a magic life alone

30

Kapitel 30

Flykt ock hungern

Snabbt tog Maja kniven som låg på bordet och när Oscar försökte ta tag i henne tryckte hon kniven i hans axel. Med ett skrik ramlade han på golvet. Maja sprang till dörren men Sam hann ditt förre henne och spärrade vägen. Hon hade misslyckats och det skulle bara ta dem några sekunder att få tag i henne igen. Maja var skadat och Sam var starkare. Men Maja bestämde sig att hon hellre ville dö med att försöka fly än att leva som fången av Michaels män. Så hon sprang fram till Sam och slogs med honom. Som förväntat fick Sam snabbt kontrollen och puttade henne mot väggen. Hon kunde inte röra händerna som Sam höll hård tryckta bakom henens rygg. Maja var rädd och ledsen men mest av allt var hon förbannad. Så hon samlade all energi hon hade kvar och lyckades få loss sina händer. Och vad som hände sen var något som förvånade Maja jätte mycket. När Sam ville göra ännu en attack för att få Maja mot vägen kom ett vitt starkt sken ifrån Majas händer. Sam flög flera meter bakåt mot väggen och ramlade med ett smäll på golvet. Maja tänkte inte mer på det och sprang mot dörren, mot frihet.

Hon sprang så fort hon kunde men hon hade ont i hela kroppen. Det kändes som hon kunde ramla när som helst och aldrig vakna igen men Maja var för rädd att stanna, hon ville komma så långt som möjligt ifrån killarna. När solen äntligen var fram klättrade hon så försiktigt som möjligt i ett träd. Då såg hon ungefär var hon var. Som tur snöade det inte och det var nästan moln fri. Maja såg bara massa träd men efter några minuter såg hon även något som liknade vatten, som liknade en flod. Hon bestämde sig at samla på krafterna, då om hon hade rätt skulle det vara mindre än en dag innan hon kom ditt. Hon trodde att hon var tillräcklig långt från stugan så hon klättrade försiktigt ur träden och begravde sig halvt med blött mossa. Om nån skulle komma förbi skulle det vara svårare att se henne och om hon hade tur kunde hon även få lite värme av mossan. Utmattad somnade hon.

När hon vaknade och började gå var det ungefär mitt på dagen. Om hon räknade rätt skulle hon komma fram till floden mitt i natten men med lite sömn snarare tidigt på morgonen. Nu såg hon att några sår hade öppnats och blödde igen som lämnade ett blodspår efter henne. Hon drog sönder en bit av tröjan och knöt den runt den stora såren på armen. Hon gick långsam men var ändå helt säker på att hon skulle klara att komma till floden. Hon var orolig och osäker på vad hon skulle göra efter hon hittat floden men bestämde sig att vara positiv och tänka på det senare. Det var ganska svårt att förbli positivt efter allt som hänt men för att slipa tänka sjöng hon sin favorit låt tyst för sig själv. Texten verkade ha fått en annan mening och hon blev lite deprimerad av den.

När Maja varit på sjukhuset i skolan och innan det var förbjudet att prata med henne hade hon lyssnat mycket på musik med Jenny. Maja tyckte mest om rock musik och Jenny tyckte mest om popmusik men istället för att bråka med varandra för vilka låtar de skulle lyssna på fick de välja varannan låt. Då fick Jenny visa sina favorita låtar och Maja sina egna. Men de lyssnade också på klassiker som de båda kunde och sjöng då lycklig med dem. Jenny var bra på att sjunga, Maja tyckte att Jenny var tillräcklig bra för att bli sångerska. Men när hon sa det till henne hade Jenny skrattat och sagt att hennes dröm var att bli läkare. Jenny berättade att många häxor levde vanliga liv och att hon också velat få ett sådant liv. Maja hoppades att när hon lyckades befria Jenny hon då skulle lyckas bli läkare. Maja var säker på att Jenny skulle bli en jätte duktig sådan. Jenny skulle få ett sånt liv, eftersom Maja skulle rädda henne, vad hon än behövde göra skulle hon se till att Jenny fick en chans på ett vanlig liv.

Maja kände att kylan saktade ner henne igen och att fingrarna började tappa känseln. Maja visste att hon inte skulle klara sig lika länge som förra gången. Hon hade tappat mycket blod, var mycket tröttare och var även hungrigare än förra gången. Kropp värkte fast hon försökte ignorera det. Solen började gå ner och hon ett fick ännu ett problem. Ficklampa funkade inte. Hon skulle vara tvungen att stanna tills det blev ljus igen och det skulle ta många viktiga timmar som kunde hänga på Majas överlevnad. Hon försökte komma så långt som möjligt men just innan solen gick ner samlade hon ihop några få torra kvistar och löv i hopp för att få igång en brasa. Det var ganska underligt när man tänkte på det. Först för hon var i skogen längtade hon efter värme, sedan i stugan längtade hon efter kylan och nu hon var ute ville hon ha värme igen.

Efter att ha försökt i flera timmar och solen gått ner för länge sen lyckades Maja få igång elden. Den var liten och knappt nog för att värma upp Maja helt men hon var ändå nöjd. Hon visste att om killarna letade efter henne och om de var nära skulle det nu vara ännu lättare att hitta henne men hon visste att hon behövde den värme elden gav henne. I mörkret hittade hon lite mer ved för att hålla igång elden tillräcklig länge och när hon försäkrade sig att allt var som det skulle somnade hon. Hon sov inte länge, högst en timme men det var tillräcklig att pigga till henne lite och då var brasan också fortfarande igång. När det äntligen var ljust igen kunde hon fortsätta gå.

Så hon gick igen. Men efter att bara ha gått i lite mer än en timme kände hon hungern som hon ignorerat kanske lite för länge. Maja svimmande av ansträngning och pågrund av för lite mat och sömn. När hon vaknade insåg hon att hon hade ramlat på stenar som resulterade i att hon fick nya sår, dragit upp gamla sår och att hon nu hade huvudvärk. Maja väntade lite men när hon började gå igen såg hon ganska suddig. Hon behövde hitta drickbar vatten och mat, och hon behövde göra det snabbt. Mitt på dagen hörde hon vatten men det tog en timme till för att få se det också. Den sista biten sprang hon men när hon äntligen var vid vattnet kände hon att kroppen var allt för svag. Hon darrade på grund av det iskalla vattnet hon drack, Maja hade tur att vattnet inte fryst till is än men kände att vattnet fick henne att frysa ennu mer. Vattnet gav henne lite mer styrka och hon följde floden till vänster, åt det hållet var norr. Maja visste inte om hon redan var förbi Anjas läger och att hon därför kanske borde gå åt söder istället. Men Maja gick ändå åt norr utan att veta vad hon skulle leta efter.

Efter två timmar började Majas hopp att sjunka och hon blev orolig att hon aldrig skulle komma fram till Anja. När hon hade gått i en timme till blev hon allt säkrare, hon skulle dö i den jävla skogen. Maja började leta efter mat istället, hon hade inte sett ett enda djur sedan hon lämnade killarnas stuga. Att hitta några ätbara bär var också rätt osannolikt. När det började bli mörkt började Maja få panik. Hon kände att hennes kropp höll på att krascha. Desperat sprang hon omkring letandes efter något att äta men hon kunde inte hitta något. Just när hon ville ge upp såg hon nåt rött i snön. Hon sprang ditt och såg att det var små röda bär. Hon hade ingen aning om de var ätbara men ät dem ändå. Sedan började allt började bli suddig och Maja började få panik. Hon fick inte dö. långsamt började paniken förvandla till trötthet och hon föll utsträckt på marken.