Kap.39: Audience

1.1K 47 0
                                    

En tung sten lämnar mitt hjärta när hon säger det till mig. Hon förstår mig men kan jag lita på henne? Kan jag lita på att det är sant?

Jag tar ett steg närmare henne och placerar en kyss på hennes läppar. Jag känner att hon besvarar den och ler sedan mot mig. Hur det än kommer att bli så kommer det att bli bra. Jag får ta en dag i taget och låta Fanny ta sina egna beslut. Vi går sedan tillsammans där ifrån. När vi kommer tillbaka till skolan så kramar vi om varandra och jag ger henne en kyss.

"Vad ska du göra nu?" Frågar jag.

"Jag ska först hem och byta om sedan ska jag till tågstationen och möta upp Elvira" svarar jag.

"Kan jag hänga med dig hem och sedan kan jag gå när du ska hämta Elvira?" Frågar jag. Jag hoppas verkligen att hon säger ja.

---Fanny---

Skulle jag orkar ha med han hem? Mamma kommer att vara hemma och hon vet ju vad som hänt tänk så säger hon något? Nej det gör hon väl inte? Eller? Skit samma jag vill umgås med Omar och då får jag väl göra det?

"Absolut" svarar jag och ett stort leende formas på Omars läppar. Naw, vad gulligt. Han blev glad!

Jag tar hans hand och börjar gå mot bussen. Jag ser att Wiola går framför oss och funderar en stund på om jag ska gå dit men bestämmer mig sedan för att inte göra det. Jag förstår om Omar blir arg om han är som en reserv, då hade jag också blivit arg.

När vi kommer till bussen så stannar jag en bit ifrån Wiola i hopp om att hon inte skulle komma.

Jag tar upp mobilen och ser att klockan bara är strax efter nio. Fyra timmar tills jag ska till tågstationen. Bussen kommer och vi stiger på. Jag och Omar sätter oss en bit fram. Alla tjejer, alla, som går på ler stort mot Omar och såklart ler han tillbaka. I hans ögon är dem bara fans, inget mer, men när han ler mot dem så känns det i hjärtat. Det är så han ler mot mig, det leendet som gör min dag. Jag känner mig jätte dum som blir svartsjuk över några foooers men jag vill inte att han ska titta på dem, fotas med dem, krama dem och allt annat han gör med och för dem. Men jag antar att det bara är att vänja sig.

"Vad tänker du på?" Frågar Omar och ler det där gulliga leendet mot mig.

"Inget" svarar jag snabbt, kanske lite för snabbt och lägger på ett snabbt leende.

"Vad är det?" Frågar han.

"Inget varför skulle det vara något?" Frågar jag.

"Jag ser det på dig" svarar han och lutar sig fram och kysser mig. Alla runt omkring oss försvinner och just nu finns bara jag och Omar, vi två, för alltid.

---Wiola---

När jag ser att Fanny och Omar sitter och hånglar lite längre fram i bussen så vet jag inte vad jag ska göra. Ja, jag kanske är lite avundsjuk. Inte på Omar utan på Fanny som liksom har en kille som verkligen gillar henne, inte som Benjamin, Linus och Jonte. Visst jag skulle aldrig kunna göra något mer med dem än att hångla men dem är mina vänner. Men jag antar att jag aldrig kommer ha ett riktigt förhållande eftersom jag är tjej som festar, dricker och gör allmänt dumma grejer inte minst när jag är full. Jag kommer aldrig kunna ha ett förhållande, kanske för att jag inte är den typen men också för att jag har svårt att hålla mig till en. Varför en när det finns miljoner att välja på?

Jag tittar bort från dem och ser att alla i bussen glor på dem. Pinsamt. Märker ingen av dem det? Precis då släpper de från kyssen och Fanny tittar bak. När hon ser att alla tittar på henne så blir hon lite smått röd och knuffar till Omar som vänder sig om och flinar tyst.

Han viskar någon till Fanny och hon skrattar tyst.

---Fanny---

"Vi har publik" mumlar Omar och pussar mig på kinden. Jag skrattar tyst och nickar. Vi vänder oss framåt igen och Omar tar tag i min hand. Jag tittar upp mot honom och han ler mot mig. Jag ler tillbaka och tittar sedan ner på våra sammanflätande händer.

När vi är framme så går vi av och vissa killar visslar och vissa puttar till Omar och säger alla möjliga saker. Både jag och Omar flinar och stannar precis utan för bussen och kysser varandra framför alla på bussen som vi vet tittar på oss. När vi inte längre kan se bussen så slutar vi och Omar tar min hand och vi börjar gå hem till mig.

Väl hemma så låser jag upp dörren och går in. Jag hör fotsteg inifrån och strax möter vi mamma.

"Hej" säger hon chockat. Jag sätter mina skor åt sidan och ger mamma en blick som betyder vi-tar-det-sen innan jag passerar henne och går ut i köket.

---Omar---

När Fanny försvinner ut från hallen så står jag och hennes mamma kvar. Jag förstår direkt på hennes blick att Fanny berättat och vågar därför inte gå förbi. Jag måste säga något till henne. Men innan jag hinner säga något så gör hon det.

"Hej" säger hon och ger mig ett litet leende innan hon försvinner från hallen. Jag tar min chans och går in till köket där Fanny håller på med mobilen.

Hon tittar upp från mobilen och ler mot mig.

"Kom vi går upp" säger hon och går förbi mig upp till sitt rum. Väl uppe så sätter hon sig på sängen och jag bredvid henne. Vi sitter tysta en stund innan Fanny öppnar munnen.

"Förlåt men jag var tvungen att berätta"

_______________________________

Föörrrrlåååttt för att det var så längesedan jag uppdaterade. Har haft så mycket denna veckan att jag inte riktigt hunnit skriva. Men äntligen kommer det en del.

Ha det så bra och tack så sjukt mycket för att ni läser! Älskar er! :****

//Wilma♥

[REDIGERAD]

When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)Where stories live. Discover now