Va skjer med Noora og William? (SKAM)

ONSDAG 11:30

"Noora Amalie Sætre, jente som spurte meg om ikke å plukke opp såpe i dusjen. Tenk du får se meg igjen!" Känslorna omvandlades till kräkreflexer när han stod där med sitt malliga tryne till aniskte med ett brett flin som räckte från hans ena egotrippade hjärnhalva till den andra. Eva försökte rugga mig, få mig att följa med henne in på damtoaletten. Hennes småknuffar påverkade mig inte och inte heller den fasad som jag byggt upp mot skitstövlar som Nikolai Magnusson.

 Istället gick jag med bestämda steg fram mot honom, stannade till när det var en meters avstånd mellan oss. Jag la huvudet på sned och smålog mot honom utan att visa tänderna. "Så du vil ha mer tid i fengsel, så koselig! Du har klart å vaske bort skammen fra kroppen din ennå?.. eller ønsker du meg å minne hele skolen om det?"

Min yttre fasad skvallrade inte om kaoset som pågick inom mig. Där var svordomarna och den obehagliga känslan ett faktum. Det kändes som han gjorde intrång på mitt liv igen, kändes som han var där för att återigen förstöra för mig. Förödmjuka mig tills han inte behövde klä av mig för att jag skulle känna mig naken. Men jag vägrade låta honom få se baksidan av mitt kaxiga och självsäkra yttre. Han må ha kommit mig in på huden, men han skulle aldrig få komma innanför huden. 

Nikolai ignorerade mitt hotfulla förslag och kontrade istället med "Hvor har du william da Noora?", mycket väl medveten om vad som skett mellan hans lillebror och mig. Jag ger honom en knivskärande blick men han bara fortsätter att kontra. "Han er ikke her for å beskytte deg lenger!" Hans ord skapar sår ända in i själen men jag vägrar att vika mig, vägrar att vända om och springa min väg. Hela min kropp kräver flykt, tårarna börjar trycka bakom ögonvitorna och jag får kämpa för att inte falla för mina instinkter. 

"Jeg trenger ikke william å beskytte meg mot idioter."  

"Nei nei, Noora... men her er jeg!" säger han medan han gestikulerar triumferande med armarna. Höjer sig själv till skyarna som han vore pappskallarnas talesman. 

"Hva skjer!" Skriker någon son närmar sig bakom mig. Jag känner igen Penetrator Chris röst men det är försten när jag vänder mig om som jag får bekräftat att det verkligen var han. Han rusar fram med bestämda steg och stannar mellan mig och Nikolai. Jag ryggar tillbaka och backar några steg, gör utrymme för det som troligen skulle ske. 

"Ut herfra!" skriker Chris bara några centimeter från Nikolais ansikte. Nikolais flin blev om möjligen ännu bredare. 

"Så søt, har Noora funnet en ny beskytter!" Jag vill protestera men hinner inte förrän Chris fortsätter samtalet i en ton som får hela min kropp att rysa till. 

"Hva gjør du her?" säger han mellan sammanbitna tänder. 

"Permission" svarar han som om det vore det mest självklara svaret i världshistorien. " Jeg vil bare møte min Noora", sa han med med en sårad uppsyn. 

Då brast det inom mig, jag kunde inte hålla det inom mig mera! " Jeg er ikke din Noora, dra til helvete din jævla drittsekk!" skriker jag. Eva drar tag i mina armar precis innan mina rödmålade naglar når Nikolais aniskte. Håller i mot med all sin kraft och tillsammans med Sana och Vilde för de mig bort från korridoren. Jag hör att han säger något men men ilska överröstar hans ord. Jag ser rött, kan inte skilja mina vänners ord åt. Jag hör bara att det brusar runt mig, att det är någon som pratar. Jag chockas över mina egna tankar. "Jeg vil bare kvele ham!" skriker jag när vi kommit in i ett tomt klassrum.