Everything has changed - The Fooo fanfiction

Del 15

Emelies perspektiv:

Felix tyckte från en början att det var mitt fel att vi hade fått dåligt med sömn de senaste nätterna men det var faktiskt inte bara mitt fel. Om han inte hade glömt att de hade ett gig så skulle vi aldrig vara i den situationen som vi är i nu. 

- Kan du gå ut och hämta in posten, sa jag till Felix efter en stunds tystnad. 

- Det skulle ju du göra, svarade Felix och tittade på mig retsamt. Visst mamma hade sagt att det var en utav mina sysslor men på något sätt så tyckte jag att det var mest rättvist att Felix gick ut och hämtade in posten efter allt jag gjort för honom. 

- Ja, men någon gång kan väl du göra något för mig? sa jag och gick in i vardagsrummet. Felix gav med sig efter ett tag och gick ut till brevlådan. När han kom in så stod han och stirrade på ett brev med stora ögon. 

- Emelie kom! ropade han, jag hoppade upp ur soffan och sprang mot honom. Jag slet brevet ur hans hand och tittade på brevet.

- Till mina underbara barn Felix och Emelie, stod det på första sidan. Jag sprättade upp kuvertet och tog upp brevet som låg inuti.

- Här med bjuder vi in er till Fredrik och Magdalenas bröllop den 7 juli klockan 13:00, läste jag högt för Felix. Han stirrade på mig och sedan på brevet. Han slet kuvertet ur min hand och hittade ett till brev som låg där i. 

- Mina kära små barn! Den 6 juli så kommer jag och hämtar upp er och sedan så kör jag ut er till vårt fina landställe där ni kommer få träffa er nya styvmamma Magdalena och hennes barn. Jag har redan fixat uppsydda kläder som ni ska ha på bröllopet så ni behöver inte åka och köpa er några nya bröllopskläder. Vi ses snart, kram er far Fredrik Sandberg Enestad, läste Felix högt för mig. Mitt hjärta hoppade till när han sa namnet i slutet. 

- Vänta ge hit den! sa jag till Felix och slet brevet ur hans hand, jag läste sista raden om och om igen.

- Vad heter Oscars mamma? frågade jag Felix.

- Hon heter Magdalena, svarade han och slet brevet ur min hand och läste sista raden på brevet en gång till för sig själv. Han tittade upp från brevet och sedan drog han upp telefonen från bakfickan.

- Vänta Felix! Säg inget till Oscar än, vi vet inte om det här är ett skämt, sa jag och tog telefonen ifrån honom. 

Oscars perspektiv:

Jag, Ogge och Omar satt hemma hos mig och spelade tv-spel efter att vi hade kommit hem från dansstudion. Omar och Ogge satt och spelade en match mot varandra på fifa och samtidigt så satt jag med telefonen och kollade min instagram och twitter. Jag såg att Felix hade lagt upp en bild på han och Emelie och i bildbeskrivningen så stod det ”vi är i chock”. Jag satt och betraktade bilden på Emelie och Felix en stund. Emelie såg ut som en Felix i tjejformat eller vad man säger. Det enda som skiljde dem åt var att Felix såg lite mer maskulin ut jämfört med Emelie.

- Oscar kan du komma ut till mig, jag har en viktig sak jag ska berätta för dig, ropade min mamma till mig. Jag gick ut från mitt rum och in i köket där mamma stod och höll om en helt okänd man. 

- Det här är din nya styvfar Fredrik, sa mamma till mig. Jag gick fram till honom och gav honom min hand.

- Oscar, sa jag artigt och tittade på honom en gång till. Jag kände igen ansiktet, han var lik någon men jag kunde inte komma på vem det var.

- Vi ska gifta oss om några veckor, sa mamma och kysste Fredrik på munnen. Jag blev chockad, skulle min mamma gifta sig? Hon måste ha kommit över pappas död väldigt snabbt och lätt. 

- Vad trevligt, hur länge har ni varit tillsammans? frågade jag och log lite halvt glatt mot dem. 

- Några månader, svarade Fredrik samtidigt som han drog mamma närmre sig. 

- Har du några barn? frågade jag samtidigt som mitt hjärta slog i 180. 

- Jag har två snart tre barn, svarade han.

- Vänta lite nu? Har du snart tre barn och hur gamla är de? frågade jag och tittade på mamma lite snabbt. Jag såg att hon gav mig blicken ”sluta fråga så mycket och bete dig som en artig ung man” men jag struntade i mammas blick.

- Jag har tvillingar som är i din ålder och sedan så är din mamma gravid med en liten flicka, svarade han och klappade mig på axeln. Det var inte förrän då som jag insåg vem han var. Jag kände igen hans ansikte ifrån kortet som stod inne i Emelie och Felix vardagsrum. Var Fredrik deras pappa eller vem var han egentligen?

- Kan ni ursäkta mig en stund, jag måste gå på toaletten, sa jag och gick in på toaletten. Jag plockade upp min telefon och började skriva ett sms.

- Möt mig i parken om 20 minuter, skickade jag till både Emelie och Felix. När jag hade skickat iväg smset till dem så låste jag upp toalettdörren och sprang in på mitt rum där Omar och Ogge satt. Jag sa inte ett enda ord till dem utan jag vinkade bara åt de och visade att jag behövde prata utanför huset.

- Jag drar ut och träffar några kompisar, ropade jag till mamma som stod och höll på med maten tillsammans med Fredrik. 

- Okej men kom hem om en timme, jag och Fredrik har bjudit över dina nya syskon hit på middag. Omar och Ogge får så klart också äta här om de vill, ropade mamma tillbaks till mig. Jag slängde igen dörren bakom mig och började springa mot parken med killarna efter mig. 

- Vad händer Oscar? ropade Ogge som redan var ikapp mig. Han försökte lugna ner mig men jag bara sprang fortare.

- Du får veta när vi kommer fram till parken, svarade jag samtidigt som jag sprang ännu snabbare. När vi var framme i parken så satt Emelie och Felix på en parkbänk och pratade med varandra. 

- Är det sant att min mamma och er pappa ska gifta sig? ropade jag när vi började närma oss dem. 

- Ingen av oss har pratat med vår pappa sedan han flyttade ut men nu helt plötsligt så ringde han och bjöd oss på middag med hans nya kärlek, svarade Emelie och gav mig ett inbjudningskort till bröllopet. Jag läste det om och om igen, så det var alltså sant min mamma skulle gifta sig med Emelie och Felix pappa.