Va skjer med Noora og William? (SKAM)

TORSDAG 09:00

Kunskap är kommunikation och bli tillåten rätten att veta. William hade besökt skolan några gånger för att prata med Sander om läget på aktiemarknaden. Nämnt det för mig i förbifarten utan att gå in ytterligare för att jag skulle ändå inte förstå. Jag hade accepterat det på grund av bristande intresse och tacksamhet för att jag fick veta när han och Sander skulle ses. 

När jag möter hans blick i korridoren denna morgon gjorde jag det bortom vetskapen att han skulle vara där. Så bortom vetskapen att jag hade valt att ta bussen till skolan i totalt snökaos. Lögnen ekande i mitt huvud när han hade sagt att han inte kunde skjutsa mig för han var hos en kompis i Ski. Lögnen hade nu uppenbarat sig i min skolkorridor och jag kände att vad som tidigare hade ekat hade nu förvandlas till en obeskrivlig hetta. Knogarna spändes och blev vita och dropparna från håret torkade innan de lämnat mina hårstrån. 

Vad han och Sander pratade om vad någonting som han inte ville att jag skulle veta. Desto mindre hon vet desto bättre hade han säkert tänkt. Använde sig av anledningen att skydda mig, som så många gånger förr. För detta var inte någon form av överraskningsplanering med goda nyheter som slutkläm, nej detta var något annat. 

Innan jag ens han att reflektera över att mina ben hade börjat röra sig så var jag framme bara några centimeter från hans ansikte. Med händerna tryckta i ett hårt grepp på hans bröstkorg. Så hårt att William ryggar bakåt och möts av motstånd av skåpet som min kraft hade pressat honom emot. 

"Ikke her elskling", skämtar han fram i förvåning. En uppenbar oro speglas i hans blick när han inser att han blivit påkommen mitt i akten. Nästan som om han ertappas med att vara otrogen. Jag bara blänger på honom med knivar i blicken utan att se det humoristiska i situationen. Fokuserar på att få information och få den nu men inga ord lämnar min mun. Ilskan över att återigen stå i skuggan av hans planer hade övertagit mitt sinne och gjort mig oförmögen att föra ett samtal. 

När jag finner min röst igen blir jag chockad över tonen när jag skriker fram "forklar hva som skjer!" Innan jag ges möjlighet till förklaring hade mitt grepp om William avlägsnas av en utomstående kraft och min ilska var du riktad till den som inte lät mig få ett svar på min frustration. 

"La meg gå, la meg være i fred, jeg vil ha svar!" Orden bubblas ut i all hast och jag hinner inte fånga upp dem innan de är uttalade. 

"Du fortjener å høre det på en bedre måte", säger han i en lugn stämma som om han vet precis vad som försiggår. Hans val av ord skvallrar om att han vet men mina förhoppningar tror fel för han kommer inte att berätta. 

"Hva da fortjener bedre, jeg fortjener å vite!" Mina ord ekar i klassrummet han knuffat in mig i. Vi är ensamma där och om någon skulle se oss nu skulle det vara jag som satt igång otrohetsryktena och inte William. Men min ilska mot trynet jag stod nära inpå gjorde att jag inte backade bakåt från hans närhet. 

"Med øynene kan du drepe ham", hans allvarsamma ord är nästan poetiska medan han riktar sina fingrar mot den blick som fortfarande inte lämnat mitt ansikte. Detta förändras inte när han förvandlas från beskyddande till sitt gamla vanliga sexistiska själv "Men jeg må innrømme det er ganske sexy!" 

Hans olämpliga val av ord fick mig att inse närhet till hans muskulösa kropp, fick mig att backa någon meter så att han till fullo kunde se min avsky. "Ikke være sånn!" protesterar han. 

"Hvordan da? Jeg har rett til å vite, ikke behandlet som en skjør liten diamant. Du burde vite bedre! Skulle du si, forresten, du er en gullgruve for å ikke være voldelig og ikke gjøre alt rett i verden! For du har aldri brukt noe boetom bedre vitende!"

Han har ingen rätt att tillrättavisa mig för att jag söker kunskap bortom det jag har fått veta. Ingen rätt att tillrättavisa mig för att jag med våldsamt anspråk hade fått nog av att leva mitt liv i lögnernas fejkade solsken. 

Nej, Penetrator Chris var den sista som skulle tala om för mig vad som var rätt och fel.