Fallen ft. Dileria

-Kapitel 8-

Aviana's Perspektiv

Lukten från parken var frisk och klar. Vattnet under oss kluckade lugnande och trät under mig var svalt. Jag stod på träbron över vattnet och stirrade på vattnet under mig och på några orangea fiskar som simmade i det bruna vattnet. Min marinblåa tröja var skrynklad tack vare trät som jag lutade mig mot. Jag vilade min huvud på mina händer så jag var nedlutad. Bredvid mig stod Skylar i samma ställning som jag, fast hon hade sin högra hand nersträckt mot vattnet så den hängde ner och dinglade.

Jag fick en dålig magkänsla helt plötslig. Med en lite irriterat ansiktsuttryck ställde jag mig upp. Mina ögon strök över landskapet framför mig. Jag såg inget dåligt, några personer som hade en piknik, barn som matade änder vid kanten av dammen och några som solade i det varma vädret.

Så istället vände jag på huvudet och kom till syns med fotbollsplanen. Och där var problemet. Killen Leo som sköt bollen på oss och hans killar stirrar på oss. De möte mina ögon och höll fast den. Jag höjde på mitt ögonbryn för att tyst fråga om de var seriösa. Killar asså...

Jag såg Skylar resa sig igen och se på mig. När hon följde min blick och såg killarna suckade hon. "Seriöst? Vill de något eller?" Frågade hon med irritation i rösten.

"Nej, det vill de inte." Började jag och höll kvar deras blick i min. "Kom, vi går någon annanstans så vi inte behöver bli spionerade på:" Föreslog jag och vände blicken till Skylar. Hon såg på dem i en kort stund innan hon nickade mot mig.

"Låter bra." Sa hon.

Jag började gå ifrån det hållet som basketbollsplanen var åt med Skylar bredvid mig. Vi började gå på den grusväg som ledde folk runt i parken och gruset knastra under våra gympaskor. Jag lindade min arm runt Skylars så vi gick armkrok medans Skylar höll sin vita pösiga väska i den andra handen. Jag saktade in mina steg så vi gick i samma långsamma takt och bara njöt av den härliga dagen.

"Killar." Muttrade Skylar bredvid mig och höll sin blick stadigt framför sig.

"Jag vet." Svarade jag och såg mot Skylar i samma stund som hon så såg på mig. Våra blickar möttes och vi brast ut i fnitter och såg tillbaka mot vägen framför oss.

Vi gick i tystnad en stund till. Barnens gjädjefyllda skratt tillsammans med fågelkvitter fyllde luften och gav den liv. Jag suckade av glädje och lutade ansiktet uppot. Jag lät solen smeka min bleka hy och mitt bruna hår falla bakot. "Tror du att om jag får lite solbränna att jag kommer få glasögonavtryck i ansiktet?" Frågade jag medans jag såg på den molnlösa himmelen.

"Troligen." Sa Skylar och sköt upp sina hipster glasögonen med den andra handen. Själv tog jag min andra hand och rättade till dem medans jag sänkte huvudet igen." Vet du?" Började Skylar sen.

"Vadååå?" Frågade jag och drog ut p svaret.

"Jag vill hämnas på dem." Jag vände på mitt huvud och höjde ena ögonbrynet. "Vadååå?" Frågade bara Skylar och möte min blick med sin oskyldiga.

"Varför då? Vi känner ju knappt dem." Sa jag och petade ut det självklara. Jag petade upp mina svarta glasögon längre in på näsan. "Plus så fångade du bollen."

"Jo jag vet-" Började Skylar i en ganska oseriös ton och såg upp på mig. Skylar var typ fem centimeter kortare än vad jag var. "MEN, det vore roligt först och främst att överraska dem. Och dom stirrade på oss för en sekund sen." Sa hon och gav mig en blick.

"Okej, visst. Det har du rätt i, men vad skulle vi använda då?" Frågade jag men blev avbruten av ett plask och skratt.

Vi vände på huvudet till min vänster. Mellan några träd var ett gäng killar och tjejer. Bakom dem såg man vägen bakom de tjocka träden. De skrattande barnen kastade något. Vi såg på varandra igen innan vi började gå raskt mot dem.