Finn Wolfhard - Maybe

017

"Lia", jag lutade mig snabbt fram och greppade tag om hennes handled. Hon vände sig snabbt.

"Ja?", sa hon med mjuk röst och kollade förvånat på mig. Jag sneglade ner i marken innan jag sedan kollade upp och mötte hennes bruna ögon.

Vi hade gått hela vägen hem från Mason och vi stod nu utanför hennes hus. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag hade tänkt säga. Jag pratar alldeles för mycket om saker utan betydelse, men är saker börjar betyda något, då vet jag inte vad jag ska säga. Jag ville inte sabba något, om det nu fanns något sabba.

"Det som hände igår oc..", började jag innan jag avbröt meningen. Jag hade fortfarande ett grepp runt hennes handled och hon la huvudet på sned.

"Äsch, det var inget"

Lia

"Ehm, okeeej", jag kollade lite konstigt på honom. Som att han hade tänkt säga något om allt det där igår, jag var glad att han tog upp det. Jag hade aldrig gjort det, jag hade bara låtsas som ingeting hade hänt. Men nu så verkade det som att han typ ångrade sig, skit också.

"Ah okej, men vi ses sen", sa han sedan. Han var lite röd om kinderna, av någon anledning. Men sedan vände han sig om och gick. Jag stod kvar där på trottoaren och kollade förvånat efter honom. vi ses sen, jaha okej.

Jag öppnade dörren och klev in i hallen, plötsligt hoppade mamma fram bakom hörnet och log med ett skinande glatt leende.

"Hej! Okej, jag har en överraskning!", sa hon och kollade på mig, fortfarande med ett leende. Jag hängde av mig jackan och drog av mig skorna.

"Vad är den här överraskningen då?", jag gick in vardagsrummet och satte mig i soffan. Hon följde efter.

"Jo, det är så att idag kom ett mail från Vogue! Och dom skulle vilja ha en fotografering med dig Lia!", jag kollad chockat ut ett stort leende. wtf, det var den första tanken som kom upp i huvudet.

"Är du seriös mamma, asså va!?", jag skrek nästan helt exalterat. Det här var så himla sjukt.

"Ja! Men bara om du vill det förstås", tillade hon och la huvudet på sned.

"Såklart jag vill, det här är den bästa dagen i mitt liv"

—
Förlåt för extremt dålig uppdatering! Och detta är ett askort kapitel