Chapter 17

29 0 0
                                    

17

Paalis na kami sa resto that afternoon. Sumakay kasama naming si Ate Amu. Si Ben pa rin ang nagdrive pauwi at kaming tatlo ni Ate Rikka at Max nasa passenger seat habang si Ate Amu yung nasa shot gun seat sa front.

Malayo-layo ang byahe kaya, nagchikahan sina Ate Rikka at Ate Amu. Minsan, sinasama kaming tatlo sa pinag-uusapan nila na para bang hindi nila kami kasama. Si Ate Rikka ang nasa may side ni Ate Amu, ako ang nasa gitna katabi si Max sa kabilang side.

Hindi naman kami masyadong nakakarelate sa kanilang dalawa kaya ang ginawa namin ni Max ay nagshare ng earphones ko at nakinig ng music galing sa ipod nya. Si Ben naman tutok lang sa pagdrive.

Speaking of Ben, ano nga ba yung nangyari kanina? He left me wondering…

I like to say we gave it a try

I like to blame it all on life

Maybe we just weren’t right

But that’s a lie, that’s a lie

May ganitong kanta si Max? Ang ganda naman ng kantang to.

And we can deny it as much as we want

But in time our feelings will show

Cause sooner or later

We'll wonder why we gave up

The truth is everyone knows

Almost, almost is never enough

So close to being in love

If I would have known that you wanted me

The way I wanted you

Then maybe we wouldn't be two worlds apart

But right here in each other's arms

And we almost, we almost knew what love was

But almost is never enough

Wow! Ganda ng boses. Ganda ng kanta. Tinignan ko si Max, naku po! Nakatulog sya. Gusto ko sanang sumabay sa kanta pero sigurado akong hindi sasabay boses ko. Mehehe.

If I could change the world overnight

There'd be no such thing as goodbye

You'll be standing right where you were

And we'd get the chance we deserve

Try to deny it as much as you want

But in time our feelings will show

Cause sooner or later

We'll wonder why we gave up

The truth is everyone knows

Almost, almost is never enough

(We were) So close to being in love

If I would have known that you wanted me

The way I wanted you

Then maybe we wouldn’t be two worlds apart

But right here in each other's arms

Yeah we almost, we almost knew what love was

But almost is never enough

Finifeel ko yung kanta. Bigla na din akong nakafeel ng antok. Ilang minute lang ay sinabayan ko na si Max sa pagtulog.

***

“Ali! Ali!” huh? A-ano bay an, ba’t ba ako tinatawag ni Ate Amu? Dumilat na mata ko. Nasa tapat kami ng bahay? Saan na sina Ate Rikka at Max? “Andito na tayo sa bahay nyo. Napahimbing ata tulog mo. May laway ka pa nga eh. Hahahaha.” Pinahiran ko side ng lips ko, wala naman eh.

Jump Then Fall (Completed) (Editing)Where stories live. Discover now