a magic life alone

46

Kapitel 46

Ondskan

Några meter framför dem stod en kille. Det första Maja tänkte på var hur ung denna mannen framför dem såg ut. Hon förväntade sig en man av tretio eller fyrtio men istället stod det en kille framför dem som inte kunde vara mer än fem år äldre än Maja. "Michael?" Frågade hon lite förvirrad. Killen nickade och log. Lukas ställde sig lite framför Maja för att skydda henne. Michael skrattade lite och viftade bara med handen. Plötslig flög Lukas några meter åt sidan mot väggen. Han ramlade på golvet och stönade. Maja gjorde ansatsen till att springa mot honom. "Om du tar ett steg till dör han." Sa Michael torr. Maja stannade mitt i ett steg och tittade på Michael. Hon ignorerade honom och tog ett steg till men då vred Michael på sin hand och Lukas började darra och stöna igen.

Maja vände sig mot Michael igen. "Okej, okej, gör honom inte illa." Michael skrattade lågt. "Ung kärlek, så söt," Maja blängde på honom, han visste inte om vad han pratade om. "Jag har länge sett fram emot att träffa dig," sa han belåten. "Jag har inte sett fram emot att träffa dig," sa Maja surt och blängde på honom. "Varför lätt du dina män dö? Varför startade du ett krig som du aldrig ville vinna?" Michael log och tog några steg framåt. "Jag vill ingen makt, pengar eller bli en dum kung. Det enda jag vill är rättvisa och sanningen." Maja tittade förvirrad på honom. "Rättvisa? du vill att alla häxor ska dö, det är ingen rättvisa." Michael såg lite sårat ut. "Det är visst rättvist. Häxor är lögnare, de största som finns. De bryr sig inte om människor eller ens varandra. Det enda de tänker på är sig själva. De ljuger och ljuger som om det vore en sport. De har tagit min familj ifrån mig och förstörde mitt liv. Det är rättvist att de får lida som jag har lidits" Sa han arg och ledsen. Maja tittade lite förvånad på honom, hon hade inte förväntat sig att en stor krigsherre och den mäktigaste häxan bara var en sårat unge.

Utan att vilja det tyckte Maja lite synd om honom. Hon visste vilka lögnare häxor var, de ljög mot henne heltiden för att dölja sanningen och sin egen historia. Även hennes bästa vänner ljög mot henne. Men hon tyckte ändå att det inte var en ursäkt att döda någon. "Hur kunde du döda häxor, tar ifrån deras krafter, låta dina män dö och använda en sån ursäkt?!" Maja blev sur. "Hur kunde du vara så feg!?" Maja brydde sig inte om ifall Michael kunde döda henne med en rörelse. Hur kunde någon som var så mäktig bete sig så barnslig. Michaels ögon smalnades. Den här gången blev hans röst mer hotfull. "Har de aldrig ljugit mot dig? Har de inte hållit dig borta från din familj och sen behandlat dig som ett djur. Har de inte fått din tillit och sedan låtit dig klara allt själv." Maja sa ingenting, hon hade känt sig så, hon hade känt sig ensam medans alla ignorerade henne och behandlade henne som om hon vore en brottsling. Men vad de än hade gjort förtjänade ingen av dem att dö.

I ögonvrå såg Maja att Lukas försökte ställa sig upp. "Har du någonsin tänkt på varför du var just den tjejen i profetian?" Frågade Michael och ignorerade Lukas som hostade satte sig upp. "Du är speciell Maja, men tror du verkligen att du skulle kunna vinna över mig? Och varför tror du alla var säkra på att det var du, medans profetian inte nämnde eller gjorde något mer tydligare?" Maja tittade upp på Michael. Det var sant. Alla hade varit så säkra utan att förklara det för henne varför. "Lyssna inte på honom!" Skrek Lukas bedjande "Han ljuger, du kan inte lita på honom." Michael viftade med handen igen så att Lukas vred och skrek. Maja tittade mellan Michael och Lukas med skräckslagna ögon, hon behövde komma på något sätt att hjälpa Lukas men det kändes ändå som om Michael var den enda som inte skulle ljuga mot henne. "Det är ingen slump att vi båda är här. Du har väl läst profetian? Den säger att blodet kommer att förena dem. Det är ingen slump Maja." Maja såg att Lukas gjorde allt mer motstånd utan att komma någonstans. "Maja, du är min sister." Maja vände sig mot Michael och tittade chockat på honom. Hon var hans sister, det var omöjlig. Men allt lät så rimlig, allt började bli självklart. Och när hon tittade på Michael började hon se liknelse mellan dem. "Men jag har aldrig haft en bror," sa Maja stum.

Michael log lite snäll och sorglig och sa "Det var förbjuden att få barn med människor så när jag föddes gömde våra föräldrar mig så att rådet inte visste att jag fanns. De visste att det var förbjudet men kunde inte förlora mig. De älskade mig för mycket. Det gick bra i flera år men sen föddes du och den där gången redde några ut vad som pågick. Vår faders sister, mammas sister och några andra sa åt dem att lämna barnet till rådet men våra föräldrar vägrade. De kom överens om att om pappa lämnade mamma kunde de behålla barnet. Våra föräldrar gjorde som de blev tillsagd. Pappa lämnade och mamma stannade kvar. Våra föräldrar var så rädda när några redde ut att de hade ett barn och vilka konsekvenser det skulle få om någon fick reda på att de hade ett annat barn, så de höll tyst om mig. Ingen visste om mig så det enda sättet för mig att överleva var genom att gömma mig. Jag var redan sex och mamma kom många gånger men jag hade redan lärt att ta hand om mig själv snabbt. Vår mamma älskade mig väldigt mycket, men hon tvingade mig att gömma mig i en liten stuga mitt i skogen, när jag var så ung. När jag blev 15 lämnade jag mitt gömställe och började leta efter pappa. Jag hade inte sett honom så länge och saknade honom. Men när jag äntligen hittade honom var han sig inte lik. Han brydde sig inte om mig längre och skickade iväg mig så att han inte behövde lämna rådet. Det hade blivit den viktigaste delen av hans liv. När jag kom tillbaks grät jag en hel vecka. Rådet förändrade honom. Inte långt där efter upptäckte jag mina krafter. Mamma visste inte hur hon skulle hjälpa mig så jag gick min väg."

Det var helt tyst förutom Lukas ansträngda andetag. Maja kunde inte få fram ett ord och inte röra en min. En sak som gett henne tröst innan hade inte varit sant. Hennes mamma visste om allt. Och även hon hade ljugit mot henne i hela hennes liv. Och hon dessutom hade en bror. "Släpp honom," sa hon till Michael och tittade på Lukas som fortfarande såg ut att ha ont i hela kroppen. Michael viftade med hand och Lukas såg ut att avslappna lite. Maja tittade på Michael och föreställde sig honom i hennes liv. "Hur dog min mamma?" Frågade hon sen. Efter allt som hänt kunde hon inte föreställa sig att sin mamma dog av ett rån som hade gått snet. Hon såg att Michaels min blev ledsen. "Hon blev mördat av rådet," först undrade Maja om hon kunde lita på Michael men när hon tittade på Lukas visste hon att det var sant. "Varför?" Snyftade hon. Hon hade jobbat, tränat, blivit vänner och litat på människorna som mördade sin mamma! "Hur kunde ni göra så mot mig?"