a magic life alone

20

Kapitel 20

Den ensamma vargen

Maja såg att de flesta träskulpturerna var vargar. De var antagligen Julias favorit djur. Maja hade inga favorit djur men hon har altid varit avundsjuk på fåglar för att de kan flyga, Maja vill också kunna flyga iväg och lämna allt efter sig. Maja satte sig på en stol medans Julia tog fram några verktyg och träbitar. "Hittar du alltid på berättelser om dina figurer?" Frågade Maja för att kunna småprata lite. Julia tog fram en mejsel. "Ja, jag brukar göra det. På det sättet har varje figur en bakgrund och jag tycker om att hitta på berättelser. Om man berättar lite om något man säljer är också chansen större att någon vill köpa det." Sa Julia och satte de sista verktygen på bordet. "Det du berättade om vargen lätt så verklig. Det var som om du visste hur det var att vara en varg." Sa Maja som en komplimang.

Julia tittade en stund på Maja och sa sedan "Det jag berättade lätt som en varg men i verkligheten handlar det om hur alla kan känna sig och jag tycker inte att ett djurs liv och en häxans skiljer sig så mycket åt. Både i djurens, människornas och häxornas värld gäller en regel 'döda eller bli dödat' i djurens värld är regeln kanske mer bokstavligt men det är samma sak i vår värld, ibland måste man spela spelet grym för att kunna överleva." Sa Julia lugn. Maja blev ganska förvånad över Julias svar, men hon visste att Julia hade rätt. "Okej, vad vill du skulptera?" Sa Julia efter en lång tystnad. Maja tänkte och sa "Jag vet inte, jag har aldrig gjort det här innan." Hon kollade på en träbit framför henne. "Kanske en blomma eller något." Sa Maja efter att ha tänkt liten efter. "Ja, det blir nog bra." sa Julia nöjd över Majas beslut.

Julia gjorde en fin men enkel blomma på bara några minuter och visade Maja steg för steg hur man gjorde. Det såg jätte enkel ut men Maja insåg redan snabbt att det inte var det alls. Första steget gjorde Maja redan fel men Julia hjälpte henne hela tiden och såg till att Maja skulle lära sig ordentligt. Maja hugade och skärrade och till slut fick hon nånting som skulle föreställa en blomma. Det såg faktiskt inte ut som en blomma alls men Maja var ändå ganska stolt, det var ju faktiskt första gången hon gjorde det. Maja tittade på Julia som log mot henne. "Jag tycker faktist att det gick jätte bra. Det var första gången du gjorde det och en blomma är också en av de svårare figurer att skulptera." Sa Julia stolt.

"Kanske ska vi gör nått enklare den här gången?" Maja nickade och frågade Julia vad hon tyckte de skulle skulptera nu. "En delfin kanske?" Sa Julia fundersam. "Visst." Sa Maja instämmande. Julia gjorde en delfin och visade steg för steg hur man gjorde. Efter det var det Majas tur och nu när hon visste vad hon skulle tänka på gick det redan mycket bättre. Det tog mycket längre tid för Maja än vad det gjorde för Julia och hennes delfin blev inte ens i närheten så vackert som Julias, men man kunde i alla fall se att det var en delfin. Maja kände att hon började förstå de viktigaste man skulle tänka på och Julia var hela tiden där för att påminna Maja vad det bästa sättet var.

Att skulptera fick Maja att minnas när hon var mindre och när hon brukade pyssla. Från när hon var så liten som hon kunde minnas tills hon var 7 år var pyssla och måla Majas favorit intresse. Då vek hon blommor av papper som hon klistrade på väggarna eller gjorde hon konstverk med tavlor, målar duk och naturligtvis med mycket färg. Hennes mamma älskade hennes konstverk och hängde upp dem i hela huset. Men när Maja blev åtta började hon rita istället för då kunde hon få med så mycket mer detaljer. När Maja blev elva hade hon även sålt några ritningar. Rita, läsa och naturen var Majas intresse sedan dess.

Maja kom inte ihåg varför hon började tycka om att läsa eller varför hon tyckte om naturen. Kanske hade det varit för att hon ville bli vuxen så snabbt människor inte tyckte hon var söt längre. När Maja var liten var det alltid hennes mål, att andra människor tyckte hon var söt. På det visset kunde hon få det hon ville helt enkelt för att man tyckte att hon var söt men när Maja upptäckte att hon började bli för gammal brydde hon sig inte längre och började hon dagdrömma om att vara vuxen istället. Att man fick bestämma själv vad man fick och inte fick göra.

Maja började på något själv utan att Julia visade hur man gjorde. De skulle båda göra vad de ville och fick inte se varandras innan de var klara. Maja ville verkligen ta tid att göra något fint så de bestämde sig att ta några timmar på det de gjorde. Julia satt på andra sidan av bordet men hon satt kartonger mellan dem så att det blev som en slags vägg. Det tog några minuter för Maja att komma på vad hon ville göra men hon bestämde sig snabbt att det hon skulle göra, skulle hon ge till Julia. Och efter att ha tänkt länge på det bestämde hon sig för att försöka göra en varg. Maja visste att det skulle bli svårt för hittills hade hon inte gjort något med många detaljer. Hon började att rita en fin varg som satt och ylade, det var hur det var meningen att det skulle vara och Maja önskade att hon skulle klara detta.

Maja började med att forma vargen och det gick långsamt men säker. medans hon jobbade började hon tänka på en berättelse som kunde passa till denna vargen. Och långsamt drev hennes tankar bort.

Vargen Maja gjorde var en ensamvarg. En ensam varg var en varg som drivits bort från flocken och det innebar ett ensamt liv utan familj, eller romantik. En flock ger en varg en mening med livet och utan flocken var det svårare att få mat och var det ett ständigt kamp för överlevnad. Men denna vargen var för envis att ge upp hoppet så han fortsatte att leta efter sin flock, där han hörde hemma. Men vargen hade redan letat länge och vintern var nära. Det var länge sen han åt och han visste att slutet var nära. Men han kunde inte ge upp. Oddsen denna vargen hittade sin familj var liten men slutligen efter att ha letat för så länge och nästan ha dött av svält hittade han sin familj, sin flock. När han hörde det välbekanta ljudet av dem han älskade blev han överlyckligt. Han, denna ensamma vargen hittade sitt hem, och han gjorde det med hopp, hopp på en bättre framtid. Majas bild visade honom i hans svagaste tid när han förgäves letade och ropade på sin familj. Men han klarade sig. Och Maja önskade sig att hon också skulle göra det.

Majas berättelse var klar samtidigt som hennes trädskulptur var det. Den var ganska grov och ojämn men hon lyckades ändå bättre än vad hon förväntat sig. Julia blev klar samtidigt som Maja och Maja visades hennes träskulptur först. Hon gav den till Julia och sa att hon gjorde den till henne. Hon berättade berättelse medans Julia granskade hennes figur. När Maja berättat klart tittade hon på Julia för att se vad hon tyckte. Julia kollade allvarlig medans Maja berättade sin berättelse, så Maja var ganska nervös på vad Julia skulle säga. Sen dök ett stort leende på Julias ansiktet och hon sa att berättelse var jätte fin och att vargen var jätte vacker. Maja var nöjd och slappnade av.