a magic life alone

47

Kapitel 47

Familj och kärlek

"Varför?" Skrek Maja, hon gick arg fram mot Lukas och satte sig varför honom. Lukas tittade inte på henne men stirrade istället på sina händer. "Svara," sa Maja hes och bedjande. Då tittade Lukas på henne. "Din mamma hjälpte Michael och blev därför inblandat med onda människor. Dessa människor gjorde tester på häxor för att se vad deras begränsningar var. En grupp soldater från rådet skulle fånga dem. Men de gjorde motstånd. Några dog och din mamma var på fel plats, på fel tillfälle," Lukas tittade i hennes ögon och hon visste att det var sant. Även om hon inte ville tro att sin mamma skulle ha gjort något ond. Hon litade på Lukas även efter allt som hade hänt. Plötslig flög Maja några meter bakåt. "Han ljuger," Skrek Michael. "De mördade henne," Skrek han och plötslig började Lukas skrika av smärta och hela kroppen darrade och vred på sig. "Sluta!" Skrek Maja men Michael lyssnade inte på henne. Michaels krafter höll i henne så att hon inte kunde röra på sig. Hon gjorde motstånd med all kraft hon hade men inget hände och det enda hon kunde göra var att titta på hur Lukas skrek medans Michael skulle döda honom.

"Sluta!" Skrek hon men inte heller nu lyssnade Michael. Majas vred började växa, hon älskade Lukas, hon gjorde det även om hon inte ville medge det eller även om hon inte visste hur äkta kärlek kändes men hon var bered att göra vad som helst för att rädda honom. Hennes händer började lysa men den här gången gjorde det ont att använda sina krafter, outhärdligt ont. Det kändes som hela kroppen var ur led eller bruten, hennes händer slocknade och hon ramlade på golvet. Medans hon flämtade efter luft såg hon hur Lukas hade slutat skrika men låg nu på golvet och såg ut att kvävas. Michael stod över honom med ett bredd leende.

"Snälla Michael," sa hon med tårar i ögonen. Michael gav henne en snabb blick och sa sen "nej, du kommer att få se på hur den här mördaren dör och sen när du har insätt att jag har rätt kommer vi tillsammans att hämnas alla som har gjort den här världen till ett sånt skit ställe." Maja tittade bedjande på honom. "Snälla han har inte gjort något. Han är en god människa!" Michael släppte Lukas med sina krafter och tittade besviken på henne. Med snabba steg kom han fram till henne och ryckte hennes huvud bakåt. "Är det verkligen det du tycker? Han är inte ens en människa, Maja" sa han bedrövad. Han drog upp Maja och släppte henne fram mot Lukas. Maja stönade, han gjorde henne illa. När de kom fram slängde Michael Maja på golvet så att hon hamnade precis framför Lukas.

"Förlåt" Viskade Lukas med stängda ögon. "Förlåt för allt," sa han och ett tår rann nerför hans kind. Sedan kysste Maja Lukas på munnen. Kyssen var snabb men Maja blev varm inombords. Lukas log och viskade tyst "Varför gjorde du det?" Maja tittade på hans blåslagna ansikte, hans vackra ansiktet och sa "För att jag älskar dig." Lukas öppnade ögat som inte var blåslagen och log "Jag älskar dig också."

Sedan ryckte Michael i Majas hår så att hon flög upp och ramlade baklänges. Michael höll i henne så att hon inte ramlade och väste förbannad i hennes öra " Hur vågar du förälska dig i en mördare och kyssa honom framför mig, du förnedrar mamma hon skulle skämmas över dig." Maja ryckte till som om han gav henne en örfil och hon kändes adrenalinet pumpa. "Det är du som är mördaren, du har dödat oskyldiga och lätt dina egna män dö. Du är den värsta jag någonsin har träffat och jag bryr mig inte om att du är min bror, jag kommer aldrig att älska dig och jag kommer att stoppa dig." Michael drog i Majas axlar så att hon stod vänt mot honom. Sen la han hans hand på Majas kind och drog hennes ansiktet närmare mot sig så att hon tittade på honom. Maja höll andan men försökte se så modig ut som möjlig. Först blängde han på henne men sen fnyste han och puttade henne åt sidan så att hon ramlade på knä bredvid honom. Maja andades ut och försökte få sitt hjärta att lugna ner sig.

Michael gick långsamt mot Lukas, drog upp honom och släppte han mot Maja. Maja hade tårar i ögonenen och tittade på hur Lukas föll ihop framför henne. "När han är död kommer du att inse att jag har rätt," sa Michael uttryckslös. "Du är en psykopat!" Sa Maja rädd. Michael gav henne en örfil och gick sen fram mot Lukas. "Du kommer att förstå." Sa han lika torr som förut. Michael vred på sin hand och Lukas började rycka i kroppen igen. Maja var så rädd för vad som skulle hända och så arg för vad Michael skulle göra. "Sluta!" Skrek hon men Michael reagerade inte. Maja tog en djup andetag för att lugna ner sig och ställde sig sen upp. Hon kände hur ljus kom från sina händer igen och vände dem mot Michael. "Lämna honom ifred." Sa hon förbannad. Nu vände Michael sig om och skrattade "jasså," sa han och tittade på Lukas. Han vred på sin hand och Lukas började flyga i luften, kvävandes.

"Jag sa, lämna honom ifred!" Skrek Maja och koncentrerade all sin energi på sina händer. Ett starkt ljus for ur händerna och brände Michael i sidan. Lukas störtade ner och föll med en smack på golvet. Michael vände sig mot henne och ur hans händer for något mörkt, något svart. När det nuddade henne kändes det som hennes sida ändrades till is. "Äntligen, det här har jag väntat på," sa Michael med ett stort leende. Maja blev bara irriterad på honom och hon kände hur ilskan växte inom henne. Hon höjde sina händer och ett blängande ljus for ur henne. Det nuddade Michael och han skrattade. "Är det allt du kan?" Sa han hotfullt. Sedan skjut han iväg en svart strål som landade på Majas högra arm. Hon kunde inte röra på den och det gjorde fruktansvärd ont, hennes arm var fast frusen. Surt höjde hon sin andra arm och lät ljuset störta mot Michael. Men innan det nuddade honom stoppade han ljuset med den svarta isen. Mitt emellan dem var en strål som började som ljus och värme men ändrades sedan till mörker och kyla.

Den här gången gjorde det inte ont för Maja att använda sina krafter. Hon kände sig hel och det var som hon hade hittat något som varit borta länge. Det var första gången Maja hade sina krafter i full kontroll. Hon blev varm inombords medans kylan försökte tränga sig igenom. De höll den där strålen länge men efter ett tag blev Michaels stråle längre medans Majas minskade. Hon blev trött, Krafterna krävde mycket av henne och hon var inte vann vid det. Ljuset blev allt färre och mörkret kom allt närmare. Sedan när hennes ljus var helt borta från den perfekta bågen mellan dem nuddade mörkret henne, flög hon mot väggen bakom henne och hon störtade på golvet. Hon skakade i hela kroppen och hon kände hur kylan tog långsamt över.

Maja ställde sig upp medans hon darrade samtidig som Michael kom närmare. Hon tog djupa andetag och fick på det viset hennes kroppstemperatur på vanligt nivå. Sedan när Michael bara var några steg framför henne blev hon rasade av raseri. Hon var så arg för att hon alltid kändes sig så hopplös och maktlös. Hon var arg att alla ljög mot henne hela sitt liv och hon hatade att hon hade en bror som var så hatfullt och mest av allt hatade hon att hon liknade honom, hon visste att hon var full med hat och att hon kunde bli lika hemsk som sin bror men hon vägrade låta honom vinna, vägrade låta det hända. Och hon brydde sig inte om hon ändrade eller om hon inte kunde bli samma person som förr, för nu hade hon ett enda mål, döda sin bror.

Maja vände sig mot Michael och lät sitt ljus föra mot honom. Michael stod emot som förr men den här gången var Maja starkare. Inte för att hon hade mer hat inom sig eller för att hon ville döda honom men för att hon ville skydda dem hon älskade och med den kärlek som fanns inom henne, den som Michael saknade var hon starkare. För varje sekund som gick minskade Michaels mörker. Tårar rann över Majas kinder medans mörker och ljuset stred mot varandra i hela rummet. I varje hörn brann hennes ljus medans hon höll på att vinna. Plötslig var all mörker borta och brann Michael. Elden som tagit form på honom slokande inte, han brann och skrek. Och Maja lätt elden brinna vidare, hon lät det förinta honom. Efter att sista ljudet från Michael tystnade var det bara aska kvar av honom. Maja föll på knä och grät. Hon grät för allt som hänt och allt som aldrig skulle vara som förr. Hon kände sig utmatat och krossad.

Långsamt gick hon fram till Lukas och la sina händer på hans ansikte. Plötslig började Majas händer lysa svagt och Lukas sår började läkas. Lukas öppnade sina ögon och log svagt mot henne. Han tittade omkring sig och hans blick stannade på platsen Michael hade varit. Sedan tittade han på Maja och kramade henne. "Du lyckades," sa han medans Maja snyftade av lycka. "Vi lyckades." Sa Maja och kysste honom.