Everything has changed - The Fooo fanfiction

Del 7

Fortfarande Felix perspektiv:

På den fösta lappen så stod det vilka sysslor som skulle göras i hemmet, det var så typiskt att mamma skulle ge oss arbetsuppgifter när hon for iväg på en resa till Portugal. Så fusk! ”Egentligen borde jag och Emelie ha fått åkt” tänkte jag för mig själv samtidigt som jag läste vad som stod på första lappen. 

- Felix tar hand om tvättning av kläder, dammsugning av båda våningarna och även urplockning av diskmaskinen. Emelie går ut med soporna, ställer in grejer i diskmaskinen, plockar in posten, viker tvätten och ser till så att Felix inte sitter uppe och spelar tv-spel för länge. Båda tar hand om handling och matlagning, haha Emelie får mer arbete än mig tänkte jag för mig själv innan jag läste det sista som stod på lappen. 

- Det är viktigt att ni sammanställer alla kvitton och kontoutdrag, jag vill veta precis vad alla pengar har gått till efter den här månaden och sedan så är det skräpmats förbud på vardagar. Vad var det för regel ny regel? Jag får väl äta skräpmat om jag vill tänkte jag för mig själv innan jag började läsa på den andra lappen. Jag hann bara läsa den fösta delen utav lappen där mamma hade skrivit en hel kärleksförklaring till oss innan Emelie kom in i mitt rum igen.

- Jag bjöd över killarna på middag ikväll, måste prata med er alla, sa Emelie och tittade på mig. 

- Ja, det kanske behövs, sa jag och räckte fram lappen till Emelie. Hon tog emot lappen och gick ut ur mitt rum. Jag förstod verkligen att hon var förbannad på mig, men vad skulle jag gjort? Jag kunde inte direkt spola tillbaks tiden till den dagen vi blev upptäckta utav vårt skivbolag. Jag kände mig som världens idiot, vad hade jag gjort egentligen? Hålla en sådan här sak borta från min syster. Fast det var ändå inte så konstigt att jag inte hade sagt något till henne då eftersom vi inte ens kunde föra en normal konversation med varandra under den tiden. Vi ignorerade varandra för det mesta, den enda gången vi kunde prata med varandra lite normalt var när vi var i dansstudion.

Emelies perspektiv:

När jag gick in i Felix rum och berättade att jag hade bjudit över killarna på middag så svarade han inget speciellt. Jag trodde helt ärligt att han skulle svara på ett helt annat sätt eller i alla fall låta lite osäker. Fast vad vet jag, han kanske inte skämdes över att han inte hade berättat för mig. Jag gick ut ur Felix rum och lämnade alltihop bakom mig, fortsatte in i mitt rum och tog på mig mina hörlurar, kopplade in dem i min telefon och la mig på sängen och lyssnade på musik. Helt plötsligt så blev det reklam på Spotify vilket aldrig tidigare hade hänt mig.

- Eyyo The Fooo! Felix Sandman, Omar Rudberg, Oscar Enestad, Oscar O.G Molander här! Snart så släpper vi äntligen vår första platta så skynda er in på vår hemsida och lyssna på 30 sekunder utav alla låtar, puss, sa dem på reklamen. Det tog ett tag för mig att fatta vad som precis hade hänt och vad dem sa. Jag gick i alla fall in på deras hemsida och lyssnade på deras låtar. Jag hörde att det var precis samma låtar som jag hade arbetat med under året.

- FELIX! skrek jag högt och tydligt. På två sekunder så var Felix inne i mitt rum.

- Vad är det? svarade han förskräckt.

- Så ni har fått egen reklam på Spotify? sa jag jätte surt och gick mot Felix med bestämda steg.

- Hörde du den? sa Felix och tittade på mig besviket.

- Ja och inte nog med det ni har använt mig som någon jävla slav som ska göra all koreografi till era låtar. Vad tänker ni ärthjärnor med egentligen? sa jag jätte surt samtidigt som jag slog till Felix på kinden så hårt jag bara kunde. 

- Men tagga ner lite grann nu alltså! Det är väl inte direkt världens undergång att du har fått dansat till vår egen producerade musik? sa Felix och vände sig om. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag ta tag i han igen snabbt eller skulle jag låta han gå. Egentligen så kunde jag inte vara arg på honom för evigt men han hade sårat mig riktigt hårt den här gången.

När klockan började närma sig halv 5 på kvällen så hade jag börjat smälta allt så jag tog och reste mig ur sängen och gick mot min garderob. Jag plockade fram kläder som jag skulle ha på mig under kvällen och sedan så gick jag ner. Jag hade sedan innan fixat maten till kvällen så egentligen var det bara att sätta in allt i ugnen. 

- Ska jag hjälpa till med något? hörde jag en röst säga från vardagsrummet.

- Nej det behövs inte, svarade jag samtidigt som jag plockade ner tallrikarna från skåpet.

- Säker? hörde jag rösten säga igen.

- Ja, jag är helt säker, svarade jag och började ställa fram tallrikarna på bordet. 

- Då är det väl lika bra att jag åker hem till Göteborg igen, hörde jag rösten säga igen. Jag vände mig om och såg att Omar stå där med armarna i kors. Han öppnade armarna fort och tittade på mig.

- Åh vad jag har saknat dig Omar, sa jag och sprang mot hans famn. Precis i sista sekund kom jag på att jag var arg på honom men jag kramade honom ändå.

- Jag har saknat dig med älskling, svarade Omar samtidigt som han tryckte mig närmre hans kropp. 

- Här var det kramkalas, hörde jag Oscar säga samtidigt som han skrattade. Jag släppte taget om Omar och kastade mig i Oscars armar.