-Kapitel 5-

22 1 0
                                    

Skylar's perspektiv

"Hur ska vi klara oss själva?" frågade jag medans jag gick fram och tillbaka i vårat lilla rum.

"Jag vet inte" sa Aviana, som sitter på sin säng med näsan i en bok.

"Vi 'har' ju klarat oss själva i ett par år enligt dem, men vi har ju ingen kunskap om världen idag. Jag menar, jag har hört så mycket ljud och sånt från världen utanför, men inget är ju som byn där hemma" sa jag och drog handen igenom mitt långa bruna hår.

Aviana tittade upp. "Ta det lugnt, antagligen vet vi mer om världen idag än vad vi tror, det kanske var så att vi tog över några andra tjejers kroppar" sa hon och jag suckade.

"Det är en väldigt liten chans att göra det eftersom vi är 16 år Aviana, det skulle bara vara konstigt. Jag vet att folk får nya liv om de varigt dåliga och de får en andra chans genom att bli småbarn igen. Men de kommer ju aldrig ihåg deras tidigare liv. Vi kommer ju ihåg allt" jag satte mig med en 'duns' på sängen och tog själv fram en bok. Den heter 'If I stay' och är på engelska. Och jag kan bara säga, att jag har läst typ tre rader och jag är kär i boken.

"Skylar, jag håller med dig om att det är konstigt att vi kommer ihåg allt, men det känns som att det är vårat öde. Att vi är här för att fixa saker och ting. Jag tycker att det känns som att vi är utvalda. Vi är här för att ställa saker till rätta"

Jag tittade upp från boken och på Aviana.

"Jag förstår vad du menar, men det kan ju också vara så att de glömde radera våra minnen innan vi landade på marken, då de inte har makten över oss längre"

"Eller att de var för sörliga och inte hann göra någonting" sa hon tyst. "Eller så trodde de bara att vi skulle dö. Vilket vi var nära på att göra"

"Ja, det var ju ett ganska långt fall" sa jag och fortsatte läsa min älskade bok.

*

"Hej då tjejer och ta hand om er!" sa Thea medans vi gick ut ur bilen.

"Hej då Thea!" sa vi i kör.

"Jag kommer att hälsa på någon gång lite då och då, för att se hur ni har det" sa Thea och log mot oss.

"Okej" sa vi i kör, igen, och stängde bildörrarna och Thea åkte iväg.

"Så det är sär vi bor" sa jag och tittade upp på den höga byggnaden som står framför oss.

"Jag antar det. Nu ska vi bara leta efter lägenhet 7F, det är iallafall vad Thea sa" sa Aviana och tog upp en nyckel ur fickan.

Vi började gå mot dörren som det stod 7 A-H på. Vi slog in koden som vi hade fått av Thea och öppnade dörren.

"Hur funkar de här makapärerna egentligen?" frågade jag och Aviana rykte på axlarna.

"Jag har inte en blekaste aning, faktiskt" sa hon. Vi skyndade upp för trapporna, även om det fanns en sådan hiss sak, men vi är inte säkra på vilken våning vi bor på, så vi tog trapporna istället.

Vi märkte att det fanns två lägenheter på varje våning, förutom bottenvåningen. Trappan är en spiral trappa i ett hörn, och hissen är mittemot. Själva hallen, innan man går in i sin lägenhet är väldigt stor, det är mycket utrymme, men ändå inte överdrivet mycket. Vi gick upp för en trappa till våning ett, där lägenhet 7 A och B finns, vi gick upp för ytterligare en trappa, till 7 C och D, vi gick upp för ytterligare en trappa.

"Se här, Sju E och... F!! Där har vi det!" sa Aviana och tryckte in nyckeln i låset. Hon vred om och dörren gjorde ett 'klick' ljud. Aviana tröck ner hantaget och törren öppnades.

Fallen ft. DileriaKde žijí příběhy. Začni objevovat