34

34 0 0
                                    

Kapitel 34

uttråkat

Maja var i sjukhusrummet igen. Lukas och hon hade inte pratat mycket. De tittade på stjärnorna tillsammans och efteråt hade Lukas hjälpt henne att återvända till sjukhuset. Även om Maja kunde gå utan kryckorna nu, hade hon blivit trött och var hon glad när hon låg i sängen igen. De hade klättrat genom fönstret, fast det egentligen inte hade behövds. Maja skrattade åt Lukas när han klumpig tog sig in genom fönstret. Han hjälpte henne och efteråt fnittrade de båda som små barn. Efter Lukas försäkrade sig om att Maja låg trygg i sängen och hade det bra sa han god natt och klättrade genom fönstret igen. Maja sa god natt men Lukas var redan försvunnen.

Nästa morgon kom Ann in i rummet och gav Maja hennes mediciner. "Godmorgon, hur är det med dig idag?" sa hon glatt som alltid. "Jag mår bra," svarade hon medans hon undrade om Lukas sagt nåt till Ann om vad hon gjort denna natten. Sen höll Ann på med en liten undersökning och sa hon "Allt verkar fungera bra men jag tror att du måste fortfarande ta det lugnt i några dagar, hur är det med huvudvärken?" Frågade hon allvarlig. "Mycket bättre, när får jag se lägret?" Frågade hon och låssades som om hon inte hade varit där än. Ann tittade forskande på henne. "Jag vet inte, kan du gå?" Maja ställde sig upp och gick några varv i rummet. "Ja, det kan jag och jag mår mycket bättre," sa hon och började stå på ena foten. Sedan började hon hoppa genom rummet, "Om jag kan det här kan jag gå ut." Sa hon glatt. Ann tittade tvekande på henne. "Jag vet inte, jag ser på dig att du är utmattad och det vore bättre om du tog det lugnt i några dagar till."

Maja var tyst på några sekunder när hon sa, "jag har redan vilat tillräcklig länge de två sista veckorna. Det finns så mycket att göra och här i den här sängen är jag till ingen nytta als." Maja satte sig på sängen och Ann satte sig bredvid henne. "Du behöver inte vara till nytta, du behöver bli bättre." Sa Ann lite sorgsen medan hon la handen på Majas axel. "Du ska vila i några dar till, då är du frisk och kan göra som du vill, men tills dess kommer du att vara här och jag kommer att ta hand om dig." Sa hon bestämd. Och utan att vänta gick hon till dörren. "Om några minuter kommer frukosten." Sa hon och gick.

Det var molnigt och överallt i byn var lamporna tända. Det såg så mysig ut, barn kastade snöbollar på varandra och drack varm oboy. Maja undrade om hon skulle passa in där. På sin vanliga skola hade hon alltid varit annorlunda och hade hon inte haft några vänner förutom Aria. På häxskolan hade hon inte heller passat in, hon var ju halv människa. Men om hon inte passade in i den vanliga världen för att hon var del häxa och inte passade in i den magiska världen för att hon var del människa, var skulle hon passa in då? Vilken plats skulle hon kunna kalla hemma och var skulle hon bli älskad oavsett vad hon var?

Eftersom det var ljusare i hennes rum än utomhus blev fönstret mer som en spegel. Hon såg sig själv, hon såg ledsen ut. Linjerna i ansiktet var mörkare än för några veckor sedan och hon var äldre. Hennes ögon var röda och blöta. Hon såg hur en ensam tår rann över sin kind. Hon kände sig ensam. Hennes mamma var borta, Aria skulle hon aldrig se igen, samma sak gällde för Moa och Jacob. Jenny var kidnappad och Julia var inte där. Hon hade Stella, som var hennes vän men Maja visste inte om hon kunde lita på henne. Dessutom var det också en psykopat som ville döda henne. Snön glittrade i ljuset och Maja undrade hur något kunde vara så fint när allt var så fel och orättvis.

Maja låg i sin säng och tittade på sitt rum. Det var vitt och tråkig. Hon hade fått några kläder som låg i skåpet, hennes halsband låg på sängbordet bredvid sängen och några böcker låg i hörnet men förutom det fanns det ingenting som ens var lite hemtrevligt. Maja var frisk nu eller åtminstone om några dagar. Hon undrade om hon skulle stanna på sjukhuset eller om hon skulle få nån annanstans att bo. Hon ritade lite och bestämde att hon skulle hänga upp teckningarna, men då behövde hon först veta var hon skulle bo. Hon gick till 'gadaroben' och tog fram sina nya kläder för femtionde gången. Hon hade inget annat att göra. Nuförtiden ägde hon tre byxor, fem tröjor, några tjocka kläder och underkläder. Kläderna hon haft på sig när hon kom dit låg under sängen. Stella brukade fråga henne om de skulle slänga dem eftersom det kanske påminde Maja om vad som hänt, men kläderna hade hon fått av Julia och Maja vägrade att slänga dem. Både Stella och Lukas frågade henne vart hon fått dem ifrån eftersom det ju inte var samma kläderna hon haft på sig när hon skildes ifrån Stella men Maja svarade aldrig på deras frågor. Så hon lätt dem tro vad de ville, att hon kanske snott dem någonstans.

Ännu en dag gick utan att ha gjort något vettig. Maja var trött på det och var på dålig humör. Hon slängde en bok mot väggen av frustration. Hon blev tokig av att sitta i ett vit rum så länge. Hon tog upp boken och satte sig på sin säng för att lugna ner sig när Ann kom in. "Hur är det med dig?" frågade hon snällt. Maja tittade surt på henne. "Jag vill gå ut, jag blir tokig här inne," sa hon och slängde sig på sin säng. "Då är det bra att jag har kommit för att visa dig lägret." Sa Lukas med en stor flin där han stod i dörröppningen. "Min räddare." Ropade Maja och sprang till dörren, hon vände sig om till Ann. Ann gav henne en kram och sa "Jag ser dig snart unga dam."

Lukas och Maja gick ut genom ytterdörren när Maja sa "tack så mycket att du kom och att jag äntligen fick gå ut." Lukas log och sa "självklart gjorde jag det, jag ville visa dig omkring och det finns många som vill se dig. Dessutom började jag oroa mig att du skulle slå sönder någon stackars bok om du skulle vara där mycket längre." Maja rodnade och tänkte att det redan var för sent.

"I lägret finns trettio hus, vi har en stor matsal, en liten skola, en idrott hall och en liten arena. Alla äter frukost hemma men lunch och middag äter vi tillsammans." Sa Lukas medan Maja lyssnade intresserad. "Varje dag tränar vi och barnen och ungdomerna går till skolan. Alla har sina uppgifter och alla hjälper till. En gång i veckan har vi träning tillsammans i arenan för att se hur alla har blivit bättre. Det finns även en tävling för ungdomarna, som består av tre olika delar. I den första ska man använda örtmagi, den andra ska man slåss och i den tredje ska man använda krafterna. den som vinner behöver inte diska en hel vecka! Det finns nämligen 200 personer här så då har man även mycket att diska." Maja såg verkligen inte fram emot att diska så där mycket. Men hon ville gärna se på när invånarna tävlade.

a magic life aloneWhere stories live. Discover now