Va skjer med Noora og William? (SKAM)

FREDAG 09:13

Gud vad jag älskar honom var allt jag kunde tänka när jag höll handen över hans på växelspaken. Jag älskar hela honom, varje detalj. Från hans markerade födelsemärken som täckte mindre delar av hans ansiktet till hans lilla trekant till tatuering på hans revben. Älskar hur hans morgonfrisyr var rufsigt och hur han behövde rätta till sin lugg för att han skulle kunna se mig i ögonen. Hur han valde att rätta till den bara för att han skulle kunna hålla ögonkontakt med mig. Hans målmedvetenhet när han avslappnat manövrerade sin sportbil fick mig att le. Om livet fick vara så här varje dag så skulle jag vara evigt tacksam över vad jag har fått uppleva. Om jag kunde få spendera både medgångar och motgångar i Williams famn så skulle även våra fulaste ord kunna övervinnas bara genom vetskapen av att vi alltid skulle ha varandra.

Vi var inte det perfekta paret, var inte de perfekta människorna och vi försökte aldrig att framstå som det. Vi missförstår varandra, blir arga och skriker åt varandra, är mer oense än överens men oavsett vad så klarade vi oss inte utan varandra. Krävde den andras närhet då vi vet att trots att vi inte är de perfekta människorna så är vi den bästa versionen av oss själva när vi får vara tillsammans. 

"Fordi du kan fortsatt finne ut mine hemmeligheter, så jeg kan like godt fortelle deg at jeg har bestilt kakao drink når vi ankommer" säger William medan han kysser min handflata. Hans läppar mot den tunna huden får mig att fnittra till. "Men Willhem jeg hadde ventet champagne og ingenting annet!" protesterade jag ljudligt med en skämtsam ton. "Noora Amalie Sætre ikke vær frekk!" 

Jag böjde mig fram mot honom och gav honom en kyss på kinden. Stannade kvar en stund nära hans ansikte innan jag satt mig till rätta i sätet igen. Snart skulle våra hjul rulla in på färjan som skulle ta oss över det lilla sundet till Danmark. Köpenhamn grannhuvudstaden där jag skulle spendera två nätter på hotell tillsammans med mannen som just nu inte kunde hålla leendet borta från sina läppar. Läpparna som jag så fort som jag fick chansen skulle kyssa tills han inte längre kunde se rakt. Eller ja, i alla fall lite försiktigt eftersom vi troligtvis skulle vara bland folk när vi äntrade färjan.