a magic life alone

31

Kapitel 31

En ny dag

Maja vaknade när någon slog henne lätt på kinden "Vakna" Sa en kvinno röst. "Är jag död" viskade Maja tyst för sig själv. "Nej men du var nära," svarade rösten. Maja insåg att hon stod upp och att hennes händer satt fast vid en kall väg. Maja ville säga något men hennes mun var alldeles torr "Vatten?" frågade hon kvinnan som antagligen stod framför henne. Maja ville inte öppna ögonen för hon var säker på att hon var tillfångatagen igen, om det inte var av killarna då av någon annan. Maja kände en kall vätska rinna i hennes mun. Och då började hon dricka ivrig. "Var är jag?" frågade Maja när kvinnan tog flaska ifrån henne. "Vart fick du halsbandet ifrån?" Frågade kvinnan utan att svara på frågan. Då öppnade Maja sina ögon och tittade in i kvinnans mörkgröna. "Jag fick den." Sa hon och blev rädd när hon märkte att halsbandet var borta. "Varför tog ni den ifrån mig?" Frågade hon rädd. "Vi tog den för att den inte är din, personen som den tillhör saknas och jag vill veta var du fick den ifrån." Sa kvinnan iskall.

Maja tittade frågande på henne. "Men den är min, jag fick den av en vän, han heter Lukas," sa hon förvirrad. Kvinnan kom närmare och höll Majas ansikte mellan sina händer medan hon tittade forskande på henne. "Vad heter du?" Sa hon med en ynklig röst. "Maja." När hon sa det släppte kvinnan Majas ansikte som om hon hade bränt sig och hon såg ut som om hon såg ett spöke. Utan att säga något lämnade kvinnan rummet och lämnade Maja ensam kvar. Maja hörde att dörren låstes och då var hon säker att hon var till fånga tagen igen.

Majas händer var fast kedjade vid en vägg. Hon var tvungen att stå men benen var för svaga och det kändes som om hon inte skulle kunna stå länge till. Hon hade druckit och det var varmt här men hon var inte utom fara än. Förutom att hon var en fånge skulle hon kunna dö av svält om hon inte åt något. Hon kunde även dö av sina sår som hade blivit infekterade. Majas kropp var svag och nu kunde hon inte stå längre. Hon hängde i sina armar men pågrund av såren gjorde det fruktansvärt ont och kändes det som om hon drog hennes armar ur led.

Efter en kvart av att hänga på det sättet öppnades dörren igen. Fem människor kom in men Maja såg för suddig för att se ansiktena. De var tre män och två kvinnor. "Ta ner henne." Sa kvinnan som hon såg tidigare. Två av männen gick fram till henne och tog bort kedjorna från handlederna. Maja sjönk ner på golvet för att benen inte orkade bära henne. Majas syn blev allt suddigare när en av kvinnorna kom fram till henne och höll hennes ansikte mellan fingrarna. "Maja," viskade en bekant röst, men Maja kunde inte sätta fingret på vem det var; hon såg allt suddigare och det sista hon hörde var att den bekanta rösten sa "Ta henne till en läkare, hon har varit i skogen på mer en två veckor, det här är verkligen är Maja Aurora."

Första gången Maja vaknade tvingade någon henne att äta. Maja smakade inte ens vad det var eftersom hon somnade en minut senare. Andra gången var Maja vaken lite längre. Hon såg att hon låg i ett vit rum som antagligen var ett sjukhus. Hon kände att hon hade förband om armen, foten, magen och huvudet. Med fingrarna drog hon plåstren hon hade i ansiktet och den största var på näsan. På sängbordet stod ett glas vatten och efter hon drack upp det blev hon jätte trött och somnade hon igen.

Tredje gången hon vaknade satt någon bredvid henne. "Stella?" Sa Maja förvirrad. När personen kom närmare såg hon att hon såg rätt och att det var Stella. Maja var mållös och kunde inte få fram ett ord. "Hej" sa Stella och log, Maja såg att det fanns oro i Stellas ögon och det gick upp för henne att hon borde se ganska hemsk ut. Maja tittade på sig själv och såg att hon hade sjukhus kläder på sig. Och första tanken hon fick var 'vem har klädd på mig'. Maja ville sätta sig upp men fick med direkt ont i hela kroppen. Stella såg att hon hade ont och sa att Maja skulle lägga sig ner och att hon skulle gå och hämta en läkare. När Stella gick gick det upp för Maja vart hon var någonstans. Hon hade klarat det, hon var i Anjas läger.

Efter några minuter kom Stella tillbaks med en ung kvinna. "Godmorgon Maja, vi är verkligen glada att du är här," sa hon glatt. "Du har sovit länge," sa hon skämtsam. "Hur länge har jag sovit då?" Frågade Maja nyfiken. "Fyra dar, din kropp var utmattad och du hade en rejäl hjärnskakning." Fyra dagar, hade Maja verkligen sovit så länge? Hon kände sig fortfarande ganska trött. Maja visste redan svaret men ville vara säker. "Var är jag?" Frågade hon. "Du är i Castra, Lägret. Du kom hit Maja, du klarade det." Sa Stella stolt. Maja var glad att hon äntligen var där, hon hade ju också jobbat hårt för att komma ditt. Stella harklade lite "Det enda vi inte fattar är hur du överlevde, vi trodde att du var död." Sa hon sorgsen. Majas hand for upp till brännmärket Sam och Oscar gett henne, hon kände sig yr. Båda Stella och läkaren tittade medlidande på henne.

läkaren hette Ann och gav henne något mot smärtan. Maja var jätte hungrig och en halvtimme efter hon vaknade kom någon med mat, och inte vilken mat som helst men pannkakor med bacon, hennes favorit! Helst ville Maja proppa in sig allt eftersom hon var så hungrig. Men hon visste att hon skulle kräka ut allt igen och hon ville inte se ut som en gris. Men hon misslyckades antagligen med detta för mannen som gav henne maten tittade ganska orolig på henne medans hon åt. Efteråt drack hon några glas mjölk men var fortfarande hungrig. Så andra gången, några timmar senare, åt hon upp allt lika snabbt. Det Ann gett henne hjälpte inte , varje gång hon rörde på sig gjorde det ont. Mest av allt hade hon huvudvärk och ont i ansiktet. Därför sov hon det mesta av dagen.

När hon vaknade för den tionde gången i rad ville hon försöka gå till badrummet för att gå på toa men när fötterna fick vikten på sig föll hon ihop. Hon försökte klättra upp i sängen men det gick inte. Sen kom Ann in och hjälpte henne upp. "Jag glömde att säga att du antagligen inte kommer att kunna gå på en vecka och du måste vila. Din kropp har fortfarande mycket kvar att läka." Maja satt andfått på sängen, det kändes som hon sprungit en maraton. "Men hur ska jag gå på toa då." Frågade hon lite hjälplöst. Ann tog en rullstol som stod vid väggen. Hur kunde Maja ha missat den? Ann hjälpte henne in i stolen. "Måste någon hjälpa dig" frågade Ann artig och Maja svarade snabbt "Nej det behövs inte, det går bra." Ann tittade skeptisk på henne "Är du säker?" Maja visste att Ann ville hjälpa men hon ville inte få hjälp att gå på toa. "Ja, visst. Var är toaletterna?" Sa hon medans hon rullade sig själv ut ur rummet. "Genom hallen och sen till vänster." Ropade Ann när Maja nästan var utom hörhåll. När Maja äntligen hittade toaletten var hennes armar jätte trötta och det svåraste kom nu. Hur skulle hon komma från rullstolen på toan?