Finn Wolfhard - Maybe

04💓

Jag fick tillbaka fokuset och tog snabbt upp telefonen som jag tappat ner på golvet. Jag kollade på skärmen igen, för att vara säker. Skulle det vara något slags skämt eller? Min mamma, Madelyn Larson White. Skärmen var på hennes instagram-sida. Som jag ,för att vara ärlig, varken visste om eller följde. Jag trodde inte att hon var den tekniska typen som hade Instagram. Men det var inte det som chockade mig, det var faktumet att min mamma hade 16,4 miljoner följare som gjorde mig i chocktillstånd. Det var så sjukt alltihopa, men det förklarade som sagt en hel del om det som hände på flygplatsen.
"Varför har du inte sagt något om detta?", frågar jag undrande, fortfarande i chock.
Mamma startar bilen och kör ut från flygplatsen.
"Jag ville ta det med dig när du kom hit, jag vet att du kanske är förvirrad och att detta är overkligt för dig. Som sagt gick mitt modelljobb väldigt bra", säger hon och lutar huvudet på sned mot mig. Jag är bara helt tyst.
"Så", hon harklar sig lite. "Det är lite saker som jag måste ta upp med dig, om det här", säger hon och kollar på mig.
"Vadå för saker då?", säger jag.
"Jo, det är nämligen så att jag berättade i en intervju att du skulle komma hit", säger hon.
Jag gör en gest som betyder "Och? Vadådå?".
"Så det kan hända att ganska många här redan vet vem du är, t.ex i skolan och att det kanske kommer folk på stan som vill ha intervjuer med dig och ta bilder, och liknade", säger hon försiktigt, hon sneglar på mig i ögonvrån. Jag är innerst inne jätte glad och hela min kropp bara skriker "JAAA". Jag brister ut i ett stort leende, som efter några sekunder börjar se en aning psykopatiskt ut. Jag blir nästan rädd för mig själv i när jag kollar i snapchat kameran.
"Mamma, det här är det coolaste som någonsin hänt mig. Och inte visste jag att du var KÄND?!!?", säger jag glatt och gör ett litet fånigt glädjeskrik (...). Mamma kollar på mig och ler.
"Vad glad jag blir att du tog det så bra, men det kan kanske bli jobbigt för dig. Då måste du säga till älskling", säger mamma ängsligt. Jag viftar med handen och ler mot henne.
"Det här klarar jag, ahhh asså detta är så sjukt att det inte typ finns. Det helt overkligt mamma, helt overkligt", säger jag tillbaka och hoppar upp och ner i sätet.
Hon skrattar och sedan fortsätter vi åka, mot huset.

                               ...

Vi svänger in på en gata, med stora trottoarer och små, väldigt fint klippta träd. Plötsligt stannar bilen. Mamma knäpper upp sitt säte och öppnar bildörren och stiger ut. Jag vänder mig och kollar efter mamma. Bakom henne ser jag ett stort, vitt hus. Det ser egentligen ganska vanligt ut, men fint är det. Det går en liten gång upp mot en stor vit dörr med fönster. Jag hoppar ur bilen och följer efter mamma. Hon står vid bakluckan och plockar ut alla mina väskor. Hon räcker mig hälften väskorna och jag tar emot dem med ett glatt leende, och resten av väskorna tar hon. Jag följer efter henne upp mot huset. Hon skriver in en kod och sedan trycker hon in en nyckel i låset och låser upp dörren. Ett litet pip hörs och alla lampor i huset tänds. Det är stor hall med fin guldfärgad matta i mitten. Jag älskar guld. Jag ställer av mig skorna på det gråa marmorgolvet, men ställer sedan upp dom på en skohylla som jag märkte fanns precis till höger om mig. Allt såg så prydligt ut att det kändes som att varenda liten rörelse jag gjorde smutsade ner. Mamma gick förbi mig och försvann in i huset. Jag ställde mins väskor i hallen för att gå runt och kolla av huset lite. Jag såg det stora vardagsrummet, eller tv-rummet, som man säger. Det var jättefint, med stora fönster så man såg ut över bakgården. Bakgården? Jag öppnade en stor glasdörr och gick ut till baksidan av huset. Och vet ni vad? En pool, nu hade jag allt jag behövde. En pool. Jag satte mig på huk och kände på vattnet, det var ljummet. Perfekt faktiskt. Hela trädgården var full av blommor och fina träd. Jag gick tillbaka in i huset. Mamma stod i köket. Hon höll i en tekopp och log mot mig.
"Ditt rum är där borta", sa hon och pekade med huvudet. Jag nickade och gick till hallen för att hämta mina väskor. Jag fortsatte förbli köket och där låg mitt rum. Jag tog ett andetag och sedan öppnade jag dörren. Jag gick in i rummet. Det var helt underbart. Vita väggar, det gillas. En stor grå säng med ett ljusrosa fluffigt täcke och många matchande kuddar. På golvet låg en stor rund ljusrosa matta och på andra sidan rummet stod en stor byrå med en tunn glasskiva ovanpå. Jag ställde mina väskor vid byrån och la mig i sängen. Jag älskade rummet.
"Gillar du det?", det var mamma, hon stod i dörröppningen. Hon fick solen i ögonen från det stora fönstret i mitt rum och gjorde en konstig grimas. Jag kunde inte låta bli att skratta lite.
"Jag älskar det", sa jag tillbaka. "Ska vi äta något?", frågade jag sedan.

....
Senare på kvällen så hade jag vikt och lagt ner mina kläder i byrån och alla mina saker var nu på plats. Jag pratade med maja en stund på FaceTime och visade henne huset och mitt nya rum. Hon älskade det också. Jag berättade om allt som hade hänt på flygplatsen och att mamma numera var modell. Hon blev minst lika chockad som jag. Efter en lång dag så var det så skönt att vara lägga sig i sin nya, fräscha säng och slappna av och sova.

(För imorgon Lia, dåå du. Glöm inte att rösta och kommentera som bara den för fler avsnitt, puss)