lia : Är typ trött, så ja vet inte om ja kan va med.

Daniel : Varför är du och Finn så tråkiga? Kom igen.

Jack : Lia du måste vara med.

Finn : Vad ska vi ens göra?

Mason : Vi ses kl 6 hos Finn, bra då var det bestämt.

Finn : Sure, vi ses då.

Mason : Lia kommer du?

Lia : Okejjdå, jag kommer.

Jag la ner telefonen. Fan då. Men egentligen kunde jag se det på ett bra sätt. Jag kanske kunde prata med Finn om det jag sa. Varför sa jag ens det?

[ Ahahah jag är så ledsen för detta kapitlet det suger verkligen, men vill bara tacka för freakin' 2k reads!!💓💖💘💞 asså what, det är helt sjukt. Tack så himla mycket! Det är så kul att ni gillar och läser min bok!

Vi ses i nästa kapitel, puss ]