Va skjer med Noora og William? (SKAM)

TIRSDAG 09:36

"Hva har skjedd med deg?"

Ett leksamt flin speglades på Evas läppar innan Vilde hunnit uttala orden. "Jeg tror jeg kan forestille meg hva som skjedde" svarar hon på Vildes funderingar samtidigt som hon ser ner på mig med stolthet. Som att hon på avstånd ger mig en bestämd klapp på axeln medan hon gratulerar mig in i vuxenlivet. 

Jag hade lyckas att dölja William och min relation länge för mina vänner men den fysiska baksmälla som hans sexuella ageranden innebar skulle kräva rullstol för att dölja. Jag upplevde inte den lösningen som vidare diskret med tanke på att jag då skulle behöva ljuga fram en bilolycka eller något pinsamt ögonblick där jag lyckades bryta foten. Att vandra försiktigt men smärtsamt framåt samt använda polotröja kändes som det simplare. 

Alternativet där jag ligger kvar i sängen tillsammans med William lockade dock. Fårskallen som jag fortfarande kallade pojkvän hade dock övertalat mig och tvingat mig för att han tänkte på min framtid. Jag tänkte att han skulle bli rik så jag slapp räkna procent just nu och senare i form av prissänkta varor. Samtidigt så visste jag att det var min ovilja för matematiklektionen som talade. Hans ögon om inget något annat, för jag ville inte försörjas eller skämmas bort. Ville hitta mig själv även om det var i sällskap av andra. 

Inget diamanthalsband skulle smycka mig förrän jag hade tjänat in det själv, det var mitt motto. Medaljer skapades inte för mesar och jag tänkte inte bära en förrän jag förtjänat det utav egna krafter. Andra krafter påverkade dock min gångförmåga och nu skrattade både Eva och Sana åt uppenbarelsen av mina tidigare aktiviteter. 

"Fyren kan virkelig åpne din trygg!"

Sanas kaxiga ärlighet var något som jag älskade men aldrig vande mig vid. Jag ville inte oroa henne med uppbrottet som närmade sig, likasom jag hade valt att inte berätta för dem andra. I deras vetskap skulle jag till tandläkaren på torsdag då min egen ärlighet hade flytt fältet med förberedelsen på tårarna. 

Det kändes som jag hade förlorat ett vad i livet när det bästa det kunde ge mig var tårar för min ärlighet. Att dölja sanningen var dock så jag valde att se det. Om det skulle fråga kanske läget skulle vara annorlunda. Den enda som faktiskt skulle kunna öppna upp för konversation var Eva men just nu vad hon upptaget med att skratta åt sin egen humor och mitt påkomna ansiktsuttryck. Eva visste bättre än att bryta och byta ut mitt skratt mot oro. 

Egentligen visste jag inte varför jag undvek sanningen för mina vänner. Kanske för att jag vägrade att inse den själv? Så länge jag inte uttalade den så fanns inte flygbiljetten på hans kylskåpsdörr. Så länge jag inte gav sanningen utrymme så skulle flyget bli inställt och William skulle ångra sig. Men London var som ett barn för killen jag gillade, som hans frikort och jag var tvungen att inse att kampen mot klockan och staden med den stora klockan var en kamp jag skulle förlora. Den medaljer skulle aldrig hänga om min hals. 

"Ja, han kan alle pinnene!" 

Evas ord får Vilde att skratta nervöst medan hon undviker ögonkontakt och fortsätter dricka sitt mineralvatten. Hon hade läst i någon veckotidning om att mineralvatten skulle öka förbränningen så nu var det den enda hon faktiskt fick i sig. Vi har hotfullt försökt få henne att inse att det inte fanns något att förbränna om hon valde att inte äta. Våra ord hade dock inte gjort någon skillnad, de hade runnit av henne lika fort som kilona, även om hon vägrade erkänna det. 

"Sex og mineralvann, det må du prøve Vilde!"

Om Vilde hade uppträtt försynt innan var det inget emot den röda färgen som nu blossade upp och täckte hennes ansikte. Vildes problem var inte hennes vikt eller hennes avsaknad av sex för tillfället utan snarare hennes förmåga att finna sig i att vänta. När William var på hennes To Do - List (bokstavligen) så hade hon tagit kommandot, tagit för sig, visat tydligt vad hon ville ha. Men det kändes samtidigt som Vilde inte var ute efter hooking längre, hennes standard hade höjs och hon ville ha kärlek med allvar. 

Men bekräftelsebehovet existerar hos oss alla men hos Vilde fick dess närvaro extra genomslagskraft. Trots hennes önskningar för något djupare gav ytligheten henne det dagliga behovet av uppmärksamhet samtidigt som hennes hjärnspöken fått henne att tro att hon är överviktig. Hennes lösning på allt var den nya bantningskuren som hon hade läst någonstans. Alltid någon ny varje vecka, varje måndag började hon om på nytt. Rutinen i sin osäkerhet var ledsam att uppleva och vi alla försökte få henne att inse att hon duger. Evas nyaste metod var genom humor men det verkade mottas med blandade känslor av Vilde. 

"Så hva er hemmeligheten din, hva er dine seks oppskrifter?" 

Jag kände mig nästan tvungen att svara på Chris nyfikenhet enbart för att jag undanhöll det som skulle bli en snackis. Bara för att inte Eva skulle ställa följdfrågor på det jag inte vill prata om så fyllde jag ut tystnaden. Jag svarade på frågan med så lite information som möjligt, tillräckligt för att hålla dem på sina tår... med viljan att veta mer utan att ges den rätten. 

"Ja jeg skal til tannlegen på torsdag!"