Larmet väckte mig klockan 6 på morgonen. Jag tryckte mig upp från sängen och drog mig fram till telefonen. Jag ville hellre bara sova, men jag var för nervös för att somna om. Det var första dagen i min nya skola. Jag satte mig vid sminkbordet, kollade mig spegeln. Jag behövde smink idag. Det såg jag direkt. Jag tog lite concealer, puder på det. Sen contour, rouge och lite highlighter. Jag fyllde aldrig i mina ögonbryn då jag hade färgat dom. Och jag brukade nästan aldrig ta mascara, för jag hade precis gjort frans förlängning, så det kändes onödigt. Jag drog på mig ett par svarta kostymbyxor med röda streck på sidorna, fråga mig inte varför. Till det en vit vanlig t-shirt med något slags tryck på. Jag borstade håret och gick ut till mamma, hon satt och drack Kaffe i soffan. Jag hann inte ens säga något innan hon sa märkte att jag kom. "Hej gumman", sa hon och vände sig om. Hon log mot mig och nickade mot köket. "Det finns pannkakor där borta", svarade hon. Jag nickade, jag tog en pannkaka och sedan satte jag mig bredvid henne. Hon hade på sig en ljusrosa morgonrock och vita tofflor med små fjädrar på. Det såg väldigt lyxigt ut om jag får säga det själv, jag vill också ha sånna tofflor. "Du är jätte fin!", sa mamma till mig glatt. "Tack mamma, du med faktiskt", svarade jag och skrattade. Klockan hade redan blivit 07.10 så jag åt snabbt upp och sedan gick jag och borstade tänderna. Jag och mamma hade kollat första avsnittet av Stranger Things, det var faktisk väldigt bra! Finn är en bra skådespelare. Jag hade också gått i en teaterskola när jag var mindre, men i Sverige har man ju inga möjligheter att bli något. Jag sköljde tandborsten i vattnet och sedan gick jag in till mitt rum igen, kollade Instagram lite. Jag bytte till en grå tröja istället för vit. Det passade mycket bättre. Sedan tog jag några bilder som faktiskt blev bra. Och jag la upp en av dom på Instagram.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
gillad av finnwolfhardofficial, majajjohansson_ och 215 000 andra lialwhite hey💋 visa alla 11 ooo kommentarer madelynlwhite You are so beautiful darling!❤️ majajjohansson_ Omg älskling du är så snygg💋💋💓 ly finnwolfhardofficial heyy ;)
Efter att mamma hade lagt upp en bild på mig på sin Instagram, så hade jag fått flera hundra tusen följare. Och nu hade jag (sjukaste) 300 tusen följare, lever jag i en dröm eller?! Klockan var 07.50 och Finn hade skickat på snap.
"Ska vi gå 07.55?"
"Visst, jag går ut om 5 då", svarade jag.
"Jag kommer till dig ;)", skickade han.
"Oki :)", svarade jag och sedan gick jag ner för att ta på mig skor och jacka. Jag visste riktigt vad jag skulle ha med mig till skolan. Så jag tog bara med min telefon och en liten väska. Sedan öppnade jag ytterdörren. "Jag går nu, hejdå mamma", ropade jag innan jag stängde dörren. Jag vände mig om och plötsligt stod någon där, rakt framför mig. Jag hoppade till "Jävlar, Finn du skrämde mig", sa jag chockat och försökte hämta andan. Han skrattade lite. "Jag visste inte att jag såg så hemsk ut", sa han och ryckte på axlarna. Jag skrattade och puttade till honom lite. Vi började gå mot skolan. "Du ser inte så hemsk ut", sa jag plötsligt. Han kollade på mig. "Du ser bra ut". Han höjde på ena ögonbrynet. "Du ser helt okej ut, menar jag", ändrade jag mig snabbt. Han kollade ner i marken och log. "Detsamma", sa han sedan. Han la huvudet på sned. Han la händerna i fickorna på sin gråa hoodie. Våra kläder matchade ganska bra med varandra när jag tänkte efter, han hade svarta byxor och röda Nikes. Vi fortsatte gå och jag funderade på hur det skulle vara i skolan. "Varför gillar ni inte den där Emilia?", frågade jag. Finn suckade. "Som Jack sa igår, hon styr över exakt alla tjejer", han lät lite arg när han sa det. Det gjorde mig förvånad, varför blev han så upprörd? Han verkade plötsligt inse hur arg han lät och ryckte på axlarna. "Förlåt. Hon är bara, jobbig", sa han sedan försiktigt. "Jag fattar", svarade jag. Men jag förstod fortfarande inte varför han hade blivit så arg från första början. Han drog händerna ur fickorna och han snuddade lite vid min hand. Jag drog hastigt bort handen. Vet inte riktigt varför men jag ville bara inte, jag vet inte. Finn märkte hur jag (av någon anledning) reagerade och gjorde avståndet mellan oss lite större. "Hur hittade du min snapchat egentligen?", frågade jag sedan. Jag hade faktiskt undrat det, då det inte stod på Instagram eller någon annan stans. Och hur hade alla mina nya följare hittat min snap? Ja, vem vet. "Eh, jag sökte bara på ditt Instagram namn. Fast på snap då", sa han glatt. "Det var inte svårare än så, faktiskt", tillade han. Jag skrattade. "Okej, undrade bara", svarade jag. Egentligen var det ju ganska självklart, men inte tillräckligt för att min hjärna skulle fatta det själv verkade det som. Men nu visste jag iallafall. "Ehm, jo.. jag tänkte på en sak", började Finn innan han kollade upp och såg tre killar komma gående mot oss. Såklart var det Jack, Daniel och Mason. Dom skrattade åt något, men jag vet inte vad. "Tjenare", sa Mason. Han lät glad. "Hejsanhejsan", ropade Daniel. Han kollade sig runt och märkte att alla andra människor i närheten kollade konstigt på oss. Han räckte upp händerna i luften, som att någon hotade honom. Ni vet som i filmer. "Vadå? Jag sa hej. Det är så man hälsar på folk", skrek han sedan igen. "Tja", sa Jack och kollade på mig. Han började gå bredvid mig. Ganska nära också? "Hej Jack", svarade jag honom. "Taggad på skolan idag då Lia?", frågade Mason plötsligt. Han gick bredvid Finn och lutade sig nu över honom i väntan på ett svar från mig. Jag nickade och gav honom ett stort tillgjort leende. "Är så så så taggad, men ännu mer nervös", svarade jag. Han nickade och började gå vanligt igen. "Det löser sig nog", svarade han. Sedan började han prata med Daniel om något spel. Vi gick förbi ett hörn och plötsligt låg skolan där. Vi gick in på skolgården. "Och såhär ser vår skola ut då", sa Finn och nickade mot en stor ingång. Jag nickade. När vi gick förbli alla såg jag hur blickar drogs mot oss, mot mig. "Är det hon?", hörde jag några tjejer viska. "Hur känner hon Finn och dom?" hörde jag någon annan säga. Det samlades en stor klunga runt oss och vi kunde inte ta oss fram. Jag fick smått panik och kollade på de andra. Eller rättare sagt, jag kollade på Finn. Jag hörde folk säga mitt namn, och något om min mamma. Inget elakt, det var snälla saker. Men jag kunde inte hantera så här mycket folk. Jag var inte direkt beredd på det här. Hur visste dom vem jag var? Ja okej, antagligen för att dom visste vem min mamma var, men ändå. Plötsligt tog Finn min hand. "Hallå? Flytta på er, visa respekt", sa han plötsligt högt och alla slutade prata. "Lia ska gå här på vår skola, chilla lite och släpp förbi oss istället", fortsatte han och började gå framåt mot ingången, han höll fortfarande min hand. Dom flyttade på sig och lät oss gå förbi in i skolan. Mason, Jack och Daniel stannade kvar. "Är det så man välkomnar någon eller?" hörde jag Daniel säga. Det var nästan ingen inne i skolan och vi fortsatte till fram till några skåp. Där stannade vi. "Tack Finn" sa jag och kollade på honom. "Varsågod, folk måste lära sig att visa lite respekt och bete sig, du är också en människa liksom", svarade han och tittade oroat på mig. "Gråter du?", frågade han sedan. Jag blinkade snabbt. "Va nej? Asså jag är inte ledsen, det blev bara lite mycket typ. Jag är inte direkt van", svarade jag snabbt. Och det var ju sant, jag var verkligen inte van. "Jag fattar", sa han och drog in mig i en varm kram. Plötsligt hörde jag Mason, Jack och Daniel komma. Jag släppte snabbt och vände mig mot dom. Dom kollade konstigt på oss. "Vad gör ni?", frågade Mason undrande. "Väntar på er", sa jag snabbt. "Okeej", Jack och kollade på mig. "Ska vi gå till klassrummet eller?", fortsatte han.
(Hoppas ni gillade detta kapitlet! Glöm inte att rösta och kommentera, så kommer nästa kapitel imorgon;))
