Finn Wolfhard - Maybe

011💓

"Är allt det här smink?", sa Finn förvånat. Han syftade antagligen på mitt, redan efter några dagar, stökiga sminkbord.
"Japp", svarade jag honom medans jag kollade på telefonen.
"Hur orkar du hålla på med sånt här på morgonen?", fortsatte han. Han satte sig vid sminkbordet och tog upp en av mina smink borstar.
"Det gör jag inte, jag bara gör det för att jag måste och sen är det klart", svarade jag honom och skrattade. Han vände sig om och kollade på mig.
"Du måste inte sminka dig Lia, du är fin utan smink också", sa han sedan.
"Nja, det skulle jag nog inte säga", svarade jag och rodnade lite. "Ska vi äta något? Jag är jätte hungrig", fortsatte jag och Finn nickade.

...
Klockan var nu 9, och Finn hade precis gått faktiskt. Vi hade typ ingen mat hemma, så Finn kom på att vi skulle beställa pizza. Så det gjorde vi, sedan kollade vi klart på sista avsnittet av Riverdale (😭😭). Fast Finn hade inte sett Riverdale innan, så han förstod nog inte hur bra den serien var. Och han förstod inte hur sorgligt det är att jag måste vänta tills på torsdag innan nästa avsnitt kommer. Jag satt i soffan och kollade klart andra avsnittet på Stranger Things när mamma öppnade dörren, hon hade inte varit hemma på hela dagen.
"Men du kollar ju utan mig nu!", sa hon och låtsades låta arg. Jag skrattade och pausade.
"Vi kan se om det avsnittet om du vill", svarade jag och mamma nickade.
"Jag har haft det så stressigt idag, hur har du haft det gumman?", sa hon sedan.
"Jättebra", svarade jag och log. Mamma gick in till köket, som egentligen inte var ett rum, eftersom det inte hade några väggar. Så egentligen gick hon bara till köket istället för in till köket. Hon kollade på bänken där en tom pizzakartong låg och tittade sedan på mig.
"Har du ätit en hel familjepizza?", frågade hon sedan. Jag himlade med ögonen och log.
"Nej, såklart inte. Det skulle jag inte orka. Jag åt ena och Finn åt andra halvan", svarade jag.
"Var Finn här idag?", sa mamma samtidigt som hon vek ihop kartongen och slängde den i soptunnan.
"Japp", sa jag och sedan började jag gå mot mitt rum. "Jag går och lägger mig nu, skola imorn vet du", sa jag och stängde dörren bakom mig innan jag la mig på sängen och somnade. Det blev visst inget FaceTime med Maja idag 😕

...

"Är utanför nu :)", skrev Finn. Jag hade inte ens ätit klart frukosten. Mamma hade redan åkt iväg, som vanligt. Hon hade väll antagligen ganska mycket på sitt jobb, eller vad man nu kallar det. Jag sprang snabbt och öppnade dörren.
"Eh hej, jag är typ inte klar än", sa jag och gick iväg mot köket. Finn stod kvar i dörröppningen.
"Du kan komma in, jag är klar om tre minuter", tillade jag och fortsatte iväg mot badrummet.
"Okej", hörde jag honom säga från hallen medan jag borstade tänderna. Sedan drog jag åt mig min mobil och gick ut till i hallen där Finn stod. Han kollade upp från sin telefon när han hörde att jag kom. Det var hyfsat varmt ute så jag behövde ingen jacka ändå.
"Ska vi gå?", sa jag sedan och kollade på honom med ett leende. Han nickade.
"Då drar vi", svarade han och sedan började vi gå till skolan.

...

Jag ställde ner min bricka på bordet och satte mig ner bredvid Finn. Jag hade ett glas vatten på brickan, inget mer. Jag gillade inte direkt skolans mat, jag var nog lite för kräsen kanske. Finn kollade konstigt på min bricka och sedan på mig.
"Ska du inte äta något?", sa han sedan, fortfarande med blicken på mig.
"Nej, maten var inte riktigt min.. smak", svarade jag och drack lite av vattnet.
"Du har ju inte smakat maten, så hur vet du?", sa Daniel och flinade lite mot mig.
"Den såg inte god ut", sa jag och insåg hur dumt det lät. Men jag tänkte iallafall inte äta något av den. Daniel ryckte på axlarna, fortfarande med ett litet flin. Sedan slängde han en konstig blick på något som var någonstans bakom mig. Jag vände mig om så diskret jag kunde för att se vad det var han kollade på. Det kom tre stycken tjejer mot oss. Dom såg.. exalterade ut, om det är så man säger det. Jag vände mig tillbaka mot Daniel och mimade något till honom som betydde ungefär "vilka är de?". Han mimade tillbaka och skakade på huvudet, jag antar att han inte visste vilka de var eller varför de var påväg mot oss. Plötsligt hörde jag en röst bakom mig.
"Eh.. Lia!", hörde jag en av tjejerna säga. Jag vände mig och om där stod dom. Dom log mot mig. "Får vi ta en bild med dig?", fortsatte en av de andra tjejerna. Hon såg ganska nervös ut. Okej, det här var konstigt. Dom ville ta en bild, med mig?
"Eh, ja. Självklart", sa jag tillbaka och log mot dem. Sedan ställde jag bredvid dem om gjorde mitt bästa försök att se fin ut. Sedan tog jag bild med var och en och sedan så sa dom hejdå och gick sedan iväg. Jag vände mig mot Finn och sedan satte jag mig ner bredvid honom igen.
"Det där var ju lite konstigt", sa jag sedan.
"Nej, inte alls. Du är ju typ känd Lia. Inte så konstigt att dom ville ta bild", sa Mason och flinade lite.
"Är jag ju inte alls!", svarade jag. Det kändes konstigt, för jag såg mig absolut inte som "känd". Verkligen verkligen inte känd.
"Det är du ju visst", sa Mason envist, fortfarande med ett litet flin på läpparna. Men plötsligt satte någon en hand på min axel. Och sekunden efter hörde jag en bekant röst.
"Vad gör ni då?", det var Emilia som slog sig ner bredvid mig och yttrade frågan.
"Äter, vad ser ut som?", svarade Finn, lite irriterat. Emilia tog upp sin gaffel och petade i maten.
"Jag pratade faktiskt inte med dig, Finn", svarade hon med en tillgjort glad röst. Sedan vände hon sig mot mig.
"Vad gör du efter skolan idag?", sa hon sedan.
"Ehm.. inget typ", svarade jag obrydd. Jag ville inte vara med Emilia efter skolan om det var det hon tänkte.
"Okej bra, då ses vi utanför entrén", sa hon sedan och gick.

[ Förlåååååt för världens sämsta uppdatering, men nu så är jag tillbaka. Har varit lite deppig osv men aja. Hoppas ni gillar detta kapitlet]