a magic life alone

7

kapitel 7

Två främmande män

Astrid väckte Maja. Hon sa att hon skulle klä på sig och komma så snabbt som möjligt till sin kantor. Efter 10 minuter klädde Maja på sig och gick ner. Det var helg och inga andra elever hade vaknat än. Som vanligt var det ganska mörkt i hallen, men Maja kunde varje våning, rum och trappsteg utan till.

Maja öpnade Astrids kontor. Där fanns Astrid och två andra män som hon aldrig hade sett innan. En var äldre än den andra, ungefär 50 år, den andra kanske 2 år äldre än vad Maja själv var? Den äldste mannens gråa ögon stirrade på henne och hans gråa hår var rufsigt. Den yngre stirrade också på henne med sina gröna genomborrande ögon. "Maja, det här är Gabriel och Lukas." sa Astrid. "hej" sa Maja lite blyg. "så det här är den berömda häxan, men hon är ju så ung" sa Gabriel den äldsta av dem, ganska förvånat. "Maja fyller femton nästa vecka." Sa Astrid och vände sig sedan mot Maja. "Gabriel och Lukas är från rådet, det som finns kvar av rådet iallafall." Gabriel tittade forskande på henne medan Lukas inte verkade intresserat alls. "Vi är här för att en trollkarl har kidnappat rådet och för att han vill ha dig och dina krafter. Det finns en liten grupp häxor och trollkarl som tar hand om saker medan rådet är borta. Vi har bestämd oss att du inte längre är säker här och att du måste gömma dig." Maja förstod att hon skulle vara säkrare någon annanstans än på skolan. Michael visste antagligen var hon befann sig, Men Maja anande att de höll något hemligt för henne.

Det var något annorlunda med dem, de fanns något mänsklig i deras ögon. Det hade inga andra häxor hon sett innan. Maja hade börjat se om en person var en häxa eller inte och Lukas och Gabriels ögon var annorlunda. De måste vara halv häxor som henne, men hon trodde att hon var den enda. "det är något annorlunda med er två. Är ni också halvhäxor?" Sa hon. Lukas verkade plötslig vara mycket mer intreserat av hennes och såg ganska förvånat ut. Gabriel log. "Jag märker redan att du kommer bli mäktig, men du har inte helt rätt, båda våra föräldrar var mänskliga. Därför har vi svaga krafter och blir sådana som vi vakter eller assistenter. Men du har en mänsklig och en trollkarl som förälder, så du är den ända riktiga halv häxan."

"Vart ska vi göra den då?" frågade Maja ivrigt att lämna skolan som hon helst aldrig ville se igen. dom hade pratat ganska länge om vad de skulle göra. Några häxor skulle göra en magisk formel på henne. Michael var mäktig och kunde spåra upp henne genom att använda sin magi, om de skulle göra en formel på henne skulle ingen kunna spåra upp henne. Men den trollformel var tillfälligt och skulle bara funka för några veckor. "Vi måste göra den så snabbt som möjligt, i byn är bästa stället. Där väntar en grupp häxor på oss. Men efter det är det bäst att du själv inte vet vart du ska åka."

Lukas verkade förakta henne. Men Maja förstod inte riktig varför. De åkte i en liten bil till byn, och kom till kafét som Maja hade varit i med Sara. Nu fanns det inga människor där. Maja blev förvånat när hon fick veta att det var en av rådens hus, Sara hade ju sagt åt henne att fly ifrån rådet. Kanske hörde någon vad Sara sagt, och blev hon straffat för det. Var hon än var hoppades Maja att Sara var oskadd. De gick genom en dörr i köket som lede till en lång trappa neråt. Trappan var trång och mörk. Det fanns bara några få lampor som lyste upp den. Maja blev rädd när hon insåg att de var påväg till källaren men hon vägrade att visa det till de andra. Trappan var så smal att Gabriel gick framför henne och Lukas och Astrid bakom henne. Det gjorde henne ännu mer skrämd. Nu kunde hon aldrig fly. Maja började undra om hon kunde lita på hennes faster.

Trappan ledde till ett stort rum som var ungefär tre meter högt och Maja var säkert att tre lastbilar kunde få plats där. Rummet var mörkt och lystes upp av några vaxljus. Fem personer vars Maja inte kunde se ansiktena på stod i en kring i mitten av rummet. Gabriel och Lukas ställde sig vid de andra. Det var helt tyst och Maja började ångra att hon följt med dem. "Du behöver inte var orolig" sa Astrid som om hon hade läst hennes tankar "Du måste stå i mitten." Maja gick till mitten och försökte att se så självsäker ut som möjligt.

Astrid ställde sig bakom henne så att alla stod i en cirkel omkring henne. Alla började prata samtidigt. Det var som om de pratade med en och samma röst. Maja kunde inte förstå vad de sa, det var ett språk men det verkade ändå bekant, Latin kanske? Först var det bara som en viskning men det blev allt högre. Vaxljusen började flamma högre och ljusare. Tills det blev outhärdlig. Maja kände att hennes öron började blöda. "Sluta" sa hon skräckslagen och kunde inte dölja hennes rädsla längre. Deras röster var som sirener som blev allt högre. De slutade inte, Maja höll sina händer före öronen. Sen var det som om någon drog henne mot golvet och hon ramlade på hennes knä. Hon skrek av smärta. Tårarna började rinna. Varför gjorde de så här mot henne? Hon var så rädd och olycklig.

Hon tänkte på allt som hänt sen hennes mamma dog. Hur rädd hon hade varit när vargarna attackerade henne. Hur hon känt sig varje gång nån såg på henne med förakt. Och då började förtvivlan ändra till ilska. Ljudet var fortfarande outhärdlig men hennes hat var starkare än smärtan. Hon ställde sig skakande upp på fötter. något försökte dra ner henne men hon stod emot. hon flämtade efter luft. Nu kunde hon urskilja en av häxornas ansikte och den såg häpen och ansträngt ut. Några av häxor och trollkarl ramlade på golvet. Då insåg Maja att hon kunde vinna, att hon kunde motstå. Men hon var för sent, de slutade plötsligt och det blev helt tyst. Men som Maja, flämtade alla efter luft och fyra av dem hade svimmat. Maja fick en våg av utmatning över sig. hon hade använt all sin krafter och nu var hon helt slut. Hon föll ihop på golvet och svimmande.