When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.6: Shock

När jag kommer hem så springer jag upp på mitt rum och lägger mig på sängen och sätter igång lite musik för att rensa tankarna. Först tänkte jag gå en runda men jag hade ingen riktig lust för det. Helt plötsligt så plingar min mobil till. Jag kollar på displayen. Omar! :) . Jag ler och öppnar telefonen.
//Tjaaaaa Faaanny! Har du lust att göra något? Kan vi träffas om 10 minuter vid busshållplatsen? ;)//
//Tjaaa Ommmar! Visst, gärna! Ses! :)//
Jag trycker på "skicka" och går sedan ner igen och ut i hallen. Jag låser sedan dörren och börjar gå. Min mobil börjar helt plötsligt ringa. Elvira!♥♥
Jag tycker på "svara" och svarar sedan med ett enkelt "Hej".
"Hej" svarar hon. "Göru?"
"På väg till busshållplatsen. Ska träffa en kille" svarar jag och ler lite. Detta är nog första gången jag går ensam och utan hjälp av Elvira och träffar en kille.
"Skämtar du? Grattis" skriker hon.
"Vi är inte tillsammans" la jag till och skrattade lite.
"Inte än kanske men jag lovar att ni kommer att bli" säger hon glatt. "Vad heter han?"
"Omar" svarar jag nervöst.
"Mer?" frågar hon. Jag funderar en stund på att ljuga men kommer sedan på att man inte ljuger för mina bästa kompisar så jag säger sanningen.
"Rudberg" lägger jag till. Det blir först tyst i luren men sedan flippar hon ur.
"Är det han jag tror det är? Han som är med i The Fooo?" skriker hon.
"Ja" svarar jag. "Lugna dig"
"Men hur fan ska jag kunna ta det lugnt?" frågar hon upphetsat.
"Jag kan" svarar jag.
"Ja men du är du" svarar hon.
"Ja och du är du" svarar jag och skrattar lätt.
"Kul" säger hon ironiskt och jag börjar skratta. Helt plötsligt börjar jag se busshållplatsen och en kille med en moppe precis där vi stod i morse.
"Måste lägga på nu. Ses" säger jag innan jag tycker av samtalet och springer fram till Omar som just upptäckt mig.
"Tja Fanny" nästan skriker han och omfamnar mig.
"Hej" svarar jag glatt tillbaka och släpper försiktigt honom.
Han ler snett mot mig och jag skrattar lätt.
"Varför körde du inte den i morse?" frågar jag och nickar mot moppen som står bredvid oss.
"Vet inte. Kör bara ibland men nu kommer jag köra alltid. Så jag kan köra dig" säger han och blickar mot mig. Jag skrattar och nickar.
"Gärna" svarar jag och blinkar mot honom. Då brister båda ut i skratt och får nästan lägga oss på marken så mycket som vi skrattar. Efter 5 minuter när vi äntligen lugnat oss så sätter vi oss på moppen och han börjar köra. Vart vet jag inte men det får jag väl snart reda på.
______________________________________
Ett kort kapitel i alla fall. Håller på att skriva klart min andra berättelse som jag ändå ska göra en fortsättning på men i alla fall så har jag skrivit tre kapitel i rad på den idag och igår så orkar egentligen inte skriva men vill ändå göra det för mina underbara läsare så här kommer ett kort kapitel i alla fall! Hoppas att ni gillar det! c:

// Wilma! :*

[REDIGERAD]