Everything has changed - The Fooo fanfiction

Del 25

Emelies perspektiv:

Tårar, ben and jerry’s och the last song var det som beskrev resten av min dag som bäst. Jag hade bara tänkt ligga ensam i sängen och stirra in i teveskärmen medan jag åt av glassen jag hade fått med mig hem för någon dag sedan. Felix var säkert med den där tjejen och de andra killarna ville väl inte slösa sin dyrbara tid på mig efter hur jag betett mig mot dem. Inte för att jag ångrade mig så speciellt mycket men det hade ändå varit skönt att ha dem nu när jag inte hade någon annan.

- ÄTER DU GLASS UTAN OSS? hörde jag någon ropa i dörröppningen sedan så hoppade tre killar på mig. Oscar, Ogge och Omar, så klart. Helst ville jag ha Felix här men det fick duga med de andra. 

- Ja men ni vill ju ändå inte vara med mig så det är väl lika bra om jag bara ligger här utan att störa er i ert tretusenfemhundra gånger roliga liv, svarade jag samtidigt som jag försökte kravla mig ur deras grepp. 

- Vi vill vara med dig, sa Omar glatt samtidigt som han flyttade på sig lite för att han såg att jag ville komma ur deras grepp. När jag var helt loss så kröp jag intill väggen och la mig där.

- Tänk om jag inte vill vara med er då? sa jag och knuffade i Oscar som låg precis bredvid mig. 

- Ja men då får du väl helt enkelt stå ut med att vara med oss, svarade Oscar samtidigt som hans hand snuddade lite vid min, den rörde sig försiktigt upp mot min mage och sedan började han kittla mig. Jag låg helt klart i underläge eftersom Ogge och Omar också bestämde sig för att kittla mig. 

- s-s-s-luta, stammade jag fram men de lyssnade inte på mig utan de fortsatte. Efter att de hade kittlat mig i närmare femton minuter så gav dem upp och vi alla la oss platt ner i sängen helt utmattade. Det här kändes så himla bra men så dåligt ändå. 

- En fråga bara, vart har ni Felix och varför är ni här? frågade jag samtidigt som jag lutade mig mot väggen. 

- Det där var två frågor, rättade Ogge till mig.

- Jaja ordmärkare men svara på mina frågor nu då! sa jag och slog till Ogge lite löst på axeln. Han räckte ut tungan mot mig och sedan bröt vi båda ut i gapskratt. 

- Felix är med den där tjejen, Hannah tror jag att hon hette och vi skulle egentligen bara åka hit för att hämta några kontroller innan vi skulle åka vidare hem till Oscar för att spela. När vi kom hit så hörde vi att teven var på här uppe så vi gick för att kolla vem det var som var här, svarade Ogge. Det gjorde ont i hjärtat när jag hörde att han var med Hannah istället för mig men jag kunde inte hindra honom, han hade en egen vilja. 

- Ja men om ni vill spela så kan ni ju åka till Oscar, det är helt lugnt för mig, sa jag och log mot dem. 

- Nej vi vill vara här med dig bästis, sa Omar samtidigt som han la sitt huvud i mitt knä. Han var som en liten bebis, vår lilla bebis. Utan att tänka på vad jag gjorde så började jag dra mina fingrar genom hans hår. 

- Åh det där var sköööööönt! sa han och fnissade lite åt att det kittlades en aning i hårbotten. 

- Amen om ni ska vara här med mig så kanske ni vill göra något? Jag hade personligen bara tänkt ligga och titta på film här men vill ni göra något annat så kan vi göra det, sa jag. Oscar ställde sig upp på golvet och gick bort mot hyllan där jag hade mina DVD och Blu-ray filmer. 

- Den här kan vi se! sa han och höll upp någon film från 2010 som jag inte ens visste att jag ägde. Alla nickade som svar, han bytte skivorna i DVD spelaren och sedan så startades filmen. Handlingen var väl sådär, inte den bästa filmen jag sett men det funkade. Hela filmen så låg Omar med telefonen i handen och skrev med någon, han var så hemlighetsfull för så fort man frågade vem det var han skrev med så svarade han att det inte var någon. 

- OMAR ÄR KÄÄÄÄÄÄÄR! ropade Oscar när han äntligen hade fått tag på Omars telefon. 

- Du messar fortfarande med den där Sandraaaaaaaa, sa Oscar retsamt och man kunde se hur Omars kinder fick en liten rödare ton. 

- Jag är inte kär, vi är bara kompisar, förklarade Omar men det var inget som någon av oss riktigt trodde på. Efter en stund så slet han tag i telefonen och la ner den i bakfickan på de ljusblåa jeansen han hade på sig. 

Felix perspektiv:

Hannah var inte rolig att umgås med alls men jag lät henne ändå följa med mig hem eftersom jag ville se Emelie lite smått avundsjuk och även bevisa för henne att jag också kunde gå vidare efter vårt uppbrott förra året. Hela vägen hem så skröt Hannah om hur mycket pengar hennes pappa hade och hur mycket grejer hon hade som ingen annan hade. Ska jag vara ärlig så lyssnade jag bara lite halvt. Hon envisades om att hålla min hand hela tiden och direkt när jag släppte hennes hand så greppade hon tag om den igen. Väl hemma så såg jag att dörren var upplåst vilket betydde att Emelie var hemma. I hallen så stod fyra par skor, Emelies och tre par andra skor som förmodligen tillhörde tre killar eftersom de såg ut att vara i storlek 42 och uppåt. Hannah hängde av hennes skinnjacka på krokarna och ställde ifrån sig hennes ballerina skor bredvid Emelies låga Converse som egentligen skulle vara vita men skiftade mer i någon brun-svart-grå färg. Jag och Hannah gick uppför trappan och bort mot mitt rum, Emelies dörr var öppen så jag passade på att bara se vilka hon var med innan jag slank in på mitt rum. Inne i hennes rum så såg jag inga mindre än Oscar, Ogge och Omar ligga och skratta på hennes säng. 

- VAFAN GÖR NI HÄR? nästan skrek jag ut till dem. Hannah hade sagt att hon var med några killar men inte att hon var med MINA killar. De kunde i alla fall ha ringt mig och sagt att de var med Emelie så jag också fick vara med. 

- Ja, vad ser det ut som? Vi umgås med din syrra, svarade Oscar som låg halvt utsträckt över sängen. 

- Kliv ner från hennes säng nu på direkten och försvinn, försvinn långt bort härifrån! sa jag argt och pekade med handen mot trappan. Jag slängde en blick bakåt och såg att Hannah stod och storflinade åt mig. 

- Du kan också dra åt helvete Hannah precis som killarna, sa jag argt. 

- Felix du måste låta mig få ha vänner också! Du måste fatta att de här killarna är mina killar, mina bästa vänner, sa Emelie argt samtidigt som hon kröp upp så hon låg sida vid sida med Ogge. 

- Ja men det är inte så lätt att låta dig vara ensam med dem när jag vet precis hur de känner för dig, fräste jag åt henne. 

- Kan du bara sluta! sa Emelie argt samtidigt som hon reste på sig från sängen och stack nerför trappan. Hannah som jag hade bett dra åt helvete stod fortfarande och flinade vid öppningen till mitt rum. 

- JAG HATAR DIG FELIX! hörde jag Emelie ropa nerifrån och sedan smälldes ytterdörren igen hårt.

___________

ÄNTLIGEN ETT TILL KAPITEL! Jag har haft så fullt upp den här senaste veckan men jag lovar att det kommer bli bättre från och med nu. Ska redan nu sätta mig och klura på nästa kapitel så vi får se om det kommer imorgon eller kanske redan ikväll!

Som ni alla förstår så går skolan först även fast jag hellre vill skriva, så jag vet faktiskt inte hur det blir med uppdateringen under nästa vecka. Vi får hoppas på det bästa helt enkelt! 

/Linnea