Everything has changed - The Fooo fanfiction

Del 17

Felix perspektiv:

Ibland önskar jag verkligen att jag inte hade 100 tjejer som springer efter mig varenda dag. Jag vill vara normal, jag vill kunna sitta på tunnelbanan eller i parken utan att folk sneglar på mig eller vill ta en bild med mig. Jag såg att Emelie inte gillade att det var så många som hängde efter oss när vi skulle gå på tåget men det fanns inget jag kunde göra. Om man vill vara känd så måste man stå ut med det också. 

- Vill du ha något att äta? frågade jag Emelie när vi satt på tunnelbanan mot studion.

- Nej det är bra just nu, svarade hon samtidigt som hon började rota i hennes väska efter hennes telefon. När hon hade hittat hennes mobil och hennes hörlurar så satte hon in den ena hörluren i sitt öra och den andra i mitt. Vi satt och lyssnade på en del låtar innan vi skulle av och jag måste bara säga att jag och Emelie inte har samma musiksmak alls. Den musiken vi lyssnade på skulle jag aldrig falla mig in i att lyssna på själv.

- Kom! Hit ska vi, sa jag till Emelie och drog in henne på en gata. Jag visade henne vägen in till vårt kontor där hela gänget redan var samlat. 

Emelies perspektiv:

- Felix, du vet vad vi har sagt om att ta med flickvänner till studion. Det här är vår arbetsplats och inte en fritidsgård, sa en kille som jag tror hette Daff men jag var inte riktigt säker.

- Vänta lite, jag är inte Felix flickvän jag är hans tvillingsyster, svarade jag och tittade på honom. Killen granskade mig från topp till tå förvånat. 

- Varför har du aldrig sagt att du har tvillingsyster Felix? frågade han och tittade på Felix.

- Om jag ska vara ärlig så var det för att jag skämdes så hårt över att ha en syster som henne, men vi är sams nu och jag älskar henne mer än allt annat, svarade Felix och drog mig närmre sig. Jag kunde inte göra något annat än le lite smått. Vad hade han precis sagt? Sa han att han älskade mig, det trodde jag verkligen inte. Mina tankar släppte när jag såg att Omar kom in i rummet.

- Älsklings Omar! ropade jag och gav honom en lång kram. När jag precis skulle släppa greppet om honom så upptäckte jag att Omar nästan hade somnat på min axel. 

- Trött? frågade jag samtidigt som jag släppte greppet om honom.

- Har sovit typ 3 timmar under natten så ja, jag är ganska trött, svarade han och satte sig vid det stora konferensbordet. Jag satte mig bredvid honom och sedan så flätade vi ihop våra fingrar med varandra. Man kunde känna hur Oscar och Felix blickar brände i nacken på mig, blickar med inget annat än avundsjuka och hat. 

- Så grabbar och flicka, är ni taggade på konsert? frågade killen som inte hade presenterat sig för mig än. 

- DET ÄR KLART VI ÄR DAFF! ropade killarna i kör, jag hade rätt han hette Daff, gulligt namn. Killarna fortsatte prata om helt onödiga grejer som inte rörde mig alls. 

- Här har vi era scenkläder, sa en tjej som hade presenterat sig som Michaela under mötet. Hon tog fram fyra stora påsar med kläder och gav en påse var till killarna. 

- Du skämtar med mig? sa Omar när han öppnade hans påse med kläder. Han höll fram en rosa tröja med fjärilar på och alla killarna bröt ut i gapskratt fram till de såg att de hade precis likadana kläder i sina egna påsar. 

- Klart jag skämtade med er, här har vi era kläder, sa Michaela samtidigt som hon körde in en stor klädställning i rummet vi var i. På ställningen hängde det kläder som var mer i killarnas stil.

- DEN HÄR SKA JAG HA! ropade Felix samtidigt som han slet åt sig en stor baseball jacka. 

- Men ge dig Felix, den skulle ju jag ha, gnällde Omar och gav honom en sur blick.