Everything has changed - The Fooo fanfiction

Del 8

Fortfarande Emelies perspektiv

- Här var det kramkalas, hörde jag Oscar säga samtidigt som han skrattade. Jag släppte taget om Omar och kastade mig i Oscars armar. Hans kramar var de mysigaste kramarna någonsin, hans kramar slog till och med Felix kramar konstigt nog.

- Har saknat dig jätte mycket, sa jag till Oscar samtidigt som vi kramades.

- Jag har saknat dig med hjärtat, svarade Oscar och tryckte mig ännu närmre hans kropp. Fjärilarna flög runt i magen när han höll om mig, allt kändes så otroligt underbart. När alla vi hade kramats så kom Felix in i rummet och alla blev jätte tysta.

- Oj förlåt för att jag förstörde stämningen, sa Felix och gick mot kylen.

- Du förstör inget älskling, sa Oscar och kramade Felix bakifrån. Det kändes som att inget hade förändrats mellan oss, allt var precis som det alltid hade varit. 

- Men vänta, vart är Ogge? sa jag förvånat och gick mot spisen. 

- Han kommer snart, svarade Oscar och log. Efter ett tag hörde jag hur det knackade på dörren och Felix sprang direkt för att öppna. När Felix hade släppt in personen hörde jag hur de viskade om något där ute. Sedan så blev det helt tyst. Någon smög sig på mig bakifrån och satte händerna för mina ögon. 

- Gissa vem? sa han när han hade lagt händerna för mina ögon.

- Ogge, sa jag och vände mig om och omfamnades utav honom. Nu var allt verkligen som förut. 

- Ja men välkommen till bords, sa jag och ställde fram maten på det ovala bordet i vårt kök. 

Felix perspektiv:

Allt kändes bra när alla var på plats, det kändes som att vi hade spolat tillbaks tiden ett år då vi fortfarande umgicks utanför dansen. Man kan säga att vi splittrades när Omar flyttade från oss, det var han som fick oss att hålla ihop. Det var väldigt tyst under tiden vi åt middag och jag kände oro i luften.

- Så vad tyckte ni om maten? frågade Emelie och tittade upp från hennes mat. Jag mötte hennes blick igen och jag var helt fast igen. 

- Jätte gott, du är verkligen super duktig på att laga mat, sa vi alla i kör och fortsatte äta på vår mat. 

- Jo, Emelie det är en sak jag måste säga, sa Oscar och tittade på henne. Jag såg att Emelie sneglade lite på mig innan hon svarade Oscar.

- Ja, vad är det? svarade Emelie och tittade tillbaks på Oscar. 

Oscars perspektiv:

När Emelie tittade in i mina ögon så började mitt hjärta bulta snabbare för varje slag det slog. Jag hade aldrig sett henne på något annat sett än som en utav mina bästa vänner men helt plötsligt hade jag börjat ändra uppfattning. Hon var så vacker, den vackraste tjejen jag någonsin sett. 

- Oscar? Vad är det? sa hon en gång till samtidigt som hon tittade på mig med hennes djupblå ögon. 

- Du har så vackra ögon, sa jag och såg hur alla killarna och Emelie började stirra på mig. Jag hade verkligen gjort bort mig för all framtid. Hade jag verkligen sagt att hon hade vackra ögon inför alla? 

- Oj, sa jag det där högt? sa jag och blev jätte generad. Alla började skratta åt mig. 

- Bror tagga ner nu, du behöver inte ragga på min syrra första dagen min mamma är borta, sa Felix när alla hade börjat lugna ner sig från skrattanfallet. Jag såg att Felix gav mig en riktig mördarblick under tiden alla skrattade. 

- Oscar dina ögon är också jätte fina, svarade Emelie och blinkade med ena ögat mot mig. Jag kunde inte förstå att hon sa det till mig, tänk om hon ändå vore min, men undra vad Felix skulle säga. Nej, jag kan inte tänka så, Emelie är min bästa vän, hur skulle det egentligen se ut om jag blev tillsammans med henne? Sedan skulle väl Felix bli besviken eftersom Emelie en gång i tiden var hans tjej. 

Omars perspektiv:

Vad hände egentligen precis? Sa Oscar verkligen att Emelie hade vackra ögon? Han är inte riktigt klok. Tänk om Oscar och Emelie skulle bli tillsammans, det skulle bli jätte konstig stämning i gruppen och tänk vad konstigt det skulle bli för Felix att se hans ex eller ska man säga tvillingsyrra vara tillsammans med hans bästa vän.

- Jag kan ta över det Oscar hade tänkt säga så vi kommer någon vart, sa jag och tittade ut över bordet. Jag försökte ignorera att fastna i Emelies ögon men det var inte så lätt.

- Ja, gör det Oscar verkar ju ha fullt upp med annat, sa Ogge och skrattade lite lätt.

- Jo, det är såhär Emelie, vi är jätte ledsna över att vi har hållit allt hemligt för dig. Vi visste bara inte hur du skulle reagera, sa jag samtidigt som jag såg att Emelie började vrida sig i stolen lite. Det såg ut som att hon blev riktigt obekväm i situationen. 

- Jag tänker säga samma sak som jag sa till Felix, sa Emelie och tittade på oss med en ledsen blick. 

- Jag är absolut inte arg på er, jag är bara besviken på att ni inte ville säga det till mig. Jag hade varit jätte glad för er skull om jag hade fått reda på det direkt men nu vet jag faktiskt inte längre, sa Emelie och tittade ledset på oss alla. 

- Vi är verkligen hemskt ledsna, sa Oscar och tittade ner i bordet.

- Jag trodde vi var bästa vänner, jag trodde vi sa allt till varandra men jag kanske bara fick fel uppfattning av det hela. Killar, vi har känt varandra sedan vi gick i lågstadiet! sa Emelie och reste sig från bordet och började duka av.

- Du har inte berättat för oss att du har legat med hälften av alla killar på högstadiet sen vi gjorde slut, sa Felix lite smått surt samtidigt som han hjälpte Emelie med att duka av bordet. Va? Vad sa Felix egentligen? Har Emelie legat med hälften av alla killar på högstadiet? Det trodde jag verkligen inte, hon som var en så fin tjej. Fast det är klart tjejer som hon får ju all uppmärksamhet på sig av alla killar och då är det lätt att få ett ligg.